Löpning Träning 14 inlägg 5476 visningar

Nybörjare från soffpotatis extreme...

Mikael C
1972 • Älvsjö
#1
6 november 2011 - 20:09
Gilla
Hej,
Ny här och även helt ny vad gäller motion också för den delen... Efter att i 39 år faktiskt aldrig motionerat eller sportat på något sätt insåg jag i maj i år att när man blir andfådd av att gå uppför en trappa, då är det inte bra, speciellt inte om man vill se ungarna växa upp :)

Började med att simma under sommaren (3 ggr/v, under aug ca 3km/gång) och i september gick jag över till att springa. Kör nu tre gånger per vecka (5-10km/gång) och det är klart, det känns bättre och bättre och häromveckan nådde jag första målet, en mil under en timme (visserligen bara 35 sek tillgodo men ändå ;))

Det jag funderar över är när man kan se effekt på pulsen etc? Surfat runt lite på puls och hittat att jag borde ligga på 181 i maxpuls. Provade att springa en mil med pulsband och då ligger jag mer eller mindre konstant på 166 med toppar till 170-172 (i branta uppförsbackar). Jag känner inte att jag är speciellt andfådd av det och blir mest trött i benen men enligt min Garmin ligger jag alltså mellan 91 och 97% av min maxpuls vilket då skulle vara alldeles för högt. Enda effekten på pulsen jag märkt är att min vilopuls gått ned, från 55 till 45 men pulsen under träning verkar konstant...

När brukar man kunna vänta sig reella resultat? Är jag för ivrig, det känns som att jag försökt ta det lugnt för att inte skada mig men jag har liksom inget att jämföra med...

Mvh
Micke
Kajsa B
1987 • Göteborg
#2
6 november 2011 kl 20:22
Gilla
du kan inte räkna ut din maxpuls genom någon formel. den må stämma för en jättepopulation, men på individnivå funkar det inte alls särskillt bra. antagligen har du alltså en maxpuls högre än 181...
Micke Larsson
1971 • Norge
#3
6 november 2011 kl 20:33
Gilla
Grattis Micke! Du tycks ha drabbats av samma 40-årskris jag själv fick när klockan ringde 39.

När det gäller resultat tycker jag inte att du ska titta på pulsen, hellre på distansen och/eller tiden.

Men om du ändå sneglar på pulsen har jag några råd, från en nybörjare till en annan:

1. Utgå ALDRIG från vad formler och tabeller säger att du ska ha för maxpuls. Pulsen är individuell, men att döma av Joggmedlemmarnas maxpuls tycks formlerna nästan alltid ligga i underkant.
2. Maxpuls har man, den kommer inte att påverkas av din kondition. Pulsen du når när du tränar kommer förmodligen inte heller att sjunka, istället kommer tiderna att göra det när du orkar mer.
3. En nedgång av vilopulsen från 55 till 45 låter som ett jättebra kvitto på förbättrad hälsa! Att du blir trött i benen snarare än andfådd tycker jag också tyder på att konditionen är ganska bra. Benstyrkan kommer att komma ikapp. Så var det i alla fall för mig.

Jag vet inte riktigt vad du väntar dig för resultat, men som sagt, lättaste sättet att se resultat är inte i pulsrutan utan i km-tiden.

Att ta det lugnt för att inte skada dig låter smart! Jag var inte det, men jag hoppas att jag börjar bli det nu.
Mikael C
1972 • Älvsjö
#4
6 november 2011 kl 22:10
Gilla
Tack, kanske skall hålla mig till tid då :)

Det är en märklig tröskel det där runt 40, trodde man aldrig skulle drabba en själv...

Målet är ju inte att tävla direkt, förutom möjligen mot mig själv. Målet är nog snarare kondition och uthållighet. Stillasittande jobb gör ju inget underverk för något av det tyvärr.

Mvh
Micke
Acke5
1959 • Göteborg
#5
7 november 2011 kl 04:13
Gilla
Du verkar ha vissa naturliga förutsättningar för konditionsidrott - grattis! En vilopuls på 45 trodde jag bara fanns hos elitidrottare?

Själv är jag av naturen begåvad med relativt liten lungvolym (strax under 5 liter) och en puls som verkar ha svårt att komma under 65 i vila. Hamnar på 165 nästan direkt och kommer lätt upp i över 180 om jag tar i (uppförsbackar o d).
Mikael C
1972 • Älvsjö
#6
7 november 2011 kl 05:21
Gilla
Är nog som sagt ovan högst individuellt och i mitt fall har det nog inte tytt på bra kondition i alla fall utan snarare ett naturens undantag!

