Löpning • Övrigt • 29 inlägg • 4736 visningar •

Vad göra med folk som vet bäst?

Ulrika A

1971 • Höganäs

•

26 oktober 2009 - 13:26

Gilla

Satt på lunchrasten och beklagade mig lite över att min fot fortfarande gör ont trots fyra veckors vila (har cyklat på gymmet istället) varpå två tjejer från en annan avdelning lite surt säger: "men varför springer du då?" "det går lika bra att promenera fort". Jag känner hur det börjar bubbla i mig, men säger bara lugnt att jag tycker om att springa och att jag inte tror att promenader ger mig lika bra kondition. "Då ska du se mig med stavar, då går det undan förstår du". Jag säger lika lugnt att jag inte kommer upp lika högt i puls när jag powerwalkar som när jag joggar. "Johoodå, jag har kommit upp i maxpuls flera gånger".
Jag sa inget mer, bara "oj vad klockan var mycket, dags att fortsätta jobba". Men jag blir så oerhört lack på folk som ifrågasätter att jag äntligen har kommit igång med att springa. För mig finns det ingen rimlig möjlighet att ha kunnat få samma kondition och benmuskler via powerwalking som jag har fått sedan jag började springa. Andra kanske får det, vad vet jag, men för mig finns det inget annat sätt att komma upp i 80% av maxpuls än att springa.
Så, nu fick jag kräka av mig lite... :-)

< < < 1 2 > > >

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

•

26 oktober 2009 kl 14:45

Gilla

Många är fast i gamla teorier om att man bör träna på x% (ofta en låg siffra) för att bränna t ex fett mest effektivt och extrapolerar det tänket även till kondition.

Inget fel på stavgång rätt utfört men det går inte att jämföra med löpning. Var du trygg i förvissningen om att du är bättre tränad än stavgångstjejerna, och du, be dem lite syrligt beskriva hur ett maxpuls-test med stavgång går till, eftersom det låter så spännande :-)

VIk inte ner dig, prata om din träning istället för att försöka få dem att fatta.

Niklas Fransson

1982 • Falun

•

26 oktober 2009 kl 14:55

Gilla

Jag tyder kanske för mycket ur det du skriver (blandar säkert i lite egna fördomar och erfarenheter också) men jag tycker nästan att de låter avundsjuka på dig. Jag har svårt att tänka mig att känslan man får både under och efter ett riktigt löp-pass kan jämföra sig med powerwalking.

Fast nu kanske det var effekten dom syftade på, bränna kalorier? Men jag har hört att det är ganska effektivt att skära ned på intaget istället, då slipper man ju röra på sig helt och hållet! :-)

Karin

1972 • Hudiksvall

•

26 oktober 2009 kl 15:09 Redigerad 26 oktober 2009 kl 15:11

Gilla

Hej. Känner igen en del av det där. Började jogga för några år se´n och gick ganska snabbt ned mina 10 överviktiga kilon, mådde jättebra av det. En del olyckskorpar runt omkring tyckte förstås att löpningen var dålig när man nån gång ibland hade ont, eller att man hade ´magrat´ alldeles för mycket etc (hade kommit ner till en högst normal vikt och äter fortfarande massor av god mat). Även om jag haft en o annan idrottsrelaterad åkomma i fotled, benhinnor mm tror jag hälsan varit betydligt bättre MED löpning än utan. Kanske omgivningen ibland måste vänja sig vid att man kommit igång med löpning och faktiskt gillar det. Se´n får man väl känna av och beklaga sig lite lagom mycket över div åkommor. Hade nog också lite svårt förut att förstå hur irriterande det kunde vara med små åkommor i muskler, leder mm innan jag själv började springa. Då tyckte jag nog också att stavgång mm funkade lika bra, och det gör det säkert för dem som trivs med det. Själv trivs jag numera med löpning.
Nu blev det mycket blabla... Hur som helst, försök ta det med en klackspark. För en del fungerar powerwalk och stavgång - för dig är det löpning. Det beror väl kanske på vad man vill uppnå också. Hoppas du snart blir bra i foten och kan fortsätta med det du tycker är kul!

