Musik eller inte på loppen??

Henrik Hallberg

1980 • Mölnlycke

#2

•

6 oktober 2009 kl 09:50

Gilla

Jag springer aldrig med musik - det förstör fullständigt min rytm. Jag peppar mig gärna med musik dagarna innan ett lopp, dock.

Rickard Mattsson Haack

1988 • Helsingborg

#3

•

6 oktober 2009 kl 09:51

Gilla

Jag har bara bara sprungit ett lopp och då hade jag inte musik. Det var inte direkt aktuellt heller att ha musik tyckte jag. Lidingöloppet kändes som att det skulle upplevas fullt ut :)

Men däremot har jag sprungit de allra flesta coopertest jag gjort med musik i öronen, i alla fall på träning. Fast bara en gång när det var anställningstest och mer som ett "lopp". Och den gången jag hade musik så sprang vi på löpband i ett F&S-gym. Inte samma som att springa på bana.

På träning har jag alltid haft musik innan men har det mindre och mindre. Visst musik tar bort fokus på tröttheten. Det är skitbra på det viset och det blir lite roligare egentligen men det är rätt trevligt att springa utan musik också.

Hur som helst, på tävling tror jag inte att jag vill ha musik. Inte om det är någon större tävling som Lidingöloppet eller Göteborgsvarvet till exempel, inte heller om det är anställningstester för brandman. Men på träning eller lite mindre "oviktiga" lopp så kan jag tänka mig att ha det tror jag :)

Robert Roman

1962 • Torslanda

#4

•

6 oktober 2009 kl 09:52

Gilla

På lopp springer jag alltid utan. Tränar alltid med.
Man missar ju stämmningen och det blir ju som ett träningspass... Då kan man ju spara anmälningspengarna och träna istllet... eller?

Claes Wikdahl

1976 • Sollentuna

#5

•

6 oktober 2009 kl 10:17

Gilla

Håller med Robert. Man vill ju ta in energin och stämningen från allt folk. Det gör ju att man höjer sig ett snäpp. Varför stänga in sig i sin egen bubbla då?

Sonny A

1974 • Skellefteå

#6

•

6 oktober 2009 kl 10:26

Gilla

Jag har bara sprungit ett lopp än så länge men jag vill inte ha musik då. Häftigare och uppleva stämningen runt omkring, höra musiken runt banan (Gbgvarvet) höra alla peppande tillrop från publiken m.m.
Sen önskar jag att jag kunde träna med musik men jag har inte ens provat än, tror inte jag gillar det. Jag tror som tidigare inlägg att det stör min rytm.

Peter Nordstrand

1970 • Enskede

#7

•

6 oktober 2009 kl 10:29

Gilla

Förstår Robert om det är ett stort lopp, men om det är ett mindre lopp med 100-200 startande så är ju stämningen lite annorlunda mot t.ex. göteborgsvarvet.

Nu är min tävlingserfarenhet nästan obefintligt och har inte sprungit något mindre lopp, men atmosfären och energin måste vara helt annorluda då.

Robert Roman

1962 • Torslanda

#8

•

6 oktober 2009 kl 10:43

Gilla

Peter: Vad jag menar är att man vill ändra något mellan träning och lopp för att få upp adrenalinet. Kör du samma på träning som tävling så blir nog resultatet ganska likt.
Du springer väl inte tävlingsfart på träning antar jag. Det gör inte jag i alla fall.

Henrik Hallberg

1980 • Mölnlycke

#9

•

6 oktober 2009 kl 10:54

Gilla

Visst är atmosfären annorlunda på små lopp. Jag föredrar dessa. Enkla, lättillgängliga och familjära. Bara det att man ofta får höra speakern ropa ens namn på upploppet. Dessutom lär man känna fler personer på mindre lopp och träffar dem fler gånger eftersom de förmodligen är med på nästa lilla lopp också.

Testa något, vetja. Det är om inte annat kul som omväxling och möjligheterna är fler.

