Uppvärmning med klubben + egen snabbdistans

"Är huvudet glömskt får kroppen lida", nytt djungelordspråk.

Min plan för dagen var att hänga med på uppvärmningen och sen köra egna intervaller som passade i min formtoppning inför Wien. Men nästan när vi var klara med uppvärmningen insåg jag att jag inte hade några nycklar på mig. Alltså måste de vara i jackfickan, och jackan hade jag knutit fast på cykeln.

Så när resten av gänget brakade in i skogen för lite skön terränglöpning vände jag tillbaka till Skatås för att rädda mina nycklar från att bli norpade. När jag stack iväg hade jag en tanke om att hålla maratempo, men antagligen var jag för stressad av tanken på nycklarna så det gick betydligt fortare. Väl framme i Skatås kunde jag konstatera att nycklarna var kvar – men inte i jackfickan, jag hade glömt dem i cykellåset!

Efter någon minuts pustande fortsatte jag på en liten runda till, och den här gången lyckades jag hålla mig till maratempot, ungefär. Fortfarande aningens sega ben efter fredagspasset, men mindre och mindre allt eftersom.