Löpning • Träning • 24 inlägg • 12311 visningar •

Era erfarenheter av minimalistisk/barfotalöpning

Timmy Håkansson

1992 • Nybro

•

3 december 2015 - 18:56

Gilla

Hejsan på er löparentusiaster!

Tänkte börja lite med min bakrund och tidigare erfarenhet av löpning:

Höll länge på med friidrott när jag var yngre (sådär i 5-6 år) och därigenom blev det endel löpning på blandade distanser. Tränade även en hel del löpskolning på den tiden så tekniken finns där i grunden. Min största "bragd" från den tiden var Victorialoppet på 9km som jag avverkade på 35.33.

Sen jag slutade med friidrott så har det blivit allt mindre löpning och i stället kampsport och framför allt styrketräning på gymmet.

Sedan ett par månader tillbaka så har dock intresset för löpning fått en nytändning, delvis tack vare en kollega och delvis tack vare min bror som blivit rätt bra på löpning på senare år. Får väl också tillägga att jag nyligen läst Born to run (bättre sent än aldrig). Detta tar mig till min poäng här: minimalist-/barfotalöpning!

Sedan en tid tillbaka så har jag börjat övergå till ett par Vibram KSO. Jag har långsamt byggt på distansen och är väl uppe mellan 3-4 km just nu. Än så länge känns det riktigt bra och framför allt så är det mycket roligare att springa när man får en helt annan känsla för underlaget och dessutom mycket lättare löpsteg!

Nu till mina frågor! (äntligen) Hur gick er övergång och hur gick det att anpassa löpstilen och kroppen till tunnare skor?
Hur snabbt ökade ni intensiteten och distansen?
Hur kändes kroppen den första tiden?
Vilka muskler hade ni träningsvärk i?
Hur var er upplevelse?
Har ni fortsatt med minimala skor/barfota eller har ni återgått till mer uppbyggda skor med mer stöd?

Bara mata på med allt ni har! Är intresserad av era erfarenheter och åsikter i ämnet.

Tack på förhand!

< < < 1 2 > > >

Martin Jarbeck

1987 • Åkersberga

•

3 december 2015 kl 22:28

Gilla

Hej Tiroan!

Jag gjorde just mitt livs första blogginlägg, och där pratar jag faktiskt lite om mina erfarenheter med FiveFingers. Jag kör nu lite uppbyggnad med VFF nu, det står lite om det i mitten av inlägget. I slutet nämner jag mitt nybörjarmisstag, men som du uppenbarligen verkar ha undvikit. :)
http://jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=49417

PS: Jag har faktiskt också just läst Born to run, men det över ett år efter att jag skaffade mina VFF. Att läsa den nu var som att man fick bekräftat för sig själv att vi har rätt tänk, och förstås bra inspiration.

Timmy Håkansson

1992 • Nybro

•

4 december 2015 kl 01:15

Gilla

Perfekt Martin! Tack så mycket för tipset och ett mycket välskrivet blogginlägg. Det är en hel del som jag kan relatera till. Behovet av snabb feedback och "belöning" är väl det svåraste att vänja sig av med. Speciellt då man i någon form gjort en nystart som både du och jag verkar ha gjort.

Som tur är så blir det ju väldigt lämpligt att, samtidigt som man återupptagit löpningen, också har introducerat en ny typ av sko och löpteknik. Träningsmängden och intensiteten får ju på så vis en naturlig mjukstart precis som du skrivit i sin blogg.

Gällande mina erfarenheter av VFF så har jag framför allt känt av träningsvärken i vaderna men också något som kan likna detsamma i fötterna. Det blir en väldigt ovanlig känsla som samtidigt gör mig lite osäker. Träningsvärk i fötterna på det här viset tror jag inte att jag upplevt tidigare. Jag har jobbat lite för att öka min kadens vilket gör att isättningen blir ganska lätt. Som tur är så handlar det inte heller om något smärta i trampdynorna i mitt fall utan en lätt värk inuti fötterna - Inte på något sätt obehaglig men ändå märkbar. Var detta något du upplevde också?

Jag siktar på att delta i Wings for Life Run i Kalmar nästa år i mina VFF.
Jag känner att det blir ett passande mål i dagsläget då distansen är helt beroende av vilken form jag har den dagen.

Är det något som skulle kunna intressera dig också kanske?