Robert Perrakoski

1980 • Stockholm

•

26 oktober 2009 kl 17:38

Gilla

Hej,

jag håller med Staffan om att det verkar vara en del gamla "myter" som hänger med gällande vad som ger högst förbränning mm. Jag tycker du ska stå på dig Ulrika, och var en stolt löperska! Det finns förmodligen inget bättre sätt att förbränna än löpning (iaf enligt denna tabell:http://www.kaloritabell.com/kaloriforbrukning.html), och i senaste numret av Runners World så finns det en artikel som behandlar den senaste forskningen kring positiva effekter av löpning. Visste ni ex. att synen blir bättre om man springer? eller att det är en myt att man skulle få ökad risk för ledförslitning i knäna vid löpning. Det är enbart löpare på absoluta elitnivå som kan få en mindre ökad risk för ledförslitning i höfterna.

Noakes är inne på samma linje i sin bibel "Lore of Running".

Så armera dig med argument och omvänd alla! ;-)

Lars Brinkhoff

1974 • Göteborg

•

26 oktober 2009 kl 17:44

Gilla

Ignorera dem, alternativt utmana dem på Coopertest.

•

26 oktober 2009 kl 17:50

Detta inlägg har raderats

Lars Brinkhoff

1974 • Göteborg

•

26 oktober 2009 kl 18:00

Gilla

Här har man alltid med sig. Tack för förtroendet!

Vad menar du med "vad har det med km att göra"? Km som i klubbmästerskap, kilometer, eller annat?

Jessika Knutsson

1971 • Charlottenberg

•

26 oktober 2009 kl 18:30

Gilla

I lunchrummet för ca ett år sedan:

" Ha,ha jaså du springer, trodde man skulle lyfta benen högre när man sprang..." osv. En massa såna gliringar till mig om mitt nyfunna intresse.
Det riktigt roliga med historien var att jag satt med smarrig lunchlåda och den som hånade mest drack en shaker nutrilett!
Jag fann mig och svarade: - " Jag får i alla fall äta fast föda tack vare min joggning!"
Det blev knäpptyst...... =))

csaba

1973 • Malmö

#10

•

26 oktober 2009 kl 18:42 Redigerad 26 oktober 2009 kl 18:46

Gilla

Jag tycker lite så här.
"powerwalking" eller vad det nu kallas, är för kärringar, gamla människor eller överviktiga och lata människor som inte orkar springa och ta i lite. Jag brukar säga - vad ska du med stav till ? orkar du inte stödja dig på egna ben och behöver stavar ?

Jag tycker att det finns inte något löjligare, folk som tror dom är "fitt" när dom klär sig i sina mjukisbyxor och träningsoveraller och "powerwalkar" och tror att dom är "vältränade".
Jag lovar dig du ser mycket sällan en vältränad person med stavar.
(får dom "max puls" av att gå, så måste dom verkligen vara dåligt tränade).

För att förbränna lika mycket kalorier måste du gå minst dubbelt så länge och av löpning (när du får upp pulsen ordentligt) förbränner du mer även EFTER ett träningspass.

UT OCH SPRING !!!

Anders Jelander

1964 • Perstorp

#11

•

26 oktober 2009 kl 18:51

Gilla

Csaba tyckte lika som du tills i vintras då vi SPRANG med stavar i snön fy faaaaaaan
vad extrajobbigt det blev med stavar, kan rekommenderas helst i obanad terräng he he.

