Löpning • Kom igång • 14 inlägg • 3725 visningar •

Jag är nybörjare och tokig :-)

Rickard Hedblom

1966 • Malmö

•

18 april 2012 - 13:02

Gilla

Hej! Jag är ny inom allt som heter springa och Jogga. Jag har faktiskt aldrig gillat det om jag ska vara ärlig. Ska jag spring så måste jag jaga något som tex bandyboll eller en fotboll . Jag har alltid sportat på något sätt men fick sluta för ca 5år sen pga mina knä inte höll längre. Så vad gör man då ...jo jag började gå långa sträckor . Började springa men det saknades något ...hade ingen boll :-) och mina knä klagade lite.Så jag slutade . Men en kompis sa till mig att jag skulle byta ut bollen mot något annat som jag kunde använda som mål när jag sprang- Då kom kom min mobil med GPS och appen Endomondo in i mitt liv. Det blev min nya boll. Jag kunde se allt från dag till dag osv..Sträcka , hastighet , karta , och mycket annat. Jag började tävla mot mig själv. Tyvärr :-(. Jag ger aldrig upp. När jag är trött så fortsätter jag och vill kroppen inte mer så fortsätter jag. Har alltid gjort så och det har inte varit några problem förr men efter att ha varit borta ifrån allt som heter sport i över 5år så går det inte att bara köra på som vanligt. Sen hjälper det inte att jag blivet äldre. Det tog lite mer än en vecka så sprang jag milen för första gången i mitt liv. Första dagen sprang jag 2km. Nästa dag 4km. Sen blev 5km . Sen blev det 5km rakt fram och man måste hem med så jag vände och orkade 2 km till . Samma sak nästa gång men denna gången så var målet fram och tillbaka, sammanlagt 1 mil . Jag lyckade utan att stanna....men jag mådde skit i flera dagar efter. Sen fortsatte jag och tog kortare sträckor blandat med milen . det gick till slut åt skogen . Kroppen orkade inte mer. Jag fick sluta fast jag ville springa. Jag kände suget hela tiden . Jag har inte sprunget sedan ett halvår tillbaka men började igen denna veckan. En kär vän fick reda på varför jag inte sprang mer och sa till mig att jag inte var klok som hade utsatt min kropp på det sättet. Hon sa att man måste bygga upp kroppen om man vill springa. Hon skapade ett 12 v veckors program till mig och sa att jag skulle följa det till punkt och prickar. Jag sprang mitt första pass i måndags och höll på att dö. 5min uppvärmning. 2*13min lätt jogging med 3min vila i form av gång. Sedan avsluta med stretching. .....hjälp jag ville springa mer . jag var inte trött....och det svåraste av allt ...lätt jogging, när jag vill springa fortare. Andra passet idag och jag ska följa till punkt och prickar men det är svårt för en som mig som bara vill mer,,,men men nu ska jag göra det ordentligt ...Oj nu blev det mycket här ....men jag behöver lite råd om vad man ska tänka på när man lägger upp rundor . ska det vara samma underlag hela tiden , Plattlandskap eller blandat.... Kläder och skor , vad ska man tänka på där.... Sen till min "Boll"....Jag ser att folk använder klockor istället för mobiler. Vad ska man tänka på om man köper en sådan . Ja vad bör en nybörjare som jag tänka på. Jag vill mycket och mitt delmål är halvmara och sedan förhoppningsvis helmara. Jag vill mycket men är inte galen :-)

/Rickard Hedblom
Tacksam för alla råd jag kan få.

Henrik Eketjäll

1977 • Eskilstuna

•

18 april 2012 kl 13:29 Redigerad 18 april 2012 kl 13:29

Gilla

Låter lite som mig för snart två år sedan.
Då hade jag inte något direkt mål, men telefonen, appen (Runkeeper i mitt fall), och statistiken gjorde ju att man ville springa mer och längre hela tiden.

Totalmängden blev väl inte jätte enorm den sommaren, men jag mins att jag ändå hade en del problem med framförallt fotleder och till viss del knän som inte riktigt klarade av belastningen. Sprang med Voltaren smorda och bandagelindade fötter mer än en gång. Fullständigt idiotiskt naturligtvis.

Det lugnade ner sig under hösten och vintern, men det blev iaf något pass i veckan i snitt.

I januari/februari i fjol sattes för första gången ett mål, jag hade 10v på mig att fixa en halvmara på sub 2h.
Jag följde för första gången ett träningsprogram som jag googlade fram.
Trots ökad träningsmängd dom 10 veckorna så klarade jag det utan skador (just eftersom jag följde programmet) och halvamaran fixade jag på smått otroliga 1:45:50
Det blev en kvartsmara där på försommaren också, men sen dalade träningsmängden under sommaren och avstannade helt i september.

Nu i år tog jag upp löpningen igen i slutet av februari och brottas fortfarande med att hålla igen både fart och distans. Vill ju inget hellre än att komma upp i långdistanspass på 30km+
I år är nämligen målet istället att köra en full mara på 3:45
Kör ett 20v program nu som jag som sagt försöker hålla så gott det går.