Petersson

1980 • Linköping

•

4 december 2015 kl 05:52

Gilla

Jag har haft en dragning mot minimalism under större delen av min korta löparkarriär. Nu har jag landat i dämpat med nolldropp. Får helt enkelt för ont i trampdynorna av att springa odämpat.

Martin Jarbeck

1987 • Åkersberga

•

4 december 2015 kl 08:20

Gilla

Tack Tiroan, för komplimangen ang. inlägget, och tack för tipset om loppet! Helt klart ett intressant lopp. Det skulle vara kul att ha något att jobba mot med VFF på fötterna och att då bestämma distansen själv. Bara man inte låter sig inspireras för mycket av alla hjälteinsatser i boken. ;) Lyllo dig som har nära dit.
När jag springer med VFF är trampdynorna som är den svaga länken. Det är första stället som smärtar om jag inte springer tillräckligt mjukt, och då kan jag vara säker på att jag inte skadar något annat. Efter att jag gjorde min första tabbe med för hård isättning dröjde det ett år innan jag helt kunde slippa att det ibland ömmade under foten. Jag sprang främst ett par New Balance minimus zero för att få lite mer dämp. Nu kör jag mest i ett par Merrell Bare Access 4, men stör mig lite på att de ger ett visst stöd i hålfoten. Ang. värk inne i foten har jag inte upplevt det, förutom en känsla av trötthet. Jag hade dock sprungit på framfoten i ett år i "vanliga skor" innan jag skaffade mina VFF. Åtminstone hade jag redan den styrkan i vaderna.

Samma här, Petersson! Dock har jag aldrig riktigt givit det en chans. Nu försöker jag ta reda på om jag kan lära mig att springa längre om jag är desto mer försiktig.

Oldboy

1952 • Danderyd

•

4 december 2015 kl 10:49

Gilla

Har man gått i skor nästan hela sitt liv får man nog räkna med att det tar många år att bygga om fötterna och kroppens rörelsemönster så att de passar för att förflytta sig långa sträckor barfota eller odämpat, särskilt på asfalt och betong.

Jag bytte till minimalistiska skor för många år sedan - för snabbt förstås och fick ägna sommaren åt rehab av akillestendinos. Men det gick över så efterhand blev det alltmer löpning i tunna, lätta skor, sommaren efter alla pass. Men jag tror det var det som straffade sig på hösten, när det var slaskigt och jag inte kunde springa avslappnat. Jag drabbades då av metatarsalgi (kollapsat främre fotvalv) som tog ett halvår att jobba bort.

Min slutsats var - och är - att åtminstone jag inte ska springa alla pass i odämpade skor. Nolldrop går bra (efter tillvänjning) men de flesta träningspass springer jag nu i skor med lågt drop och rätt bra dämpning (helst Brooks Green Silence men de håller på att ta slut). Medan jag tävlar i de lättaste skor som finns, dock med lite dämpning, och kör fartpass i andra lätta skor.

En tydlig nackdel med lätta, klent dämpade skor och framfotalandning som jag råkat ut för är att jag tappat mycket känsel under fötterna, främst under främre trampdynan som upplevs som centimetertjock men även framtill/undertill på tårna. Dessutom har jag för ett år sedan tappat känsel på ytterkanten av vänster fot men det vet jag inte om det är relaterat. Möjligen är den sakta på väg tillbaka. Jag vet att det är fler som fått sämre känsel under fötterna men det talas inte mycket om det. Det är inget egentligt problem men känns som en förlust och känslan av att det blir gradvis sämre är lite otäck.

Jag har ett par VFF som ligger och skräpar. Provade dem på grusväg och eftersom jag sätter i hälen ögonblicket efter framfoten när jag springer så får jag ont i hälen efter en kort sträcka om jag använder dem och jag vill inte förstöra hälkudden, den lär vara svår att få tillbaka. Möjligen kan jag ha dem på skogsstigar som skydd mot barr och småkvistar. Eller på löparbana, men de är ju tyngre än mina andra lätta skor så varför det? Springer gärna barfota på riktigt på gräs eller fuktig sand, jag har starka vader numera så det går bra en mil.

Sammanfattning: se till att inte få ont i hälen efteråt, använd gärna skor med bra dämpning och lågt eller noll drop (och utan förstyvningar, plastskenor, pronationskilar osv) som mängdskor om ni känner er det mista trötta i fötter eller fotsulor efter pass utan skor eller i odämpade skor. Men spring gärna en del barfota där underlaget är lämpligt - men börja med korta sträckor.

