Löpning • Träning • 18 inlägg • 5958 visningar •

att träna i tävlingstempo

Peter Karpestam
1977 • Höör
#1
•
13 oktober 2011 - 14:06 (Redigerad 13 oktober 2011 - 14:08)
Gilla
En reflektion när man tittar på olika träningsprogram är att dessa sällan (eller aldrig) rekommenderar att man ska ligga på sitt tävlingstempo när man tränar. Träningspassen består av snabbdistans, intervaller. långpass och tröskelpass m.m. men man uppmanas aldrig att på riktigt "testa formen". Kan inte låta bli att tycka att lika viktigt som själva "uppbyggnadsträningen" är ju rutinen att veta hur kroppen känns vid högre farter, hur man på bästa sätt lägger upp ett lopp o.s.v. Tävlar man relativt ofta blir det ett mindre problem eftersom loppen då kan ses som träningspass, men för den som bara springer 2 eller 3 lopp per år känns det ju som att man behöver upp och testa gränserna lite oftare... Hur tänker ni kring detta?
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#2
•
13 oktober 2011 kl 14:09
Gilla
I de träningsprogram jag skriver springs det mycket i tävlingstempo under den senare delen av programmet. Inte över full distans men nog långt för att träna kroppen såväl psykiskt som fysiskt att hantera tävlingsfarten.

Så dina tankar är helt enligt min filosofi.
Peder Welin
1971 • Göteborg
#3
•
13 oktober 2011 kl 14:15
Gilla
Jag tänker att tröskelpass ofta blir snarlikt tävlingstempot, i alla fall på de längre distanserna 2mil och uppåt. Så tröskelträning är ju bra för att vänja sig vid hur det känns och orka hålla tempot även när det börjar bli jobbigt. En kombo som är fin tycker jag är det som Friberg föreslår i vissa program att köra långpass (<30km) där man lägger in tempoökningar i olika perioder. T.ex. 15km distansfart, 3km tävlingsfart (för 1/2-hel mara), 2km distansfart, 3 km tävlingsfart, 2km distans och sedan avsluta m 2 km överfart. Det ger en fin simulering av hur det kan kännas på tävlingen med succesivt jobbigare känsla.
Men det är nog inte dumt att ligga och träna på sin tävlingsfart en del ibland, framförallt för att få en känsla för takten. PW
Jonas Larsson
1984 • Floda
#4
•
13 oktober 2011 kl 15:12
Gilla
Jag har noterat samma sak.
För min egen del är det viktigt att få dra några av passen innan tävlingen i det tempo jag tänkt hålla på tävling. Just för att få fartkänsla och hitta det steg som passar bäst för just den farten.
Det blir oftast i intervallform, exempel är det pass jag ska springa idag där jag tänker köra 8st 400m i tänkt milfart. Inget jobbigt pass men bra för självkänslan. (De första intervallerna kollar jag mkt på klockan för att se farten, mot slutet försöker jag köra hela intervallet och sen kolla att jag hamnat rätt)
Andreas Moberg
1982 • Göteborg
#5
•
13 oktober 2011 kl 16:58
Gilla
Lite annan vinkel kanske...men jag behöver lägga in pass i tävlingsfart för att hålla motivationen uppe, det blir helt enkelt för tråkigt att springa när jag inte svart på vitt kan läsa av min eventuella utveckling (eller utplaning i densamma) lite då och då. Jag tycker även att det är roligare att springa snabbt än halvsnabbt på varje enskilt pass vilket gör att en stor del av min träning blir väldigt snabba pass (i relation till min maxkapacitet). Min kropp verkar hålla och för mig är det det roligaste sättet att träna löpning. Jag springer 3 ggr/v.

