KrönikaI veckans krönika skriver Eva Fridman om att leva i en ankdamm, i ett ständigt brus och i ett bekräftelsesamhälle.
– Det är av intresse för många och jag tror inte jag är ensam om att hamna i det brus som nätet ger, säger hon.
Jag lever i en ankdamm. Jag lever i ett ständigt brus. Jag lever i ett bekräftelsesamhälle. Meningar som är sanna och som får mig att stanna upp och tänka efter.
1. Jag lever i en ankdamm:
Jag "hänger" med människor som tränar och som lever för sin träning precis som jag. Det är kilometertider hit och kilometertider dit. Man tränar tidigt, man tränar på lunchen, man tränar sent. Man jämför sig. I den lilla ankdammen förstår man inte dem som inte tränar. Ord som hälsohets flyter runt vår lilla ankdamm.
2. Jag lever i ett ständigt brus:
Jag hänger på Facebook, Twitter, läser bloggar och reggar min träning på jogg.se. Alltid ett ständigt brus utöver det vanliga vardagsbruset med jobb och familj. I min telefon installerar jag app:ar för att lätt kunna hänga med överallt så att det brusar ännu mer. Jag förstår att jag är på god väg att få Internet-tinnitus.
3. Jag lever i ett bekräftelsesamhälle:
Jag reggar min träning, jag twittrar, jag facebookar, jag bloggar. Jag läser om andras träning, läser andras tweets, läser andras Facebooksstatus, jag läser andras bloggar. Vi bekräftar hela tiden varandra på nätet så att man verkligen känner att man finns. Jag fattar att jag har blivit beroende.
STOPP! Ursäkta, men vad f-n var det som hände?
Jag inser att det är både av godo och ondo det som håller på att hända. Människan vill känna en gemenskap och älskar att bli bekräftad och man kan nå ut till så många om man har ett budskap eller om man känner sig ensam. Man "träffar" och lär känna nya människor via dessa "företeelser" på nätet som faktiskt berikar ens liv. Men är man som jag en människa som är svart eller vitt så är det lätt att dras med och sugas in i virveln. Jag gjorde ett break helt ett tag från allt brus och det blev inte bra det heller så jag måste helt enkelt jobba på att det faktiskt finns gråzoner, inte bara på eller av.
Så jag skriver ned NOTES-TO-SELF för att påminna mig själv om det som är viktigt:
-Jag tränar för att jag VILL och TYCKER OM att träna. Jag förstår att det finns de som väljer bort träning och det är ok.
-Jag begränsar tiden jag hänger på sociala medier. På kvällen efter klockan 21 är det ett stort no-no för "ljuset" och flödet från skärmen påverkar min sömn.
-Jag behöver inte regga och visa allt jag gör. Jag finns ändå.
Jag skriver inte detta för att agera pekpinne för någon annan än för mig själv. Men jag inser att i ankdammen och bruset kommer det finnas en del som tycker annorlunda eller samma. En del av kärnan i bruset är ju att tycka så jag välkomnar detta, det finns ett kommentatorsfält nedan så shoot!