Janne Österman

1967 • Malmö

•

4 december 2015 kl 11:22

Gilla

> Hur gick er övergång och hur gick det att anpassa löpstilen och kroppen till tunnare skor?

Svar: Dåligt, får jag väl lov att säga. Våren 2012, när jag fick min första stressfraktur sprang jag bara snabbare pass i VFF och distanspass i Nike Structure (tjocka skor med kraftigt pronationsstöd). Jag fick ont i vaderna, som alla andra, men kände ingen belastning i framfoten innan metatarsal nr 3 gav vika. Den knäcktes som en torr trädgren. Signifikant för passet är/var en känsla av eufori och att jag förlängde passet till 25 km för att det kändes så himla lätt och bra. Jag borde stannat vid 24,5 ;)

Senaste 2,5 år har jag sprungit uteslutande med VFF, samt Saucony Hattori på tävling (tunn mockasin med lite dämpning o nolldropp). Jag började med att sträva efter hög stegfrekvens (ca 180) men efter stressfraktur 2 (januari 2014) och 3 (juli 2014) så har jag gått tillbaka till min naturliga stegfrekvens 160-165 och koncentrerat mig på mjuk fotisättning samt "höga" knälyft och hälspark bakåt; sitationstecknen beror på att allt är relativt, jag försöker hitta ett mera rullande löpsteg jämfört med mitt tidigare låga, ekonomiska steg, då jag slog i fötterna rätt hårt mot underlaget.

> Hur snabbt ökade ni intensiteten och distansen?

-Antagligen för snabbt :)

>Hur kändes kroppen den första tiden?

-Ömma vader. Skönt i övrigt.

> Vilka muskler hade ni träningsvärk i?

-Se ovan.

> Hur var er upplevelse?

-Mycket bra. Skönt att slippa pronationsstöd. En frihetskänsla att springa i tunna skor.

> Har ni fortsatt med minimala skor/barfota eller har ni återgått till mer uppbyggda skor med mer stöd?

-Jag springer uteslutande i VFF (och Hattori på tävling). Min favorit är VFF SeeYa, lika tunna som KSO, men betydligt lättare. Springer även med VFF Bikila, speciellt på vintern. Dessa är lite tjockare.

Michael Emanuelsson

1960 • Örebro

•

4 december 2015 kl 16:19 Redigerad 4 december 2015 kl 16:24

Gilla

Hej.
För mej var omställningen enkel och smärtfri men det beror nog mer på att jag hade en omställning från att inte kunna springa överhuvudtaget till att numera ha Lidingöloppet som årshöjdpunkt.

Historien i korthet är att jag i min ungdom var väldigt aktiv idrottslig med allt från orientering till rally.
Jag tror jag har varit aktiv i de flesta idrotter med blandade resultat men med en 3:e plats i en deltävling i junior SM som största merit.

Fotbollen tog dock kål på min fysiska idrottskarriär med trasig rygg, knä och ledband i foten, det enda jag fysiskt kunde fortsätta med var Tennis.
Jag provade att få hjälp av allt från vanliga läkare till naprapater och kotknackare men inget hjälpte.

Efter ca. 30 år tog min bror, som var väldigt duktig att springa, mej med på en föreläsning 2012 med Jonas Colting som föreslog att jag skulle prova barfotaskor och jag tänkte att om jag provat allt annat kan jag väl ge det med en chans.

Hösten 2012 började jag sakta springa i FiveFingers, jag kunde i början springa ca. 400meter och sedan gå hundra och sedan springa 400 hundra.
Det var starten, sedan fick jag sakta bygga på det och 2013 sprang jag Lidingöloppet i VFF vilket jag sedan dess haft som varje års höjdpunkt.
Jag springer väl inte så fort numera men jag försöker hålla mej under 3 timmar på Lidingöloppet och har hittills klarat det varje år.

Nu är väl detta, som jag brukar säga till de som frågar, inte allt och allas räddning på rygg och knäproblem men för mej "fixade" VFF på mindre än ett år vad varken läkare eller kotknackare kunnat ordna på 30 år.

