30 september 2009 kl 00:53
Jag hörde till de långsammare. 3.39. Men är nöjd med det ändå. Plockade placeringar genom hela loppet, sprang uppför Aborrbacken utan problem, spurtade förbi alla på upploppet, gick inte sönder eller fick ont, vare sig under de drygt 8 veckor jag tränade eller under loppet. Det som hände var helt enkelt att benen stumnade efter 20km, så det gick liksom inte att springa så mycket fortare. Men lustigt nog var benen starka uppför ändå. Hade inte gjort så många långlopp. Fler sådana, och så ner i vikt från 90kg, så kommer det nog gå lite fortare också.
En vacker upplevelse, som en stor berg- och dalbana i höstsolen. Plötsligt försvann lämmeltåget ner i en djup skog, då var det bara hänga med, sedan gick det plötsligt uppåt… publik som läste av min nummerlapp och hejade med tilltalsnamn. Nästan rörande. Coca-cola i målfållan, den ädlaste av drycker. Insikten vid 26km att 4km nog betydde en halvtimme till för min del - den var ganska tung. Och jag tyckte visst att det var backar på det partiet också. Hade nästan gett upp plan B, 3.40, när 1km skylten oväntat dök upp.
Det var lustiga att mina ben var så starka uppåt trots att jag var riktigt långsam? Kanske för att jag bor på en kulle vid Roslagstull, måste upp och ner 20 höjdmeter varje dag. Balansplatta var jättebra för att få bort känslan av vekhet mellan fot och underben. En tältutflykt med 22 kg på ryggen var nog också bra. Samt ett genrep på 28km sex dagar innan loppet, då var jag ännu tröttare. Men mentalt visste jag ju att det skulle gå om inget gick sönder i kroppen.
Bäst var den unga killen med jättehörlurar som sprang om mig vid 12km, stod och spydde en bra bit in i skogen bit bort, sprang om mig igen, och spydde igen. Den handikappade killen med ben som spretade åt alla håll låg lugnt före mig vid Ekholmsäs. Han visste visst inte om att han var handikappad. En man som snubblade på mig och föll när han skulle ta sig förbi, han var också lite lustig, han missade en björk precis, samt killen med blodigt knä och fyra sjukvårdare skapade en härlig atmosfär innan aborrbacken.