Löpning • Övrigt • 99 inlägg • 3266 visningar •

Rolig kommentar

titti svensson
1978 • tyresö
#1
•
16 september 2009 - 14:45
Gilla
Folk som inte löptränar tycker ofta att marathonlopp och liknande är helt galna upptåg. Det blev extra tydligt när jag pratade med en väldigt otränad kompis:

Han: Hur långt är det egentligen?
Jag: 4.2 mil
Han: Springer man hela tiden???
Jag: Ja, det är väl tanken.
Han (med lättad röst): Ja, men ni stannar väl för lunchpaus iallafall?
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Per M
1964 • Uddevalla
#41
•
18 september 2009 kl 23:56
Gilla
Kul Bernhard! Det är inte många "ståuppare" som skulle springa sådana sträckor för att få in en poäng! Bra gjort!
Bob Johansson
1968 • Hindås
#42
•
18 september 2009 kl 23:58
Gilla
I Lördags när jag sprang mitt andra lopp sprang jag förbi en Mor och dennes barn.
Mamman sa till sitt barn : måste du gå framför mina ben hela tiden?.
Ville stanna och säga min åsikt, men tävlade ju.
Fast det hade ju inte med löpning å göra. (Dock under löpning)
Hoppas Modern ej resonerar samma om hon kör bil, hemska tanke: måste du köra så nära framför mig...
badgear
1960 • Skåne
#43
•
19 september 2009 kl 11:15
Gilla
Tack för sköna skratt.

Några roliga historier finns det nog, men som tur är så är jag glömsk.

Men har svårt att glömma vissa besök på skoavdelningen i sportaffären. Jag pratar skor med försäljaren och han undrar hur långt jag springer per vecka, just nu 7-10 mil i veckan svarade jag. Han tittar misstroget på mig och säger att "då måste du springa en mil om dagen".

Det tyckte jag var ganska roligt.
Erik
1976 • Stockholm
#44
•
19 september 2009 kl 23:15
Gilla
En kompis vill klara milen på en viss tid. Hon springer mycket och har tydliga mellantider som hon måste fixa för att kunna nå det högt uppsatta målet.

Hennes totalt sportointresserade pojkvän frågar en dag: "Men du, när du är ute och springer och du ser att det saknas sekunder ned till mellantiderna, är det inte bara att öka farten då?"

Tänk om det var så enkelt! :)
jenni robinsson
1975 • göteborg
#45
•
19 september 2009 kl 23:57
Gilla
För en vecka sedan var jag och en kompis uppe i Skatås och sprang 8:an. Det var massa grupper med högstadieelever utmed sträckan(sorten som troligtvis inte är ute i naturen så ofta) och vi fick verkligen kryssa mellan dom för att inte krocka.

När vi sprungit ungefär hälften och ska sträcka ut på rakan efter backarna passerar vi några härliga killar i 15:årsåldern, varpå en säger; "fan va sakta ni springer, min mormor ligger på sjukhus och hon springer snabbare än er!"...
Jag kände mig långsam, extremt gammal samtidigt som jag började gapskratta.

Det var väl också lite kul!?
Jennie Ullerfeldt
1984 • Göteborg
#46
•
20 september 2009 kl 18:36 Redigerad 20 september 2009 kl 19:58
Gilla
Vi var några stycken som stod och pratade när jagkom in på tålöpning och att jag håller på att försöka ändra mitt löpsteg till att bara springa på tårna/framfoten.

Tills svar fick jag "Då kan du väl bara sätta på dig ett par högklackde skor istället för att springa, så går du på tårna"

Stefan Redebo
1957 • Mariefred
#47
•
20 september 2009 kl 19:35
Gilla
Inför min första Stockholmsmara 2008 så körde jag kolhydratsuppladdning enligt konstens alla regler. Så några dagar före loppet lunchade jag som vanligt på ett av mina absoluta favoritställen på Söder i Stockholm. Deras pasta är helt superb och personalen är helt underbara. Jag bad kvinnan i kassan om lite extra pasta och förklarade att jag skulle springa lite långt på lördag. När hon kom fram med tallriken som var fylld till bredden med pasta och någon god sås så frågade hon vad jag skulle springa.
- Stockholms marathon som går nu på lördag.
- Oj, är inte det jätte långt typ en mil? Sa hon och tittade bekymrat på mig med sina stora bruna ögon.
- Jo ganska långt, svarade jag, 4,2.
- Jaha sa hon och såg lite mindre upprörd ut.
Det blev ett par rejäla luncher till där den veckan och sen kom helgen och loppet .
När jag veckan efter åter gick på lunch så frågade kvinnan, när hon serverade mig, hur det hade gått i loppet .
- Jo tack jag överlevde och det var säkert mycket tack vara all er goda mat.
- Ja, sa hon och log. och det var ju långt också. var det 4,2 km?
- Nej inte km 4,2 mil.
- Kvinnan stirrade på mig och skrek så att det ekade i hela lokalen - MIL!!!
Jooonas
1981 • Örebro
#48
•
21 september 2009 kl 00:56
Gilla
Jättekul tråd! Otroligt att vissa oinsatta förstår så lite om löpning, eller är de bara lite allmänt dumma? ;)

Har ingen historia direkt, men får alltid så konstiga blickar när jag stretchar ute på cykelbanan innan jag springer. För nån vecka sen cyklade ett gammalt par förbi. Damen cyklade vidare, men gubben stannade gång på gång på gång på gång och tittade bakåt på mig och verkade fundera på vad jag gjorde.
Martin C
1975 • Göteborg
#49
•
21 september 2009 kl 09:17
Gilla
Hört på GöteborgsVarvet mellen två deltagare.