Mari

1973 • Stockholm

#12

•

26 oktober 2009 kl 19:02

Gilla

Ja vad säger man.... jag har slutat prata om min träning på jobbet då jag inte helt sällan bemöts av sarkastiska kommentarer (i synnerhet från kvinnor som inte tränar själva!). Om du Ulrika föredrar att jogga, vilket jag också gör, så skall du göra det - men se till att vila upp foten ordentligt.
Så bra att dina kollegor lyckas komma upp i maxpuls vid stavgång, då kan ju de ägna sig åt stavgång medan du och jag som inte lyckas med det fortsättar att kämpa i joggingspåret med onda fötter och knän ;-)

Walker67

1947 • Växjö

#13

•

26 oktober 2009 kl 20:07 Redigerad 26 oktober 2009 kl 20:29

Gilla

1. Låta dem veta bäst, så blir de glada och nöjda. Att försöka övertyga en "besserwisser" är i det närmaste omöjligt och problemet är egentligen inte ditt utan "besserwissrarnas".

2. Ta aldrig upp några skavanker av din träning på jobbet utan nöj dig med att prata om dem med din familj och träningskompisar. Alla som tränar vet att lite ont här och där hör till, det är ju när det blir en skada som omöjliggör träning som det är kris.(fast det fattar inte de som aldrig tränat)

3. Det behöver inte vara illvilja, de kanske bara vill tala om att det de håller på som något positivt för dem själva. Man vill ju gärna dela med sig av något som man gillar.
De som inte motionerar själva och som kommer med kommentarer (elaka) till de som tränar, tror jag är ett sätt att döva sitt eget dåliga samvete och skapa legitimitet för sitt eget levnadssätt. De hur har många ursäkter som helst varför de inte tränar.
4. Du skall absolut inte låta dig påverkas utan fortsätta med den motion, som du gillar. Jag har stor erfarenhet av att ha blivit ifrågasatt som gångare, men med stöd från mina egna idrottsvänner har jag klarat att stå emot trycket.

Jag är gångare, löpare, skidåkare och har provat stavång. Som backträning i slalombacke får jag upp pulsen till max efter ung 2½-3 min med den typ av stavgång som kallas skidgång. Jag provade en gång att gå 5 km stavgång på elljusbanan (kuperad) och tog pulsen, sen gick jag gång ett varv till utan stavar och tog pulsen. Det visade sig att jag fick högre puls utan än med stavar pga att jag kunde att hålla ett högre tempo utan stavar. Stavgång är jättebra för otränade, överviktiga, äldre och "obalanserade", speciellt som de annars kanske inte kommit ut och motionerat. För friska och någorlunda tränade personer ger snabbgång utan stavar större träningseffekt, om man föredrar promenader som träningsform. Väljer man i stället löpning har det ännu större tryck på de syretransporterande organen och är basen för många idrottsgrenar som kräver kondition. (extrem tävlingsgång har också högt tryck på syreupptagningen)

Summasummarum: Damerna ifråga har inte nått sin maxpuls, men de kanske nått sin maxansträngning.

Mikael S

1960 • Sundbyberg

#14

•

26 oktober 2009 kl 22:28

Gilla

Jag fann mig och svarade: - " Jag får i alla fall äta fast föda tack vare min joggning!"

Vilken kanonkommentar, asgarv :D!

Ni verkar ha tråkiga jobbarkompisar, somliga av er. När jag bytte jobb för några år sen upptäckte jag snabbt nya kollegor med samma intresse, och vi är några stycken som brukar sticka ut på en lunchrunda då och då, och vi får snarare uppmuntrande tillrop än gliringar av de som inte följer med...jag kanske har haft tur ;)

badgear

1960 • Skåne

#15

•

26 oktober 2009 kl 22:57

Gilla

csaba - det beror väl på hur hårt man går. Jag har själv promenerat mig till springningen, och har flera hundra mils raskt gående under fötterna sedan början av 2007. Och vågar från egen horisont påstå att 3 mils idiotgående i 8km/h är betydligt hårdare än 3 mils löpning i lsd-tempo (10-11 km/h). I alla fall tar jag mer stryk av hårt gåendet än av löpningen. Om man per definition är en kärring ifall man inte vill ha ont så väljer jag hellre löpningen. :)

Vad som bränner mest fett eller kalorier kan diskuteras. Orkar inte kroppen med mer än 4-5 högintensiva halvtimmesrundor i veckan, så blir det inte så mycket. Men om man skulle orka med hyggligt intensivt gående/stavgående 15 timmar i veckan så har vi en klar vinnare i det senare vad gäller total förbränning.