Jag spring mest i skogen och på skogsstig eller motionsspår och försöker undvika asfalt även om jag t.ex. springer ca. 5km till ett motionsspår här i Örebro och sedan tar 10 km på motionsspåret och sedan 5km asfalt på vägen hem så jag undviker inte asfalt helt.

Några av de fördelar jag upplever är att man får mycket bättre balans i skogen då man har en "närmare" markkontakt där fötterna och tårna kan kompensera ojämnheter i marken.
Jag som har dåliga ledband har även en fördel av den låga tyngdpunkten vilket gör att man inte så lätt vrickar sej. foten vrider inte över så lätt, vet inte hur jag ska förklara men den som förstår vad jag menar gör det :-)
Ett "lättare" steg och lite andra grejer finns väl med på "fördelslistan" men visst finns nackdelar med om man är ute efter tidsresultat då man t.ex. missar den "studseffekt" som finns inbyggd i många skor idag.

Vad som är utmärkande är väl att det gäller på vadmusklerna betydligt mer än med vanliga skor så det bör man vara uppmärksam på och känna till att det blir en längre uppbyggnadsträng av vaderna och se till att inte överanstränga dom.

En annan sak som kan verka konstig men som vart lite logiskt när jag väl fick fundera en stund, det är att jag hela tiden har kunnat spela Tennis men när jag väl funderat en stund på det så slog det mej, vad säger var enda tennistränare? Jo, deras mantra är ju "mjuk i knäna" vilket är exakt vad som händer med VFF, man landar inte med rakt ben utan med böjd ben vilket ger samma dämpning som man eftersträvar i Tennis, låt vara av annan anledning men ändock med samma resultat.

Sammanfattningsvis så har det för mej betytt att jag fått livet tillbaka och njuter för fulla muggar av att kunna vara ute i naturen så som jag vill igen.

Dina frågor:
1; Övergången gick för mej smärtfritt och bra
2; Gick sakta fram och ökade på från 2x400 meter till 3mil under 1 års tid.
4; Kroppen kändes i huvudsak bra, dock lite känningar i vaderna i början
5; Lite träningsvärk i vaderna i början
6; Tja:-) för mej var det en euforisk upplevelse att äntligen kunna springa igen
7; Jag springer nästan uteslutande i VFF, även på vintern, men om det är väldigt isigt kör jag någon gång ibland med dubbade Sarva Dévil. Tror det är en orienteringssko egentligen.
Jag använder minimalistiska skor även till vardags numera.

Nu var det ju inte så kort som var meningen men det var ändå en form av sammanfattning så har du några andra frågor eller funderingar så får du gärna höra av dej.

MVH

Janne Österman

1967 • Malmö

•

4 december 2015 kl 16:55

1 Gilla

Michael, på samma sätt som du ser fördelar med den låga tyngdpunkten så märker jag att behovet av pronationsstöd försvinner utan den där bufferten i skorna som tillåter en vridning inåt av fotleden (pronation). När fotsulan har (nästan) direktkontakt med underlaget så pronerar jag inte längre :)

P.S. Cdon har bra pris på ett antal VFF-skor nu (gamla modeller). Jag hoppas bara att de skickat rätt den här gången. Jag har beställt två par SeeYa :)

Timmy Håkansson

1992 • Nybro

#10

•

4 december 2015 kl 19:33

Gilla

Tack så väldigt mycket för att ni tagit er tid att dela med er! :) Jag har en förmåga att alltid få till så långa inlägg av rädsla för att missa något viktigt som jag vill få med. Därför uppskattar jag att ni också har skrivit grundliga redogörelser av erfarenheter och tips.

Mycket tacksam för svaren också även om jag nu inser att någon/några av mina frågor var överflödiga ;)

Jag köpte faktisk mina VFF KSO på cdon nu under hösten för löjliga 399 :) Kanske ska ta en titt på SeeYa också!

Även om jag är väldigt nöjd med mina KSO så är jag inget fan av kardborrbanden utan känner nu i efterhand att mitt nästa par blir med snörning för att få till en lite bättre passform. Har sneglat både på Bikila och KSO Evo också men SeeYa verkar ju också vara ett väldigt trevligt alternativ.

Jag har kommit att uppskatta den tunna sulan på KSO och känslan som följer med den.

Som sagt så är jag nu uppe distanser kring 3 km och jag jobbar vidare därifrån. Har också märkt att jag behöver 1-2 dagar mellan passen för att vaderna ska kunna återhämta sig så jag tar det lilla lugna fortfarande. Dagarna emellan spenderar jag på gymmet och då lägger jag in lite intervallträning i rodden.

