3 oktober 2009 kl 02:57
Jag håller med Daniel Ståhl.
Det är din upplevelse vid "attacken" som räknas. Inte hundägarens upplevelse.
Känner man sig hotad försvarar man sig.
Fast hoppar en hund på mig vågar jag inte göra nått, då jag ej är psykolog över hundar och tror helt enkelt jag skulle förvärra situationen med eventuell attack.
När jag själv springer och ska springa om en annan löpare framför mig försöker jag ej skrämma framförvarande löpare.
Men det är svårt, än värre när man springer om löpare med hörlurar i örat.
Innan jag börja springa, för dryga 3 år sedan var jag lite rädd för hundar, nja snarare stor respekt då de är lösa och långt från ägaren.
Så jag har blivit påhoppad massor av ggr i början och en gång blev jag skiträdd, sprang för livet.
En stor jäkla schäffer hoppa upp bakom mig och efter 100 meter idiotrusch och panik skriker ägaren att det bara är en valp som leker...
...Det var antagligen världens största valp.
Jäklar vad arg jag var den gången och skrek saker som ej ska nämnas här.
Den upplevelsen ska INGEN behöva uppleva.
Men ju mer jag springer möter jag mer å mer hundar, och faktiskt numera är jag inte rädd längre.
Jag tänkte jag har rätt att vara här jag med.
Och tror dessutom i och med att jag ej är rädd utan bara springer på utan att bry mig om hunden, slutar hunden att bry sig om mig.
Och jag tror jag besvarat "JOHNNY HOLMQVIST" på hans fråga som faktiskt var anledningen till att han starta denna tråd?!.
Och jag tackar alltid en hundägare som tar till sig hunden när jag passerar.
Det om det å ut å spring. Varje pass behöver ju inte vara mot klockan?
Fast jag vet, just den dag man satar på rekord och det gått ruskigt bra å en hund som sabbar rytmen kan ju knäcka än.
Se det då positivt, att den jäkla hunden kosta på dig rekordet, men jag ska minssan komma tillbaka imorn igen å då jäklar...;-)
Mvh Bob Johansson.