Löpning • Övrigt • 32 inlägg • 1640 visningar •

Om att hälsa på varandra i spåret

Ethel Hedström
1951 • Göteborg
#1
•
4 augusti 2009 - 17:32
Gilla
Varför är det så få som gör det? Är det för att man är inne i ett meditativt tillstånd och inte märker omgivningen? Eller är det bara jag som upplever detta?

I förmiddags sprang jag en runda i Slottsskogen i Göteborg. Min erfarenhet är att man där ofta möter samma löpare flera gånger. Kan man inte le lite åt varandra då?

För rättvisans skull skall sägas att två löpare faktiskt gjorde det, drog på smilbanden, av kanske 10 st. Det känns så mycket roligare då, eller hur? Kanske t.o.m. hojta några ord om vädret eller nåt om att löpstilen ser bra ut eller liknande.
< < < 1 2 > > >
Espen Ringom
1975 • Oslo
#2
•
4 augusti 2009 kl 17:53
Gilla
Når jeg var i Key West FLORIDA i USA og løp om morningen så hilste ALLE man løp forbi.

Det kom tiggere og uteliggere med handlevogn og når du løp forbi de så sa de "Good morning!" og jeg hilste tilbake.

Norge er som i sverige.
Ingen hilser på hverandre. Men jeg pleier å nikke, smile eller hilse når jeg er i godt humør :)
Kim Nyholm
1978 • Billesholm
#3
•
4 augusti 2009 kl 18:02
Gilla
Klart man ska hälsa! Fortsätt att kämpa så kanske folk ändrar sig! Har ni vägarna förbi Åstorp där man kan springa lite på söderåsen kan jag glatt rekommendera deras trevliga fritidsmänniskor i spåret...
Jooonas
1981 • Örebro
#4
•
4 augusti 2009 kl 18:57
Gilla
Jag brukar hälsa tillbaks på löpare om de hälsar på mig. Men även när det kommer folk jag mött förut på mina rundor eller någon som man ser kämpar hårt.

Igår hälsade jag på en kille i min ålder som verkar springa samma bana, men åt motsatt håll. Sen möttes vi igen på andra varvet och då var det han som hälsade först.
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#5
•
4 augusti 2009 kl 23:23
Gilla
Jag brukar alltid säga hej eller ge tummen upp när jag möter någon... Hör till god ton...
Andreas Schöndell
1984 • Torslanda
#6
•
5 augusti 2009 kl 00:04
Gilla
Jag brukar aldrig hälsa om mötet sker på ett vältrafikerat stråk. Det skulle bli alldeles för jobbigt i längden. Är vi däremot ute i bushen långt ifrån närmsta bebodda trakt, dit det måste ha krävts lite svett för att ta sig, känner jag genast en starkare kontakt och hälsar :-)
Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#7
•
5 augusti 2009 kl 08:26
Gilla
Jag brukar nicka åt dem eller i alla fall söka ögonkontakt, åtminstone på platser där man inte möter så jättemycket folk (det blir kanske jobbigt om man skulle hälsa på alla på en plats lika välbesökt som Göteborgsvarvet, hehe)

Men däremot tycker jag att det känns lite fånigt att hälsa på samma person igen om man springer på dem flera gånger under samma runda, så första gången får räcka.
Linda P
1984 • Knästorp
#8
•
5 augusti 2009 kl 08:29
Gilla
Jag springer ofta med ipod och är så inne i mitt att jag inte ens märker om jag möter någon jag känner..
Möter jag någon i skogen och hinner se den i tid brukar jag dra på ett smile iallafall..
Att öht le så mycket det går under löprundan gör ju bara löpningen roligare i sig..
Susan Hellgren
1978 • Sexdrega
#9
•
5 augusti 2009 kl 08:41
Gilla
Ärligt så hälsar jag lite från och till. Är jag ute o skogen så hälsar jag i regel alltid. Annars blir det ett leende eller inte alls. Märkte en stor skillnad när jag var i australien på semester där hälsade praktiskt taget alla även de som var ute och gick. Jätte kul! :)
Mårten Hemström
1969 • Sala
#10
•
5 augusti 2009 kl 10:36
Gilla
Väldigt få struntar i hälsningen för att de tycker att man inte ska hälsa. De flesta som inte hälsar gör det för att de inte vill göra bort sig, och dessa blir jätteglada om man hälsar på dem. Jag brukade inte hälsa när jag började med löpningen, men det var inte av motvilja, utan av ovana och osäkerhet. Nu hälsar jag alltid, även på bilister! Jag vill tillägga att jag nuförtiden bor i Ransta, som är en byhåla där det knappt finns några bilister :-)
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#11
•
5 augusti 2009 kl 10:49
Gilla
Jag hälsar så gott som alltid, ett "hej hej" om jag möter någon på samma sida eller en nick eller handvinkning till någon på andra sidan vägen. Otroligt sällan det inte besvaras. Ibland kan det även bli ett peppande ord om jag t ex springer förbi någon, t ex "bra jobbat", "ser bra ut". Jag tycker det är väldigt trevligt när andra löpare hälsar men respekterar dem som av olika skäl inte gör det.

