Löpning Skador & Rehab 10 inlägg 1181 visningar

Fotledsfraktur - drömmen att få springa igen

1986 • Stockholm
#1
1 september 2018 - 11:32
Gilla  
Hej!

I somras så var jag med om en otäck olycka som resulterade i en Bimalleolär fotledsfraktur. Jag kunde opereras snabbt och har nu en metallplatta, 7 skruvar och 2 stift i vänstra foten.

Nu har jag avverkat 4 av 6 veckor med gips, liggandes med foten i högläge. Och vet att jag har en lång tid rehabilitering framför mig när väl gipset har åkt av. Det jobbigaste i det här läget är att inte ha en aning om exakt vad som väntar.

Ortopeden har sagt att jag mkt väl kan bli fullt återställd, men att det också finns en risk att man får leva med en viss typ av smärta resten av livet.

Jag älskar att springa. Helst i elljusspår.
Jag är inte supersnabb, men fixade milen under timmen och kunde springa uppåt 2 mil utan svårigheter, innan min skada. Jag springer gärna lopp och helst i terrängform i någon vacker skog.

Nu drömmer jag om dagen då jag får snöra på mig skorna, plugga in hörlurarna och ge mig ut på en runda.
Men jag förstår att det kommer dröja en lång tid tills dess..
Man får ta pytte framsteg för pytteframsteg. Fokusera på lyckan jag kommer få känna dagen då jag klarar 5 smärtfria kilometer igen.
My new life goal! ??

Jag undrar om det finns någon mer här i forumet som är i samma sits som mig, som har lust att dela sina erfarenheter, hinder och framgångar med mig? Hade känts skönt med någon som verkligen förstår den här sjukt svåra löparabstinensen och oron som jag dras med.
Jag lovar att lyssna och peppa tillbaka!

Det brukar gå lite lättare att traggla på ifall man inte känner sig ensam i sånnahär situationer.

Tack på förhand för ev svar ??
/Hanna




1986 • Stockholm
#2
1 september 2018 - 11:36
Gilla  
Ojdå. Mina emojis visades visst som frågetecken i inlägget. Det var ju inte riktigt meningen..
Johan
1979 • Landskrona
#3
1 september 2018 - 15:54
1 Gilla  
För snart 2 år sedan fick jag tre frakturer på ena fotleden. Både insida och utsida. Operation och gips på det. Just när man sitter med gipset är det inte mycket man kan göra. Möjligtvis passa på att hitta en duktig sjukgymnast. Rehabträningen efteråt är superviktig. Tråkig men a och o för att komma tillbaka. Min erfarenhet är att det inte finns några genvägar utan det man lägger ner på rehab efteråt har man igen i framtiden. 14 veckor efter olyckan åkte jag utförsåkning. Något som jag för övrigt tyckte hjälpte mycket. Fotleden var fixerad i pjäxan samtidigt som foten fick jobba mycket.

Nu efter nästan två år så är jag nästan helt återställd. Lite stelhet finns fortfarande i foten men absolut inget som stör i vardagen. Jag har känt förbättring hela tiden. Just stelheten är det som hängt kvar längst. Smärta har jag inte upplevt på länge. Motionslöpning är inga problem. Börja tidigt med promenader. Öka längden efterhand och varva in kortare bitar med lätt jogging. Så länge det inte gör alltför ont är det bara att fortsätta. Öka dock långsamt, vecka efter vecka. Försök få in kortare träningspass varje dag. Bättre kort men ofta i början. För min del tyckte jag löpband var bra i början. Det sviktade så landningen inte blev så hård. Minns inte exakt men vill minnas att jag var ute och joggade igen efter 6 mån.

Ägna hösten åt sjukgymnastik, rehabövingar promenader och löpband så ska du se att du är ute i skogen igen nästa vår.

Lycka till!!

/Johan
1962 • Uppsala
#4
1 september 2018 - 16:00
1 Gilla  
Inte så illa som fotledsfraktur, men nyopererad häl har jag. Tänkte registrera min rehabträning på jogg.se. Detta är 3e operationen jag genomfört, denna gång vänster häl, första 2 var höger häl, hälsenan togs bort och ben tos bort och sattes tillbaka igen. Så jag har gått igenom detta tidigare. Vattenlöpning är en självklar del av rehabträningen som du bör prova.
Jag har blivit helt smärtfri på höger häl efter mina operationer av Ortoped på Sophiahemmet.
1986 • Stockholm
#5
6 september 2018 - 11:16
Gilla  
Johan: Tack för du delade med dig av din historia, det ingav lite hopp!
Härligt att höra att du kunde åka skidor 14 veckor efteråt, fantastiskt.

