Överansträngd vad - en dryg vecka till Marathon

Usch då! Blir lite förvånad: pratade du inte med naprapaten om detta?
Tänk efter - vad vill du med din löpning? Är just detta maraton särskilt viktigt eller vill du kunna springa hela sommaren?

När jag hade överansträngda soleusmuskler blev det snabbt värre när jag försökte träna men jag hade nog 6 veckor kvar till maraton och hann bli bra - stretcha minst en minut sa min naprapat, vadmusklerna är sega.

Ett annat maraton har jag sprungit fast jag hade fått ont i hälsenorna på en halvmara tre veckor tidigare. Jag tog risken och det kostade rehab hela sommaren och lite till men jag började väl jogga lite efter en eller troligare två månader.

Så är det värt det? Du kanske inte ens kan fullfölja. Men vill du prova så kör spinning med trampan i hålfoten (om det funkar) eller crosstrainer ett par gånger fram till loppet och starta riktigt lugnt. Du kan ju bestämma dig för att bryta om det börjar göra ont tidigt eller att gå resten eller nåt annat. Tills dess (och efter) kör excentriska tåhävningar varje dag (häng på dig en ryggsäck om du inte blir trött i musklerna utan) och stretcha länge efteråt. Med raka ben för yttre vadmuskeln och med lätt böjda för inre (soleus). Gäller även själva tåhävningarna.

För två år sedan högg det till rejält i min vad under Kungsholmen runt. Kunde knappt gå efteråt och eftersom jag skulle springa Göteborgsvarvet följande helg var läget ganska bekymmersamt. Fick dock tid hos en sjukgymnast med inriktning mot idrottsskador som tejpade vaden så att jag kunde genomföra loppet utan problem. Benet såg helt mumifierat ut av all tejp och det var ganska stelt att springa men det kändes ingenting av skadan. Så mitt tips blir att hitta en sjukgymnast som kan tejpa vaden.

Angående alternativträning så skulle jag inte bry mig särskilt mycket om det. Så här tätt inpå loppet är det inte mycket du kan göra träningsmässigt ändå. Fokusera på att få ordning på vaden i stället. :)

Kan inte ge dig mer än min egen erfarenhet i en liknande situation. Det kan ju vara/bli helt annorlunda för dig så jag tycker det beror på hur du känner, varför du springer maran och vad naprapaten säger.

Men för 2 år sen sprang iallafall jag maran. Fick känningar i vad/hälsena ett par veckor innan och sprang kungsholmen runt ett par veckor innan. Det gick bra på halvmaran och det var inga problem att springa även om vaden var stel och det kändes lite i början av passen. Samma på maran - inga problem att fullfölja. Men ett par veckor senare utvecklade det sig till Plantar Fasciit och jag var borta hela sommaren och kunde inte springa obehindrat förrän november.

Jag tror tyvärr det kloka i såna här situationer (när man kommer så långt att man ställer frågan) oftast är att avstå även om jag förstår att det är väldigt svårt. ärligt talat vet jag inte om jag själv skulle ta ett annorlunda beslut i samma situation heller. Men lite mer försiktig skulle jag nog vara. Man lär ju känna "sina" skador med tiden också så att man vet bättre när det är läge att backa lite.

Vill tillägga till mitt inlägg att jag hade mer än lite känningar då för 2 år sen - jag kunde springa men det gjorde ont de första kilometrarna och jag höl för öronen lite. Vet inte hur du känner men du kanske gått iväg i ett tidigare skede och inte alls behöver passa maran om du tar det lite lugnt nu. Det är svårt att ge råd om sånt här över forum. Många blundar för smärtan och de kanske mår bäst av att höra att de ska stå över men det finns säkert exempel över hela skalan till de som känner efter väldigt mkt tätt inpå loppet också. Jag vet inte om jag gått en vecka som löpare utan känningar och säkert överansträngningar nånstans... Därför tror jag det är bäst att ta råd från nån kunnig som man träffar personligen och som helst kan löpning. Utöver att känna själv då vilket bör bli det avgörande tror jag. Det är ju inte helt ovanligt med naprapater som slänger ur sig råd helt utan förståelse för att löpning eller ett lopp kan vara väldigt viktigt för en del individer.