Peder, intressant pass du föreslår! Det ska jag ta med mig och prova någon gång.
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#6
•
13 oktober 2011 kl 18:53
Gilla
Jag tycker att man skall undvika att testa sin maximala förmåga, men gärna träna intervaller i önskvärd tävlingsfart, när man gett sitt allra yttersta vid tävling är risken stor att formen vänder neråt, att uppnå det på träning är inte önskvärt.
Anders Nyman
1965 • Örebro
#7
•
13 oktober 2011 kl 20:15
Gilla
Själv följer jag inget träningsprogram alls. Jag kör alltid på gränsen för vad jag orkar varje gång. Oftast helt slut efter varje pass. Det går fortare och fortare successivt så jag tror att det funkar.
Björn
1975 • Stockholm
#8
•
13 oktober 2011 kl 20:25
Gilla
Så där gjorde jag också tidigare Anders och så här i bakspegeln känns det inte så genomtänkt att konstant pressa sig. Jag tror det sliter på tok för mycket inte minst mentalt när man inte blir nöjd med förbättringar varje pass. Tror det var ett avsnitt av podcasten "Runcast" som tog upp just faran med att alltid pressa sig.

Nu har jag stängt av funktionen i Runmeter som jämför tiden med "bästa passet" ;) och nöjer mig med fart, snittfart och distans :)

Däremot har jag funderat på samma sak som TS. I det 10-veckors program från marathon jag följt för milen sub45 har det inte funnits ett enda "test" inlagt. Distanspassen har i princip samtliga gått i 5:30-tempo. Nu tror jag som sagt på en mix av långsamma längre och snabba kvalitetspass men man börjar ju lätt nojja för om man verkligen har tiderna i kroppen. Själv kunde jag inte hålla mig utan "av misstag" gick ett distanspass allt snabbare och snabbare.... Och det var skönt att få ett kvitto. Så kommer jag göra framöver också, lägga in testpass på nästintill tävlingstempo var 3e-4e vecka eller nåt sånt.
Anders Nyman
1965 • Örebro
#9
•
13 oktober 2011 kl 20:56
Gilla
Ska väl tillägga att jag enbart har tidtagarur runt handleden trots att kompisar försöker övertala mig att köpa pulsklocka. Kanske blir så men jag är lite skeptisk. Vill lära känna vad kroppen orkar. Ibland skiter jag i klockan och går bara så fort som kroppen känner att den orkar just den dagen. Jag provar mig fram och får alltid lite ångest när någon försöker presentera ett träningsprogram. Alla är vi nog olika. Kanske är mitt sätt inte framgångsrikt men vad tusan. Jag är 46 och motionär. Kanske någon övertygar mig att jag ska underkasta mig ett program i framtiden. Jag är öppen för det också.....bara det är kul:)
Roland Söderström
1962 • Onsala
#10
•
13 oktober 2011 kl 22:47
Gilla
En annan vinkling pa tempo fragan ar att se utvecklingen vid en viss puls.
Ex. 1 jan springer du i 4:45 tempo med pulsen 157
1Juli springer du samma bana/stracka i 4:35 tempo med samma puls 157.
Ett klart enkelt satt att se sin form/utveckling utan att kora nat max tempo.

Jag kor tex. intervaller valdigt snabbt, emot alla daniels formler, men jag har ofta langre vila.
Det tycker jag har gjort att mitt tempo okat betydligt.
Mitt 10k tempo skulle idag kanske vara 3:45 - 3:50.
Mina 1km intervaller skulle jag kora 3:10 - 3:15. kanske 3min vila eller in och gora 3-4 300m intervaller direkt efter.
Dar far jag ganska bra kvitto pa min fart och kapacitet, och jag stillar min fart hunger :D

En annan bra runda ar vad vi kallar Out & Back. 5km
Du sticker ut 5km at ena hallet, langsamt, och sen ar det tavlingfart som galler tebaks, OBS exakt samma stracka tebaks, inga rundor.

Björn
1975 • Stockholm
#11
•
13 oktober 2011 kl 23:23
Gilla
Anders>Är det något som lyft min löpning och gjort den kul så är det tävlingsanmälan och att sätta ihop och följa ett träningsprogram fram till dess. Fantastiskt inspirerande och ständig motivation.

Roland> Out & Back lät kul, den ska testas!
Micael Hellberg
1982 • Uppsala
#12
•
14 oktober 2011 kl 03:02
Gilla
Beror det inte på hur ofta man tävlar. Och hur ofta man maxar på träning. Nån som inte tävlar så ofta kan väl maxa "hemma" istället. Medan nån som tävlar ofta gör det på tävling. Resultatet borde väl bli det samma för de båda, tävling eller ej.