Karin

1983 • Stockholm

#10

•

6 oktober 2009 kl 11:25

Gilla

Jag har sprungit nästan alla lopp med musik. Det peppar mig, ger energi och har hjälpt mig hålla stegfrekvensen uppe (detta var innan jag köpte min Forerunner alltså). Det har varit skönt att kunna dra upp volymen och avskärma sig lite från omgivningen och gå in i sig själv + att jag inte hör hur jag flämtar när jag springer. Jag har nämligen lite problem med luftrören vilket gör att jag flåsar och hostar mycket när jag springer och folk omkring mig tror typ att jag håller på att dö... Dock har jag märkt att jag måste ha relativt fräsch musik i öronen under loppen. Om det är samma musik som jag sprungit till 20 gånger tidigare så ger det ingen effekt.

Ulf A

1981 • Spånga

#11

•

6 oktober 2009 kl 12:46

Gilla

Springer aldrig med musik, varken på träning eller tävling. Nu kommer det här låta extremt pretentiöst, men för mig är löpningen lite som meditation - så då blir lite störigt med musik eller ljudböcker på samma gång som man försöker "gå in i sig själv". Dessutom finns det en praktisk aspekt, jag vill gärna höra vad som händer runtomkring, om det kommer andra löpare, cyklister osv. Speciellt när man springer inne i stan. Och springer man i skogen eller vid havet så lyssnar jag gärna på dem, istället för på musik. I övrigt är jag dock en kraftig musikkonsument, bara inte när jag springer...

Henrik Gebhardt

1970 • Källby

#12

•

6 oktober 2009 kl 17:27

Gilla

Aldrig musik, inte ens på träning. I tävlingar blir det omöjligt att fokusera på uppgiften enligt mig, men det är ju jag det...

Hmmm... Måste faktiskt erkänna att jag funderat på att börja använda Ipod på långpassen. Ibland är det ju för dj-la dötråkigt att springa 25-35 km utan några intryck. På sommaren går det bra när man kan springa stigar och grusvägar och lyssna på fågelsången, titta efter eventuella djur i skogen etc. men på vintern, på regnvåta gång-och cykelvägar i skenet av gatubelysningen då kan det vara rätt tråkigt. Det blir nog till att testa i alla fall...

Henrik Nyström

1981 • Dals-Ed

#13

•

6 oktober 2009 kl 18:49

1 Gilla

Springer alltid med musik, träning som tävling. Vill bara fokusera på mig och ingen annan. Funkar bäst för mig.

Mari Bergman

1964 • Stockholm

#14

•

6 oktober 2009 kl 19:18

1 Gilla

Jag har också musik när jag tränar ensam och på lopp. Det peppar mig och får mig på bra humör, och jag hör ändå vad som händer runt omkring, iallafall det mesta. I Berlin nu senast var det många som hejade på efter vägen, och som skrek ens namn, och det hörde jag trots min musik.

Göteborgsvarvet i våras sprang jag utan musik, eftersom alla sagt innan att det är så mycket band och så mycket folk runt banan så man förstör det om man har sin egen musik, men jag håller inte alls med! De band som står efter vägen hör man bara när man är precis där, resten av tiden saknade jag verkligen min egen musik!

På vissa träningspass, om jag passerar något extra vackert, djur eller vattenfall eller något sådant, så tar jag ur hörlurarna och lyssnar på naturen, då och där... Det är ögonblick som verkligen får en att må bra! Men alla de andra kilometrarna är det musiken som bär mig. :-)

Anette Palmquist

1963 • Hestra

#15

•

6 oktober 2009 kl 20:29

Gilla

Jag tränar oftast med musik i öronen, undantag tidig sommarmorgon, sena mörka kvällar.
På tävling brukar jag springa till musik, i alla fall i ett öra så kan man ändå ha rätt bra koll.
Jag tycker att det rätt skönt att slippa höra mitt eget flåsande hela tiden, men det vill till att man byter musik ofta, annars blir det rätt tradigt.
I vintras sprang jag ofta när det var ishockey på radion, det gick ganska lätt att springa när man fokuserade på något annat än hur jobbigt det kändes.