Jag har lagt in lite styrketräning (ca 1gg/vecka) som jag tror gör en hel del för att hålla sig skadefri.

Vad det gäller GPS/Pulsklocka så har jag ännu inte sett någon anledning att skaffa en. Kör fortfarande med mobilen. Jag har på så sätt allt i ett (GPS, Musik osv). Har inte skaffat ett BT pulspand till telefonen än, men det kanske kommer det med ;-)

Lycka till med dina mål, men skynda långsamt!

Annelie

1971 • Skövde

•

18 april 2012 kl 14:24

Gilla

Om du vill springa OCH behöver en boll för att motivera dig så kanske rarajipari vore något för dig ;-) Läs Born to Run så får du reda på vad det är (eller googla)

Läser du Born to Run så kanske du också får en okomplicerad inställning till löpning. Strunta i träningsprogram, teknikprylar mm. Det handlar om att springa för att man kan och för att man mår bra av det.

Galen eller inte? Allt är relativt ;-)

Johan O Kanmert

1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)

•

19 april 2012 kl 08:08

Gilla

Inressant berättelse. Hoppas du fortsätter springa. Spring både snabbt och långt. Backigt och slätt. Och ha en avslappnad inställning till löpning.

Stephan Nylinder

1975 • Göteborg

•

19 april 2012 kl 08:27

Gilla

Om du är i början av din löparkarriär med ett tidigare "misslyckande" bakom dig är mitt tips att inte stirra enögt på en distans som målsättning och anpassa all träning till det. Ta ett halvår-år för långsam och noggrann uppbyggnad, låt kroppen anpassa sig gradvis (och då menar jag inte muskulärt, utan främst ligament och leder som tar mycket längre tid på sig), och framför allt, träna upp huvudet i tålamodets konst :-)

Löpning, och framför allt långdistans, tar tid och tär rätt hårt på kroppen. Det är två väldigt olika målsättningar att göra halvmara vs helmara och kräver olika träningsupplägg. Jag skulle rekommendera att ta bort maran från målsättningarna och begränsa dig till en halvmara inom det kommande kalenderåret. Noggrann i förberedelserna, lyssna noga på kroppens signaler och var beredd att dra ner på tempo och distans så fort du känner av löpningen på annat sätt än viss träningsvärk. Det svåra kommer att bli den mentala biten, att huvudet kanske vill mer än kroppen egentligen är anpassad för.

Om du planerar att hålla på med långdistans längre än bara tillfälligt finns all anledning i världen att göra ett stabilt grundarbete. Vad är ett års förberedelser och tio års trevlig löpning, mot två månaders förberedelser och år av smärtor och rehab? Det svåra är inte att ta kloka beslut på sikt, det svåraste är att tolka varje träningspass individuellt och dra korrekta slutsatser från det. Många är vi som tappat huvudet och dragit på oss onödiga skador i brist på tålamod. Lika många är vi som nu försöker få andra att dra någon slags lärdom av våra misstag.

Träna med eftertänksamhet, låt anpassningen ta sin tid, och du kommer att ha många års underbar löpning framför dig!

Oldboy

1952 • Danderyd

•

19 april 2012 kl 11:07

Gilla

Håller med Stephan, vänta med marathon, strunta gärna helt i träningsprogram så länge, använd det första året för ren uppbyggnad av kroppen. Intervaller kan man köra sen. Mjukt underlag är bra, särskilt för lederna, men kanske kan vara svårt att hitta utanför dörren. Backträning (också svårt i Malmö...) och fartlek är pass man kan få upp styrka och fart med utan att slita för mycket på den ofärdiga löparkroppen. Men öva att ta löpningen meditativt och att springa bara för att det är skönt. Se till att den första kilometern går riktigt lusigt så blir det lättare.

Eftersom det låter som om du vill bli långdistansare så låt det längsta passet i veckan (eller varannan vecka) bli lite längre efterhand, öka längd och mängd innan du ger dig på farten, "det är farten som dödar". Variation är bra men spara de hårdare passen tills kroppen blivit van och starkare.

Passa på i sommar att springa barfota på gräs och sandstränder, det är skönt och bra för fötterna och kan ge dig insikter i det här med löpsteg. Men börja med korta bitar (några hundra meter eller så), annars lär du få problem med hälsenor eller vader.

Och "Born to run" är en kul bok, ta allt med en nypa salt men jag har också blivit inspirerad av den.

johann

1986 • Sverige

•

19 april 2012 kl 11:10

Gilla

jag började med milen första gången, 3 gånger i veckan. fortsatt i flera år och det går fortfarande bra. men detta verkar inte fungera för många andra

Henrik Eketjäll

1977 • Eskilstuna

•

19 april 2012 kl 12:52

Gilla

Jag kan på sätt och vis förstå att vissa avråder från träningsprogram i början, men jag tycker det kan vara till hjälp om man väljer RÄTT program.
Speciellt när huvudet vill springa fortare och längre än kroppen klarar kan det vara bra att ha ett program som säger att idag är det 2km i 6:30 tempo som gäller och inte 10km i 5:30 tempo.