Jag kör ofta enbart efter dagsformen och vad jag känner för. Ibland vill jag testa att maxa på någon av distanserna 1km,1mile,3km,5km,10km,21.1km och då gör jag så. Andra dagar springer jag bara för att tillryggalägga sträckan. Jag inbillar mig att det ger mig en varierande träning bara det.
Roland Söderström
1962 • Onsala
#13
•
14 oktober 2011 kl 04:19
Gilla
Athletics Victoria kor en serie tavlingar pa sommaren pa bana (Track & Field) pa Vintern kor dom en serie cross-country (XCR).

Valdigt roliga tavlingar som jag vart med i, men det ar for mig "tranings-tavlingar".
Utmarkt tillfalla att maxa.
Tage Ericsson
1952 • Varberg
#14
•
14 oktober 2011 kl 08:43
Gilla
Jag och hustrun har alltid kört löpning med hcp-start vilket ger tävlingskänsla. Har man dessutom kuperade slingor i olika längder behövs ingen intervallträning. Med jämna mellanrum kommer en joggkompis med som gör milen under 38 så att tävlingskänslan förstärks.
@Roland: Stort tack för ditt tips om "crabwalk" vilket har gjort under för min fot (brusten plantarfascia).
@Anders: Har heller aldrig använt pulsklocka förrän för ett par månader sedan när vi inhandlade var sin Garmin. Har alltid varit mycket temposäker trots det. Garmin är ju lite rolig framför allt genom GPS-funktionen. Blev något förvånad när jag såg att jag ofta hade maxpuls över 200 och att det var hyfsat behagligt kring 180.
Linus Gustafsson
1972 • Söderhamn
#15
•
14 oktober 2011 kl 08:53
Gilla
@Micael H. Resultatet blir säkert detsamma, Björns inlägg handlade om motivation. Har man motivationen att pressa sig och planera sin träning på bästa sätt för ett "vanligt" träningspass så funkar det naturligtvis. Personligen har jag inga problem med att motivera mig ut i spåret, men det är planerade tävlingar och förhoppningar på resultat där ger mig motivation att "lägga upp träningen". Följer mitt eget program men försöker ha en tanke bakom vad jag håller på med.
Roland Söderström
1962 • Onsala
#16
•
14 oktober 2011 kl 10:15
Gilla
@tage, jag har en ny ovning som ar super.
Tank dig att du skall "plocka" kulor med halfoten, svinsvart i borjan men man lar sig.
Tanken ar att man skall inte boja tarna utan bara aktivera muskeln som "drar" ihop halfoten.

Jag sitter och gor den hela dagarna nar jag jobbar framfor datorn.
Peter Karpestam
1977 • Höör
#17
•
14 oktober 2011 kl 10:50 Redigerad 14 oktober 2011 kl 10:55
Gilla
Själv upplever jag även att kroppen måste ju vänja sig vid dessa farter, och att hålla den i en längre tid än vad som utgör en vanlig repetition när man tränar intervaller. Man blir bra på det man tränar brukar det ju heta. Att då ligga i "tröskeltempo" på 20-25 sek/km långsammare än din milfart eller att hålla milfart eller snabbare på 1-2 km intervaller blir inte riktigt det samma. Tränar man för en halvmara eller längre, blir det kanske mer likt din tävlingsfart som någon redan skrivit.

Om man t.ex. tränar för milen, så borde det vara gynnsamt att så ofta det är möjligt (d.v..s utan att slita för hårt på kroppen) kanske ligga och pressa 5-8 km i en takt som åtminstone ligger nära din maximala fart, sedan kanske man inte riktigt krämar ut riktigt allt men man kanske ligger på en km-fart som ligger 5-10 sek/km långsammare än vad du tror att du skulle kunna prestera på ett lopp, för att på så vis förbereda kroppen för tävlingssituationen utan att slita för mycket på den.

Riktig toppning kanske man bör vara mer sparsam med, då det i alla fall mitt fall, påminner om något som kan liknas vid en nära-döden-upplevelse, vilket knappast kan bygga upp mer än det skadar...
Tage Ericsson
1952 • Varberg
#18
•
14 oktober 2011 kl 11:34
Gilla
@Roland: Bra - man ska inte försumma tillfällen till träning :-). Om man köar någon stans kan man t ex stretcha överkroppen. Den nya övningen skulle nog vara svår om man inte kört crabwalk en tid först.
Keep on running!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.