Jag tänkte återkomma med lite uppdateringar allt eftersom!

Janne Österman

1967 • Malmö

#11

•

4 december 2015 kl 22:14

Gilla

Jag justerar karborrebandet en gång och låter det sedan vara. Hälkappan är så mjuk och elastisk att den är lätt att dra över hälen när tårna och framfoten väl sitter på plats. Jag resonerar som så att om foten rör sig i skon så är skorna för stora eller så är det något fel på steget :) Kardborrebandet behöver inte sitta så spänt utan på sin höjd ge lite stöd bara.

Peter Nilsson

1962 • Stora Ursvik

#12

•

5 december 2015 kl 00:55

1 Gilla

Jag började tidigt 2010, så nu är jag inne på mitt sjätte år. Orsaken var en endaste bild som en av mina löparvänner hade lagt upp på sin blogg http://gullfot.blogspot.se/2008/10/jag-r-kr.html Nämligen bilden hennes hopknölade X-Talon, "kan dina skor göra såhär?". Min tanke var "Man kan INTE gör så där med ett par skor. Man kan INTE springa med skor som är så där. Det går INTE". Från att en dag letat efter som som hade "extra allt" vad gällde pronationsstöd, hälkappor, goretex, tåskydd, lugs, dämpning, hålfotsstöd, till att nästa dag fundera på hur lite man egentligen kan ha på fötterna och ändå överleva.
Och Gullfot hade såklart idéer om det också. På http://gullfot.blogspot.se/2010/02/barfotapendling.html läste jag om och inspirerades av aquasocks, beställde ett par från Simbutiken och innan snön försvunnit var jag igång.
Första rundorna bjöd på ängslig löpstil, spända vader, hälar av glas och träningsvärken från helvetet. Det dröjde ett tag innan jag kunde slappna av och jobba med hela foten i marken, inte tåtassande.
Men upplevelsen, känslan, gjorde att jag framhärdade och alldeles för fort ökade distanserna. Det var också spännande med insikten att "det här funkar ju faktiskt". Kallt och blött på vårkanten gjorde inget, aquasocksen höll värmen. Stenhård asfalt var inga problem, det var tvärtom optimalt för fötterna. Aquasocksen slets ut fort men vad gjorde det, priset var ju löjligt lågt, bara att förse sej men nya fräscha par hela tiden.
Jag klarade mej utan överbelastningsskador tills straffet kom med en olycklig landning på en uppstickande sten (som ligger kvar. Jag spottar ibland på den när jag springer runt Brunnsviken :-) ). För snabbt tempo, för trött i benen, för ouppmärksam, allt för klena fötter. Stressfraktur i ett mellanben, sex veckors löpvila. En mycket sur och slokörad Peter. Men, ta i trä, inga skador sen dess. Och numera är ju fötterna grymt starka och flexibla.
Jag har aldrig ägt ett par VFF eller Merrell. Men aquasocksen kommer fram regelbundet, minst ett par ggr i månaden. Dom funkar till ALLT!

Timmy Håkansson

1992 • Nybro

#13

•

8 december 2015 kl 01:31

Gilla

Hej igen hörrni!

Efter en tid nu med mina VFF så har jag börjat märka att mina fötter verkar ha betydligt svårare för att återhämta sig mellan passen. I regel så är vaderna redo efter 1-2 dagars vila men fötterna känns däremot mer ömma. Det är, som jag tidigare beskrev det, något som liknar träningsvärk men samtidigt är jag lite osäker eftersom jag aldrig haft träningsvärk i fötterna på det här viset..

Nu har jag även nyligen läst den här studien som visade på att löpning i dessa tunna skor kan orsaka benmärgsödem och stressfrakturer i fötterna.

Nu är ju bara frågan vad min värk orsakas av..
Träningsvärk - inga problem, träna/pringa går ändå utan risk för skador (förutsatt att man vilat 24h. mellan passen)

Är det å andra sidan benen i mina fötter som värker så bör jag antagligen ta ett steg tillbaka och lugna mig med löpning i mina VFF.

Har någon av er upplevt värk i fötterna under den första invänjningsperioden? Om - Hur hanterade ni den?

Tack på förhand!