Har inte mätt lungvolymen men lungkapaciteten var en av de saker som fick mig att börja träna i våras när en läkare rådde mig att skära ner ordentligt på rökningen... Och jag som aldrig rökt i hela mitt liv :)
1967 • Uppsala
#7
7 november 2011 kl 07:58
Gilla
Micke; Jag kan nästan ingenting om sån't här men när jag springer en viss runda på en viss tid har jag lägre snittpuls nu än i våras. Det är t o m så att när jag tar i som mest har jag svårt att nå upp i de toppar jag kunde springa runt i flera km med innan. Har förmodligen att göra med min urusla förmåga att ta ut mig men för mig har pulsen jag har när jag tränar definitivt sjunkit!
Micke Larsson
1971 • Norge
#8
7 november 2011 kl 12:39
Gilla
Micke: Jag håller med. Att jag skulle börja springa var en riktig högoddsare. Och visst, vi börjar ju komma upp i den åldern nu att ett stillasittande liv ger negativa utslag både här och där. Om vissa tävlingsinslag (egna eller mot andra) kan hjälpa till är ju det kanon. Jag satsar inte heller på världsrekord, men visst vill man se att ansträngningarna ger resultat.

Acke: Jag vet inte vad jag hade för vilopuls som helt otränad, men jag har mätt upp 47 nu, efter ett drygt års löpning. Och om jag skulle ha "naturliga förutsättningar för konditionsidrott" har jag dolt det väl hela livet, både för omvärlden och mig själv :-).
Acke5
1959 • Göteborg
#9
7 november 2011 kl 14:28 Redigerad 7 november 2011 kl 14:28
Gilla
Jag är rätt dålig på den medicinska biten, men jag har fått för mig att vilopulsen är en mycket bra mätare på det vi kallar "kondition". För egen del så blev jag rätt uppskrämd i våras, då min vilopuls låg på c:a 75. Efter 5 månaders träning är det med glädje jag konstaterar att den har sjunkit till drygt 60. Nu är det säkert så att ni som har 45 i puls kanske klarar ett maraton och det gör bara folk som är VÄLTRÄNADE.

Saxat från tidningen iForm:
"Är du i normal form ska din vilopuls ligga på omkring 60 - men är den över 70 är det inte en dag för tidigt att du kommer i gång med motionen. Har du bra kondition ligger din vilopuls förmodligen runt 50 - tävlingscyklister eller längdåkare har ofta en vilopuls som ligger omkring 30."

Skall visst vara någon cyklist som har "rekordet" med 28. Gunde Svan låg på drygt 30 och så även Björn Borg.

Micke Larsson
1971 • Norge
#10
7 november 2011 kl 14:44 Redigerad 7 november 2011 kl 14:44
Gilla
Intressant! Jag tror att jag ska göra ett nytt vilopulstest. Tycker som sagt att det verkar mycket osannolikt att jag, ens nu, ska kunna titulera mig vältränad, men jag håller å andra sidan fortfarande på att vänja mig vid tanken på att jag springer - frivilligt!

Björn Borgs, men även cyklistens, pulsvärden kan ju ha medicinska förklaringar. Hur Gunde lyckats vila tillräckligt länge för att ens kunna testa sin vilopuls fattar jag inte. Jag trodde att han sprang på löpband i sömnen för att göra av med överskottsenergi. Killen som t o m tävlar när han byter om efter träningen...
Mikael C
1972 • Älvsjö
#11
7 november 2011 kl 19:40
Gilla
Jag kan nog inte heller titulera mig vältränad, det låter rimligare med ett "offer för moder naturs nyckfullhet" :)

Är fortfarande också i tillvänjningsstadiet och hoppas man kan hålla uppe motivationen även över vintern, skönt så länge det inte kommer snö.

Hur gör ni över vintern, jag tror inte det är aktuellt att springa i vinter om det blir snö & is men man får hoppas på en grön jul kanske...
Tove Wahlund
1981 • Hornstull
#12
7 november 2011 kl 20:07
Gilla
Angående vinterlöpning: Jag började springa förra året och sprang hela vintern, vågade inte ta uppehåll för jag var rädd att inte komma igång igen. Visade sig vara väldigt skönt att springa i minusgrader och snö, med många lager kläder och broddar. Jag bor i Stockholm, bor man längre norrut kanske man får göra annorlunda?
Ann-Louis Edén
1963 • Gislaved
#13
7 november 2011 kl 20:11
Gilla
Pulsen är som sagt var väldigt individuell. Jag som springer så sakta så att det är på gränsen till att ramla omkull har maxpuls på över 200. Min vilopuls har på ett år sjunkit från 65 till 44. och jag skulle ALDRIG klara ett maraton.... ;-)
Micke Larsson
1971 • Norge
#14
7 november 2011 kl 20:13
Gilla
På vintern fortsätter man att springa. Enda skillnaden är att man med fördel lägger sina rundor förbi något gym för att visa "löpbandsmesarna" hur riktig löpning ser ut :-). Det är ju på vintern man på allvar får visa omvärlden vilken tuff och inbiten löpare man är, trots att det går långsamt.

Jag blev faktiskt förvånad hur lättsprunget det var förra vintern. Hade haft skadeproblem i oktober-november så när jag äntligen kunde springa för fullt igen hade jag ingen tanke på att pausa bara för att det var meterdjup snö och -15. Däremot kanske snön gör att man inte kan springa precis där man hade velat och gör övriga året. Nog måste det finnas någon gångväg i Älvsjö som plogas och sandas hyfsat. Och så tänk på att hitta ett gym att springa förbi :-).
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.