Dymmelloppet

Det här var jobbigt, från första steget till det sista. Tre varv på den kuperade terrängbanan. Kallt var det också och mörkt blev det på den leriga snutten som inte var belyst.
Men det var ett fint arrangemang av OSK och jag kämpade på och höll nästan stilen på alla varven. Magen började protestera mot slutet. Det var en kille som tog rygg på mig hela loppet. På sista varvet hörde jag honom inte längre, men lik förbaskat älgade han förbi mig på upploppet med långa kliv.
Jag ser nu att jag sprang 20 sek fortare i fjol. Det bästa var i alla fall att Bea kom först i mål!