Vid den första vätskestationens som jag själv sprang förbi, kommer två killar ut och springer jämsidens med mig.

-Är allt OK?
-Ja, hur mycket drack du?
-Sex muggar.
-Bra!

(Jättebra?)


Henrik Ekstrand
1978 • Malmö
#50
•
22 september 2009 kl 13:36 Redigerad 22 september 2009 kl 14:14
Gilla
När jag senast försökte slå personbästa på 5km var jag så slut när jag sprungit färdigt att jag la mig i grönbetet bredvid gångbanan och flåsade som en galning. Alla löpare som kom förbi under tiden, måste ha varit ett femtontal, sprang bara förbi (förmodligen tänkte de bara "han andas ju så det är inget problem") men två damer i 50 årsåldern tyckte det såg konstigt ut så de stannade och frågade om jag mådde bra. Mellan andetagen svarade jag att "jo det ska nog gå bra jag är bara lite trött."
"men vad har hänt?" blev då deras fråga, varpå jag svarade "Jag försökte slå personbästa". Den ena damen tittade på mig lite fundersamt och frågade sedan "Men varför gör man det?" Jag log och eftersom jag inte kunde komma på något bra svar sa jag bara att "Ja du det kan man verkligen fråga sig".
Men en stor eloge till damerna som tog sig tid att stanna och kolla att jag var OK!

Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#51
•
22 september 2009 kl 14:03
Gilla
den här tråden kommer jag att läsa om och om igen - hur kul som helst!!
Thomas Lilja
1986 • Norsholm
#52
•
22 september 2009 kl 14:53
Gilla
Var ute på ett intervallpass tillsammans med mina löparkollegor i ett löpar/motionsspår när vi mötte ett sällskap med stav-gångare. En äldre herre i det sällskapet tyckte nog att löpning inte tillhörde kategorin av människor som ska röra sig i det området, för när vi i högsta fart springer förbi honom på en av intervallerna hör vi honom skrika:
- Detta är ett motionsspår!!!

Ja, vad tror han att vi var där för..... humor
Erik B
1972 • Partille
#53
•
22 september 2009 kl 22:12
Gilla
Hahaha kan se gubben stå och veva med staven.
Rickard Mattsson Haack
1988 • Helsingborg
#54
•
22 september 2009 kl 22:16
Gilla
Henrik E: Haha egentligen är det ju en ganska befogad fråga som damerna frågade dig...man kan ju faktiskt undra varför man försöker slå personbästa. Allt som oftast så innebär det ju att man måste ta ut sig rätt mycket...och det vet man ju att det är väldigt jobbigt och något som är jobbigt är väl lite småkorkat på något vis att utsätta sig för, även om det är det enda som är att göra om man vill bli bättre såklart :)

Sen att man själv inte väljer att se det på det där småkorkade viset är en annan sak!
Malin Bergman
1966 • Spånga
#55
•
23 september 2009 kl 10:03
Gilla
Glömmer aldrig killen i 20-årsåldern på Tjejmilen som står och kollar strax före mål. Helt salig vänder han sig till sin kompis:
- Tänk att det finns så många tjejer ...

Anders Ringman
1965 • Borås
#56
•
23 september 2009 kl 10:10
Gilla
Det där med att strecha kan ju uppfattas som lite konstigt av andra.

För några år sedan så hade jag sprungit ett pass och stod och stretchade lite efteråt. Då kommer de fram en man som var ute och rastade en hund och han frågade mig hur jag mådde.

- Jodå, svarade jag, jag mår bra.
- Jaha, svarade han, det såg ut som om du skulle bli sjuk.

Grejen var den att jag stod lutad mot en grind och sträckte ut vaderna, han kanske trodde att jag hängde över grinden för att spy eller något sånt.
Cecilia Moore
1960 • Nyköping
#57
•
23 september 2009 kl 12:52 Redigerad 23 september 2009 kl 17:16
Gilla
Har precis varit ute och sprungit. Efter fem kilometer stannade jag vid mina barns gamla skola för att låna en toalett. Stötte på ettorna som precis skulle ut på rast. Ett helt gäng tittade på mig och en frågade:

- Vad gör du?
- Jag är ute och springer.
- Varför det? Har du inget jobb?

Jag svarade "inte i dag" och lät bli att belasta dem med arbetsvillkoren i en enskild firma. När jag sprang vidare hörde jag en hojta så det hördes över hela skolgården: "Det är en joggare här!"
Mikaela Borneson
1981 • HÄGERSTEN
#58
•
23 september 2009 kl 21:30
Gilla
eller som min mammas kommentar efter sthlm halvmara när jag berättat att jag kom två sekunder och placeringen efter Kajsa Bergqvist

efter lång tystnad "men det är ju jättebra? (förvånad) nästan för bra...?! (man hör hur hon tänker så att det rasslar) Har du inte funderat på att satsa på det där?"

Egna funderingar: Menar hon att jag ska satsa på att hoppa höjd? Eller tycker hon att jag ligger på latsidan med mina 3 mil i veckan..? Jag får ta och fråga nästa gång. =)
Pia Johansson
1979 • Växjö
#59
•
24 september 2009 kl 09:53
Gilla
Helt underbar tråd!!
Andreas B
1975 • Norrköping
#60
•
24 september 2009 kl 10:39
Gilla
min 15 åriga (och otroligt osportiga son) sa till mig efter en mil runda:
hur gick det då?? (ganska ointresserad blick som lixom flackar mellan mig och datorn...)
Jotack svarar jag (lite glad över att ha uppmärksammats överhuvudtaget)
det gick helt ok ..sprang på 53 min ungefär..
sonen: oj det var länge!
jag : nja helt ok tycker jag, det var ju ändå lite mer än en mil...
sonen: spring inte så långt då.....
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.