9 juni 2020 kl 09:20
Haha härskarteknik eller ärligt misstag att stava fel på Kilians namn? ;)
Ultralöpning är speciellt. Det finns absolut en psykisk aspekt som ska beaktas men till stor del handlar det om att göra det eller inte göra det. Jag springer ultror och kommer i år att springa tio mil. Då kommer jag att ha sprungit mer än dubbelt så långt än alla jag känner. Bland dessa innefattas folk som är flera minuter snabbare än mig på milen. 90 % av anledningen till detta är att jag gör det, det är liksom lätt att vara bäst om man är den enda som gör det. 10 % är för att ultralånga distanser rent mentalt passar mig bra. Har lätt för att lura mig själv och zona ut.
Men stycket ovan är nog en stor anledning till att jag startade tråden då jag funderar rätt mycket på detta. Ultradistanser gynnar de sämre atleterna. När jag började ultralöpa så var det ultralöpare på hobbynivå som försökte intala mig att tiden på milen och dylikt inte var relevant, något som jag störde mig på då mina efterforskningar visade exakt motsatsen. En bättre atlet är alltid en bättre atlet.
Kilian ska förresten springa något flackt väglopp i år så förhoppningsvis får vi en hint om hans förmåga då. Han är den mest mytomspunna atleten, mannen som är uppväxt i bergen och "egentligen inte gillar att springa". Just därför är det extra kul att just han, och hans 92 i Vo2-max, gör det.