Springer för fort i starten...

Det här med att springa fortare i början har jag alltid gjort och har svårt för att inte göra det. Förra året höll jag hyfsat jämn fart på det 10 km-lopp som jag sprang tack vare att det var så mycket folk i vägen att jag inte kunde springa för fort i början, och slog därmed också min årsbästatid. Kan i och för sig berott på att det var tävling också, man tar ju inte i lika mycket på träning oavsett hur mycket man försöker.

Men på träning där det inte är folk i vägen så har alltid mina bästa tider uppnåtts just sådana pass när jag springer fort i början. Jag kan springa de första 5 km på kanske 28 minuter och de sista 5 km på 31 minuter. Men då kanske första och andra kilometern gick på 5:15 min/km, tredje på 5:30 och resten på 6 min/km eller något över på slutet. Den upplevda ansträngningsnivån är däremot konstant hela vägen.

Om jag däremot startar i 6 min/km blir det lätt att jag fortsätter med samma ansträngningsnivå och då blir det tider mot 6:30 / km eller mera i slutet av 10 km passet. Inget fel i det, man ska ju springa lugna pass ibland men inte ens då kan jag hålla konstant fart. Någon enstaka gång kan jag börja ett pass som långpass och sedan på slutet öka tempot men det hör till undantagen tyvärr.

Så därför har jag utgått från "fult ös hela tiden" vid tävling och så får farten bli som den blir eftersom det är enda sättet jag kan hålla en hög ansträngningsnivå hela tiden. Som på loppet jag sprang förra året var jag jätteirriterad på att alla sprang så himla sakta i början, man blev knappt andfådd och jag fick jobba för att springa om folk men i slutet blev jag omsprungen av människor som jag tidigare passerat. Men är inte säker på att jag hade fått en sämre tid om jag hade fått springa ännu fortare i början.

Ska springa samma lopp igen i år. Har medvetet placerat mig i en sämre startgrupp än sluttiden jag tror jag får eftersom jag ändå tror det är gynnsamt för mig att bromsas i början. Dessutom är det kul att springa om folk och känna sig snabb! Inte lika roligt att starta i en för snabb grupp och känna sig omsprungen och långsam.

Men frågan: Hur tusan ska man träna för att bli bra på jämn fart? Som jag ser det måste man lära sig att gå ut i långpasstempo och sakta öka till snabbdistanstempo när det gäller upplevd ansträngning för att hastigheten ska bli konstant. Men jag tycker det är jättesvårt. Har en Garmin 910XT pulsklocka och det kanske går att få den att larma och pipa på olika sätt om jag springer i "fel fart" men är inte säker på att det är så stor hjälp. Jag går ofta på hur mycket jag flåsar när jag bedömer hastigheten men det tar ju minst 1 kilometer innan man kommit upp i andra andningen och kanske 5 km innan det börjar kännas stabilt.

Jag tränar alltså för att bli bra på 10 km men vill så småningom även springa halvmaraton (kanske om ett år). Mina träningspass framgår av min träningskalender. Ska springa Kretsloppet den 20:e September men tror inte jag kan påverka så mycket fram till dess utan är mer ute efter hur jag ska träna långsiktigt. Är det längre pass som behövs? Springer sällan över 14 km men vissa dagar kan det bli dubbelpass när jag springer till och från jobbet. På morgonen blir det ofta lugnt tempo men när jag ska hem kan det gå undan (troligen påverkar nerförsbacken i början att jag får upp farten och sedan blir det automatiskt att jag vill fortsätta i högre fart). Kan i och för sig tycka det är konstigt att jag kan slå årsbästatider på 5 km på vägen hem när jag sprungit över en mil på morgonen (som i onsdags då jag sprang långsamt 14 km på morgonen och slog PB 5 km på vägen hem).

Jag gillar att springa långt men tiden räcker sällan till de där sköna lugna passen över 15 km. Är det rätt tänkt att jag behöver springa fler långpass? Eller ska jag kanske börja med intervaller istället? Det har jag aldrig gjort. Eller så är det så enkelt att jag har sprungit för lite och att stabiliteten kommer så småningom om jag kontinuerligt kan hålla en hyfsad träningsmängd.

Kanske ska fundera mindre och springa mera...