(Jag har efter två år med "säsongsträning" fortfarande svårt att hålla igen trots program)

Mattias Larsson

1966 • Segeltorp

•

19 april 2012 kl 13:21

Gilla

Richard, skriv ut inlägg nr 5 (Stephans) och tejpa upp det på dörren. Att gå ut för hårt är en enkel biljett till ett skadehelvete i din ålder. Klocka eller app - smaksak, ingen större skillnad. Jag kör med klocka för jag gillar inte att ha telefonen i sånt där armfodral. Klocka ger pulsdata också om man vill ha det. Eftersom vi är medelålders män så gillar vi såklart teknik-gadgets, tabeller och diagram... Och så tävlar vi medvetet eller omedvetet mot vår bästa tid på varje pass. Detta sista är också det diaboliska med appar och klockor. Vi "luras" att ligga alldeles för nära vårt max alldeles för ofta, så kommer också skadorna. Jag kör med klocka för jag vill ha träningsloggen, men har fått tvinga mig själv att strunta i tiderna. En elitlöpare gav mig rådet att köra utan klocka av just de skälen. Jag är en skitdålig löpare men det får jag vara, har jag bestämt mig för. Därmed inte sagt att man aldrig skall köra riktigt hårt, bara inte varje gång.

Rickard Hedblom

1966 • Malmö

#10

•

20 april 2012 kl 00:30

Gilla

Tack allesamman.
Jag ska ta era råd till mig och försöka hitta det som passar mig. En sak vet jag...Det känns så härligt när jag springer.

Stephans inlägg sitter nu på dörren.

Björn

1962 • Det kuperade landskapet

#11

•

20 april 2012 kl 05:31

Gilla

Ett motto som nybörjare kan ha nytta av är:
Det är ingen svaghet att springa långsamt. Men att ge upp är.

Lycka till och ta det försiktigt.

Tom-Ingar Bjørndal

1974 • Saltsjö-Boo

#12

•

20 april 2012 kl 12:50

Gilla

Richard,
Det är helt normalt att vilja pressa sig själv och se kontinuerlig förbättring, det är ju det som samhället hela tiden fokuserar på.

När det gäller löpning, och i synnerhet för oss som passerat de 35 och lite till, anser jag att det enda hållbara är att bygga upp sakta, precis som du fått råd om över. Det tar ju som bekant mycket längre tid att bygga upp leder, ligament och stödmusklatur för att klara av den monotona aktivitet som löpning är.

I tillägg til det som redan skrivits kan jag ge råd som är mer filosofiska än träningsmässiga. Innan jag började springa på reguljär basis, såg jag en skogsväg en bit bort från mitt hem, och tänkte "vad fint det såg ut där, synd att det ligger så långt bort att jag aldig kommer kunna springa där utan att ta bilen eller cykla en del av vägen."

Om du försöker ta in allt som är runtomkring dig när du springer: ljud, dofter, väder, och känner efter vad det gör med dig. vil du kunna få ett annat fokus än det på klockan och prestationen. Att komma till insikter om varför löpningen är viktigt för mig, och att löpning kan vara en form för terapi, har varit viktiga för att jag har hållit i min löpning i flera år. Tidsmässigt går mina tider lite upp och ner, jag gillar att springa lopp, men de passen som jag alltid njuter mest av, är morgonpass i lugnt tempo där jag kan få njuta av att jag är så lyckligt lottad att jag kan göra det :-)

Kan vidare nämna att skogsvägen springer jag på ganska ofta, och samma tanke dyker upp i huvudet - hur kunde jag tro att det inte gick att springa hit och tillbaka? “Whether you think you can, or you think you can't - you're right.” (Henry Ford)

Vad är det jag försöker säga - Bygger du sakta och hittar en ny och annan motivation än att alltid springa fortare, kommer du garanterat att kunna tävla med dig själv oftare och med större glädje, än om du försöker ta för stora och snabba steg just nu.

Löparhälsningar från Tom-Ingar

Peter Jansen

1970 • Norrköping

#13

•

20 april 2012 kl 14:15

Gilla

Jag började att springa 2006, kunna knappt springa 1 km, sen gick jag från 1 km till 4 km under det första året, 2 till 3 pass varje vecka. Sen blev det 5 km och sen 7 km, nu kör jag 5 till 6 10 km pass i veckan och klara enkelt att springa 20 km. Jag har klarat mig bra utan skador, så mitt råd är verkligen att skynda långsamt och ha roligt.

Nu är det ett nöja att springa mina min.10 km pass och en naturlig del av livet.

Lycka till.

Magnus Johansson

1972 • Hallersbyn, Dalskog

#14

•

20 april 2012 kl 16:38

Gilla

Att ta del av andras träningsdagböcker och läsa bland alla intressanta trådar här på jogg.se är en grym inspiration till den egna träningen! Lycka till!

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.