Michael Emanuelsson

1960 • Örebro

#14

•

8 december 2015 kl 04:40 Redigerad 8 december 2015 kl 04:40

Gilla

Hej.
Lyssna på kroppen och låt den vila lite om det gör ont men vad som händer när du börjar med minimalistiska skor är att fötterna börjar "röra" sej.
Du har en massa brosk och leder i fötterna som ska fungera som kroppens egen dämpning när du springer eller går.
Dessa har varit overksamma i vanliga skor och nu när du börjat med minimalistiska skor så börjar dom komma igång och röra sej.
Det kan göra lite ont i början ett tag så ta det lugnt och låt fötterna vila lite så kan du köra igen när det slutar göra ont.

Lyssna alltid på vad kroppen säger, den är klok :-)

MVH

Petersson

1980 • Linköping

#15

•

8 december 2015 kl 06:57

2 Gilla

Om jag alltid lyssnade på min kropp skulle jag sitta i soffan och äta ben&jerrys hela dagarna. Den vill nästan aldrig träna men brukar ge ett halvhjärtat medgivande en halvtimme in i passet.

Christian Länk

1978 • Hofors

#16

•

8 december 2015 kl 07:09

Gilla

Hej.

Jag gjorde min början för ett par år sedan och var ordentligt försiktig och ökade distanserna och antal pass med stor respekt. Så jag var skadefri de första åren. Den största vinsten för mig blev överlägset ökad löpglädje. Var glad och starkt i känslan efter varje pass. Jag var givetvis glad efter andra pass också i vanliga skor, men det var helt klart en skillnad. Förra året blev jag dock lite ivrig tror jag och sprang över 100 min i VFF och varierade mig för lite i skovalet tror jag. Samt att jag sprang mycket asfalt i dem också, något jag tidigare år undvikt. Så jag fick problem med hälsenan. Det kan kanske härledas till ökat antal pass i stort också. Men jag övergav i alla fall VFF under rehaben. Men när jag är bra igen vilket närmar sig så kommer jag att smyga igång med dem igen. Samt att jag alltid har VFF på gym och promenader och så vidare.

Men då tänker jag bara ha dem i skog på stig och elljusspår som jag gjorde första åren.

Mvh Christian från Hofors

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#17

•

8 december 2015 kl 07:36

Gilla

Jag tror mer på att springa i skor med dämpning men med lite dropp. Jag springer de flesta passen på asfalt och väljer då Skechers ultra med dämpning men bra löpkänsla. Tävlingar och snabbpass kör jag i Saucony Virrata 2 som dessvärre inte längre går att köpa ( zero drop men ganska dämpad ). Jag har en känsla av att mina gamla fötter aldrig skulle klara övergång till fivefingers och liknande skor, möjligen då på löpband.

Timmy Håkansson

1992 • Nybro

#18

•

8 december 2015 kl 10:47

Gilla

Tack för bra feedback! Jag tror jag ska ta det lite lugnare med mina VFF och i stället plocka fram mina Nike free 4.0 alt. mina gamla Asics ds racer 7. De senare är förvisso gamla men inte ens en mil sprungna i dom. Jag sprang ett 5k-lopp i dom och något pass. Sedan har de legat i en mörk garderob i flera år. Som nyskick även om gel, gummi osv torkar och försämras.

Den ömmande känslan kommer f. ö. just när jag sätter ner foten i ett löpsteg och den "pressas ut" mot underlaget - tåra och benen i foten "säras på" under isättningen osv. Har ingen smärta när jag klämmer på foten eller när jag promenerar.

Martin Jarbeck

1987 • Åkersberga

#19

•

8 december 2015 kl 11:04

Gilla

Jag springer främst i skor med 8 mm dämp och 0 mm drop. Efter att sprungit mer i FiveFingers de senaste veckorna upplever jag att jag får bättre teknik av det, iaf en teknik som jag tror är lämplig för att kunna springa längre sträckor (har inte testat särskilt snabba tempon med VFF). Det gäller bara att minnas känslan när jag tar på mig dämpade skor igen. Lätt att glömma hur det "egentligen borde kännas". :)

Simon Frostner

1991 • Åkersberga

#20

•

8 december 2015 kl 18:37

2 Gilla

Här är en riktigt bra podcast som behandlar just barfotalöpning, ffa ur ett vetenskapligt perspektiv.. http://fysiopodden.se/avsnitt-109-barfotalopning/

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.