2 mars 2019 kl 14:57
Jag tror du har alla möjligheter att klara detta mål, så lycka till! När jag först läste trådstarten tänkte jag skriva det självklara, d.v.s. något i stil med att distans- och långpass SKA gå väsentligt långsammare än tävlingsfart, att varje pass inte ska simulera tävling och bla bla bla men jag tycker frågeställningen väcker intressanta frågor. Jag tänker så här:
1) Färdiga träningsprogram har en STOR brist: de utgår från måltid istället för din nuvarande nivå. Men det är ju din kapacitet i dag + din träning på vägen fram till målet som lägger grunden för resultatet på tävlingsdagen, inte vad du vill eller hoppas kunna om tre månader. Därför måste träningsprogram utgå från % av maxpuls eller upplevd ansträngning, inte fasta tider. Annars är risken uppenbar att man kör för hårt (eller i det här fallet: för lätt).
2) Många träningsprogram verkar följa ett ganska mallat upplägg, där antal km samt tempo räknas om utifrån nivån på programmet. Men jag undrar hur mycket vetenskap och beprövad erfarenhet som egentligen finns kring den här typen av träningsprogram. Är det verkligen bäst för en nybörjare att skala ner en mer erfaren löpares träning till 60 eller 75 %?Som nybörjare kan man till exempel ofta förbättra maximal syreupptagningsförmåga ganska rejält, och då verkar det rimligt att köra ganska mycket av den typen av högpuls-pass. Eller vad säger alla kloka därute?
3) När jag började med löpning låg jag ofta betydligt närmare min tävlingsfart när jag tränade än vad jag gör i dag. Om jag siktade på att springa milen på 47 låg jag kanske kring 50-51 minuter på många träningspass, dvs. mindre än 10 % från tävlingsfart. Var det dåligt? Jag är inte så säker, tänker att det kan ha att göra med att kroppen behöver olika saker. (Idag springer jag distans- och långpass MYCKET långsammare än på träning, i alla fall 15 % långsammare. Ofta lugnare än så, närmare 20 %. )