Jag har blivit ordinerad att vara liggandes med foten i högläge under hela gipsperioden med bara mindre benövningar 10 rep 4-6ggr/dagen.
Ingen belastning alls.

Jag har dagliga smärtor, och det känns som jag har som gitarrsträngar av nerver under foten som någon spelar på - otroligt obehagligt. När det är som tyngst så tvivlar man på att smärtorna någonsin kommer ge vika.

Det är dessutom en riktigt psykisk prövning att behöva vara helt beroende av andra när man vanligtvis är väldigt självständig och lever själv.

Men jag har förstått att den verkliga prövningen börjar först nästa vecka då gipset ryker och jag ska börja jobba med foten.
Fick ett nytt gips häromdagen och blev riktigt skärrad av vad som mötte mig: En tung, stel koppsdel, svart/blå av blåmärken. Kändes som en likdel.
Jag undrade direkt hur tusan jag någonsin ska kunna använda den igen?!
Då är det tur att man är en målmedveten jävel.
Det ska gå, och DEN ska gå tillslut!

Känns jätteskönt att läsa om någon som har gjort den långa resan och är på andra sidan, så inspirerande och GRYMT jobbat!!

Tack!

1986 • Stockholm
#6
6 september 2018 - 11:19
Gilla  
Stefan Lund - Oj! Vad många operationer du genomgått!
Då vet du verkligen vad du talar om när det kommer till rehabilitering, förstår jag. Vattenlöpning, använder man någon form av stöd som håller en flytande när man löper då?
Kajsa B
1987 • Göteborg
#7
6 september 2018 - 13:30
Gilla  
känner med dig! för ett gäng årsedan blev jag påkörd vilket resulterade i ett trasigt knä (som behövde skruvas ihop igen, påföjt av 7 veckors totalt belastningsförbud, slapp i alla fall gips) samt en fraktur på yttre benet i foten.
mentalt tyckte jag väntan på att få belasta var värst, det är ju så lite man kan göra själv under den tiden.

En av mina stora lärdomar är att kroppen minns så mycket. Man måste bara påminna den. Jag kom ut från operation och kunde inte få kontakt med min lårmuskel. Försökte spänna den men inget hände. En vecka senare när jag många gånger per dag försökt få kontakt började det plötsligt vid ett försök att skaka. Efter det verkade nerverna ha hittat kopplingen igen. och så fortsatte det, det gällde bara att påminna musklerna om vad de skulle göra.

En annan slående sak var att få gå mina första steg igen. Tveklöst en av de konstigaste känslor jag varit med om. Mina stackars förtvinade muskler kom verkligen inte ihåg vad de skulle göra, men efter övning kom det med :)
Under första halvåret efter att jag fick belasta benet igen gick jag på sjukgymnastik på ortopedin 2ggr/vecka. Utöver att få hjälp i hur jag skulle träna så var det ett väldigt stöd i att ha någon att bolla med. Svullnade lätt, hade ont här och där osv. Det kan vara en klurig balansgång gällande vilken smärta man ska strunta i och vilken man ska lyssna på. I det var det verkligen bra att ha stöd!

ca 6 veckor efter att jag fick belasta så testade jag att jogga första gången. Har lagt in mycket av den träning jag gjorde då i min kalender här (med start januari 2012 om du är nyfiken). Någon månad senare tog jag mig runt min första mil. Under hela det första året var jag tvungen att ta gångpauser i mina springrundor för att slippa känslan av att någon satte en kniv i knät. För att komma undan den känslan valde jag att ta bort allt skrot de satt in. efter det var det bara att köra på! Ett gäng månader senare persade jag på milen :)

Idag är det bedömt till att jag är 4% handikappad. jag märker det dock bara om jag INTE springer och promenerar de flesta dagar i veckan. Så fort jag inte kan röra mig som vanligt så svullnar och stelnar knät och det börjar bränna där platta och skruvar suttit. Innan olyckan sprang jag regelbundet pass på 20-25 km. Efter olyckan har jag bara gjort det enstaka gånger. Jag har svårt att få upp slittåligheten igen. Mängden löpning har dock varit ungefär densamma. Känner inte att det är hela världen dock så länge jag kan springa regelbundet.

