GAX 100m miles - Ystad

Detta var första loppet på flera år som jag inte gnällt över halsont eller känt mig krasslig innan. Jag brukar alltid bli 'sjuk'. Inte inför detta lopp. Kanske den känslan som avgjorde? Mäktigt blev det iaf.
Start 08. Lite svalt. Varmt o soligt under dagen. Duggregnet under eftermiddagen övergick sedan i regn fr 17. Hällregnade sedan konstant hela kvällen och natten med några få duggande andningspauser! Gissar på 14grader under natten. Om jag promenerade frös jag. Perfekt! Då var det bara att öka.
Tråkigt nog bröt Henrik vid Sandhammaren. Kände mig pigg och stark. Ruskigt stark. Kunde ösa på..? Fattar inte var krafterna kom ifrån men men till stor del var det var HUR LÄTT SOM HELST!?
Magiskt. Det var en overklig känsla att lägga i spurten vid långtradarna. Rusa upp för trappan, ner lika fort. Över vägen och öka än mer! Jag kunde ha fortsatt förbi bara. Heelt galen känsla! Tack vare mina runekakor o cola i flaskorna istället för vatten? Ingen aning. Dagen efter ingen träningsvärk heller. En väldigt märklig känsla som jag nog aldrig kommer få uppleva igen.