Håller med Mari ang Gbg-varvet. Jag hade sett fram emot dessa ca 50 ordestrar som skulle stå utmed banan och spela. Men jag tyckte att de flesta hade tagit paus när jag sprang förbi (startade i Team-gruppen) och dessutom fick man ju bara höra några sekunder, sen hade man ju sprungit förbi.
Så till våren blir det egen musik på låg volym i öronen, eller bara i ett öra, det funkar det med.
Man vill ju höra publiken också, men ena utesluter inte det andra.

Men jag är bara amatör och skulle aldrig ta bort musiken för att kapa några sekunder på min tid, om det nu är det som gör att jag inte vinner:-)

Bengt Marklund

1967 • Umeå

#16

•

7 oktober 2009 kl 08:54

Gilla

Aldrig musik för mig under tävling. Känns konstigt och oseeriöst på nåt vis, men smaken är som, ja. Man vill ju vara "strippad" så gott det går. Under större tävlingar händer det ju en massa som sagt, orkestrar, folk som ropar och hejar. Det vill inte jag iallafall missa. På träning har jag musik eller poddradio, dokumentärer m.m. Försökte med Mammas nya kille, men det går inte att springa och skratta. ;-)

Anton Ansgård

1992 • Norrköping

#17

•

7 oktober 2009 kl 11:50

1 Gilla

På träning är det alltid musik som gäller för min del. Det känns som att det gör det hela roligare och höjer motivationen lite grann.
På lopp däremot skulle jag nog tycka att det mest störde och dessutom innebär det ju problem om något skulle lossna, skava, gå sönder eller annat. Vart ska man då göra av musikspelaren, liksom? Det är helt enkelt ett potentiellt, onödigt, problem som kan undvikas.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#18

•

7 oktober 2009 kl 12:52 Redigerad 7 oktober 2009 kl 12:54

Gilla

Skulle aldrig ha musik under ett lopp. Då kan man ju lika gärna träna som nån sa. Hemma har jag det bara under "tråkiga" lågpulspass eller långpass. Så fort det blir lite tempo eller ansträngning är det svårt att inte fokusera på just löpningen. Möjligtvis om jag springer en mara eller 6H igen för att "lura" tiden lite.

(edit: Det är ljudböcker i mina lurar, inte musik..)

Anette Palmquist

1963 • Hestra

#19

•

7 oktober 2009 kl 13:10

Gilla

Det kanske är ett manligt/kvinnligt fenomen. Det visar ial inläggen ovan, så då måste det vara vetenskapligt bevisat:-)

Skillnaden är kanske att vi kan fokusera på tävling fast vi har musik i öronen.

Simultanförmåga har jag hört talas om, kan det kanske vara skillnaden?

jonas hallgren

1971 • Knivsta

#20

•

7 oktober 2009 kl 13:52

Gilla

För mig är det en fråga om respekt.

Dels mot publiken, som faktiskt i många fall står runt banan för att heja på de som springer. Om man då tackar för stödet genom att hålla för öronen (motsvarande iallafall) skulle iallafall jag tröttna ganska snabbt på att stå där och heja.

Dessutom är det respektlöst mot ens medtävlare. Hur gärna man än vill så är man sällan ensam på banan och det kräver lite då och då att man är lite uppmärksam, på folk man blir omsprungen av, på de man själv springer om och i allmänhet de som finns runtomkring en. Med musik i öronen finns inte alltid den där uppmärksamheten där, och för oss runtomkring kan det ibland vara väldigt irriterande.

Just den nedsatta uppmärksamheten var väl också skälet till att det amerikanska friidrottsförbundet införde ett ipod-förbud i sina tävlingsregler för ett par år sedan.