Det är verkligen en balansgång i hur fort man ska gå fram. Bara att lyssna på kroppen. Ibland går mer än man trodde, och ibland var gränsen närmre än man trott. Och gränsen flyttar sig hela tiden så det är bara att testa igen och igen. Jag hade dagar då jag inte kunde gå hemifrån för att jag överansträngt benet så (som om benet var bakis), men det var ofta värt det för att få göra sådant jag blev glad och mådde bra av.

Det suger verkligen att behöva gå igenom sådant här. Man kan i alla fall komma långt på envetenhet, tålamod, hårt slit och en duktig sjukgymnast :)

Tips nu: Om du håller på att få fnatt av att sitta still nu så kan jag tipsa om enbenscykel. Kanske bökigare med gips, men borde funka om du inte cyklar så du svettas särskilt mycket. Lägg helt enkelt upp ditt skadade ben på en stol och trampa med det friska benet.

1986 • Stockholm
#8
11 september 2018 - 10:15
Gilla  
Tack Kajsa B för att du delade med dig av din historia. Vilken kämpe du är som har tagit dig tillbaka från din olycka och kan springa idag igen! Och intressant om muskelminnet, jag kommer tänka på vad du skrivit i stunder då det kommer kännas jobbigt i min egna rehab.

Imorgon ska jag ta av mitt gips, äntligen. Sen börjar den långa smärtsamma rehabiliteringen. Men som du säger: skönt att äntligen kunna påverka framstegen själv!
Jag är nervös, och är urled på att ha ont, för mig så skulle det gärna få bli 2019 nu! Haha!
Kajsa B
1987 • Göteborg
#9
11 september 2018 - 21:00
Gilla  
Åh, härligt att gipset ryker!
Har du en sjukgymnast som hjälper dig vidare?

Känner folk som tagit sig igenom än tyngre skador. Man gör vad man måste, om man nu har fortsatta ambitioner för sin kropp :).
Men det är frustrerande bitvis, det kommer dippar ibland, det kan fortsätta att göra ont ett tag. Men det blir bättre. Även när det kan vara svårt att se det. Och lyckan när man tar ett stort kliv, när man springer sin första km tex är så jäkla fint. Det är värt allt slit!

Sen tyckte jag det blev så mycket enklare när det gick att börja träna ordentligt igen. Är man van vid att röra sig så är det ju som att kroppen skriker bara för att man är still så mycket. Både kropp och huvud lugnar sig bara man får ta i lite :)
1962 • Uppsala
#10
11 september 2018 - 21:03
Gilla  
Hanna>>För vattenlöpning använder jag en sån här: https://www.google.se/search?q=vattenl%C3%B6pning+b%C3%A4lte&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwiH3oPXx7PdAhWGasAKHWL0BPEQ_AUICigB&biw=1731&bih=869#imgrc=_k9niVn9dLG1iM:
Spännband runt magen och flytdelen på ryggen. Sen springer man i vattnet, djupt vatten så man inte bottnar. Använd både armar och ben, gör löprörelser i vattnet, kanske dra upp knäna lite mer än normalt och kanske tårna lite mer än normalt vid frånskjutet.
Det finns även västar som är lite skönare, men mycket dyrare. En del badhus, t.ex. Fyrishov i Uppsala har västar för utlåning. Du belastar inga leder men tränar ändock muskler och kondition. 1 km tar ca en timme, mitt pers ligger på ca 48 minuter. Man kan bli så trött att man kan få kramp i vadmuskeln, så ta det lugnt, börja med 100 eller 200 meter och öka långsamt.
Jag opererade mig för 2 veckor sedan och ska ta stygnen om 1 vecka, därefter kan jag börja vattenlöpa efter 2 dagar. Detta var en titthålsoperation så jag kunde gå försiktigt redan första dagen, foten är fortfarande svullen, blå och bandagerad och jag har lite ont. Senaste veckan har jag tränat bålstabilitet med fötterna högt, men även träningscykel (Trainer) med fötterna i fastspända Foppatofflor. Om 2 veckor kommer jag börja försiktigt på löpband (Actic gym) först med Foppatofflor sen med skor med mjuk hälkappa (för att skona den opererade hälen). Om 4 veckor kör jag nog maxbelastning på löpband och börjar jogga utomhus. Vattenlöpning kör jag nog hela vintern som komplement till löpband och lite löpning/orientering utomhus. Kommer även bli mycket Yoga, träningscykel/spinning och längdskiddåkning i vinter.
Mitt tips är att öka långsamt, men var inte rädd för att röra på dig, ju fortare du kan röra dig ”normalt” (springa, gå utan att halta) desto bättre. Undvik smärtstillande så känner du om du gör något fel via kroppens smärtsignaler.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.