"Johoodå, jag har kommit upp i maxpuls flera gånger" - var en vinnare :D

Walker67

1947 • Växjö

#16

•

26 oktober 2009 kl 23:24

Gilla

BadGear: Lite vid sidan om trådens ämne. Du har haft ett mycket klokt upplägg av din "uppträning" som har skaffat dig en bra bas för löpträning genom snabbgången. Det fina med det upplägget är att det går att lägga in gångpass mellan löppassen och det minskar risken för skador. Sen är det en bra reservträning att ta till ifall man får en löpbaserad skada och inte kan springa. Jag räddade Sthlms Maraton 1986 med 10 dagars gångträning utan ett löpsteg vid en hälseneskada.

För en gångare är 8 km/h ett behagligt trivseltempo som jag numera har på min distansträning (80-90 i puls) lagom prattempo med en kompis. Även om den träningen inte ger något tryck på syreupptagningen, är det uthållighetsträning som bränner kalorier och stretchar bort stelheten i benen efter gårdagens löpträning.

badgear

1960 • Skåne

#17

•

26 oktober 2009 kl 23:46

Gilla

@walker67 - jag klarar inte av att gå snabbare än så på distans, jag får slita rejält, sist jag var ute och gjorde en +2 milarunda på 3 timmar så hade jag ont i fotlederna och svor att aldrig göra om det igen. Men jag har ingen vettig gångteknik, så det är nog det som är problemet.

Blev lite chockad vid OS när gångvinnaren gjorde sub4 tempo på 2 mil. Sedan dess är mitt mål att ta springa 2 mil snabbare än vad världsrekordet i gång är. En dag tar jag dom... en dag.

Men jag håller med, gång är bra sätt att hitta en ingång till löpningen. Jag gick och gick, och gick ner i vikt och så en dag så upptäckte jag att jag kunde springa och då gick jag inte längre ner i vikt... ett hårt liv.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#18

•

27 oktober 2009 kl 08:41

Gilla

För att kommentera powerwalken;
Kan hålla med csaba lite, när det handlar om de som vill se lite fit ut mest för kläderna och för att kunna hävda att man tränar. Finns det något tråkigare än att se nån släpa två stavar efter sig ivrigt babblande med sin partner.

Stavgång i träningssyfte däremot är en oerhört effektiv träningsmetod om den utförs rätt och helst i lite terräng. Gamla idrottsläkaren Ola Wessmark införde stavgång för över 30 år sen och kallas ibland stavgångens fader, och nu har Stefan Perhamre på Idrottshälsan/KMTI i Karlstad tagit över rollen.
Många har fått hjälp tillbaka efter ryggskador mm. med hjälp av stavgång och effektiva träningsprogram, inte "släpa sig runt med stavar". Om man tränar finns det alltid en viss form av ansträngning och intensitet, annars kallar åtminstone jag det för rekreation.

Det innebär inte att det är bättre eller sämre än löpning. Det beror på vad man ska ha träningen till, och hur den utförs.

Daniel Severinsson

1983 • Halmstad

#19

•

27 oktober 2009 kl 12:55

Gilla

Dessutom så är ju inte löpning en form av snabb gång utan två helt olika "gångarter".

Det positiva med stavgången är ju att man får en bra armpendling som många helt saknar utan stavar.

#20

•

27 oktober 2009 kl 13:10

Detta inlägg har raderats

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.