Korta vintervändbanan

35:20 + 34:40. Seg som en padda och helt utan träningslust, men med den "ofrivillige löparens" psykologiska strategi blev det ändå ett pass och till slut riktigt bra. Sprang och funderade på en deckarintrig, där en löpare med karta och kompass hittas skjuten med jaktvapen o skogen.. Blev avbruten av några små hundar som sprang runt benen, och som jag skrek "SKÅRP ER" åt så högt jag kunde. På tillbakavägen stod de snällt intill sin matte. Jag sa "tack" och "förlåt att jag skrek förut". "Det gör inget, det kan behövas ibland", svarade hon. Sen gav jag henne en kram (nej det gjorde jag inte) och sprang hem med gott humör. Köksgympa efteråt..