17 november 2011 kl 22:34
Håller med Gunnar.
Jag har haft väldiga problem från och till under flera år. Så fort jag kommit upp i viss träningsmängd/distans per vecka så började problemen. I våras hade de satt igång igen när jag slet sönder korsbandet i ena knät (inte löpningens fel dock), vilket gav mig ofrivillig vila under några månader. Efter operation fick jag köra igång försiktigt med gång, powerwalk och så småningom powerwalk blandat med mycket lätt jogg.
Under augusti började jag med hela löppass och har sedan långsamt trappat upp distans, träningsmängd och tempo. Har aldrig tidigare varit uppe i de distanserna och mängden löpträning som jag är nu utan de känningar som brukar inleda benhinneproblemen. Har iofs inte kommit upp i det tempo som jag är van vid. Dels beror det nog på mycket tappad muskelmassa under skadetiden men jag tror också det är just lägre tempo och långsam ökning som är en av faktorerna som gör att jag sluppit problemen så här långt.
Det här skiljer sig säkert mycket från person till person, men mina tips är:
- Vila och kör alternativ träning.
- Börja sedan om från början, utan direkta mål vad gäller distans/tid/tempo, och trappa upp väldigt långsamt även om kondisen finns där. Tvinga dig själv att ta det riktigt lugnt. Kör inte löpning 2 dagar i rad.
- Avbryt rundan så fort som "känningarna" kommer (för min del är de alltid rätt karaktäristiska). Ta sedan en extra dags vila och ta det extra lugnt vid kommande pass.
- Massera musklerna i vaderna och stretcha mycket - även under vilodagar.
- Lyssna på kroppen och spring inte när benen/musklerna känns ömma eller slitna.
Det här är ju på papperet rätt enkla och logiska regler/riktlinjer, men jag förvånas över hur svårt jag tidigare haft att bromsa, ta det lugnt och lyssna på min kropp och istället låtit tävlingsinstinkten och träningsberoendet ta över helt.
Kanske dyker mina problem upp igen framöver, men så här långt känns det mer lovande än på många år vad gäller löpträningen.