Jag brukar också tacka bilister som håller ut extra när de förbi mig.

Det finns en annan liknande tråd sedan tidigare här på Jogg som jag inte hittar just nu...
Ethel Hedström
1951 • Göteborg
#12
•
5 augusti 2009 kl 15:32
Gilla
Håller med Linda P om att det blir roligare överhuvudtaget att springa, om jag ler för mig själv, även om ingen annan ser det :-D!

Nästa gång ska jag försöka tänka på något roligt jag varit med om, så kommer nog smilet av sig själv!

Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#13
•
5 augusti 2009 kl 15:58 Redigerad 5 augusti 2009 kl 15:59
Gilla
Jag hälsar sällan eller aldrig i löpspåren.
Dels tycker jag det där med god ton är trams. Varför ska jag hälsa på varenda löpare jag möter när det enda vi har gemensamt är att vi råkar mötas på ett träningspass. Jag hälsar knappast på alla jag möter i mataffären bara för att vi råkar handla samtidigt.
Dels är löpningen MIN tid och i min värld är den enormt värdefull. Jag ägnar stor tid åt att planera och prioritera för att kunna träna så mycket som möjligt. När jag väl kommer ut och tränar har varje pass ett syfte (bli bra), men är även en produkt av att jag ännu en dag lyckats få ihop jobb/hus&hem/sambo/hund/tränings-pusslet.

Ibland kommer den en liten nick eller ett litet hej, men då beror det oftast på att den mötande löparen tvingat mig till det genom en nick eller ett hej. Det hör till god ton att hälsa tillbaks om någon hälsar på mig, men att själv ta initiativ till detta? Tveksamt.

När jag nu ändå är igång och bekänner saker...
Jag pratar gärna och mycket när jag springer i grupp.
Tackar bilister gör jag gärna, om de visar lite hänsyn som jag säkert inte förtjänat men ändå fått. Pekar finger gör jag lika ofta till bilister, cyklister, mopedister osv. I alla fall när de skiter i mitt slit och kommer för nära.
Oldboy
1952 • Danderyd
#14
•
5 augusti 2009 kl 17:13
Gilla
Man mår bra av att le, man blir glad av ett leende.
Om ni killar visste hur många trevliga tjejer som har lett tillbaka mot mig i spåren, i skogen, på cykelstråken så skulle ni le mycket oftare!
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#15
•
5 augusti 2009 kl 18:10
Gilla
Jag tillhör nog de mer asociala löparna (musik, min värld, min träning), men har ändå kommit på mig själv att ge alla mötande löpare under träning en hälsning med handen eller tummen upp. Oftast ser/hör jag aldrig om de reagerar men skulle själv tycka det var nice med lite positiv energi av andra löpare om jag inte var så inne i mitt eget.
Juha Myhrmark
1968 • västerås
#16
•
5 augusti 2009 kl 22:30 Redigerad 5 augusti 2009 kl 22:32
Gilla
Det går bra med slängpussar oxå, min sambo som åkte bil till jobbet en morgon släppte fram en manlig joggare vid övergångsstället och han gav henne en slängpuss och gissa om hon levde på den under arbetsdagen.
Så om jag befinner mig springande på övergångställena och en bilist släpper fram (helst kvinnlig) mig då blir det en slängpuss men annars hälsar jag om det är en manlig förare. För jag kan lova att reaktionen blir rolig för den som får den och dagen känns bra för alla parter.

Vid joggspåret så nickar eller hälsar jag gärna men inga slängpussar.....
Robert Roman
1962 • Torslanda
#17
•
5 augusti 2009 kl 22:43
Gilla
Håller med Andreas att det inte funkar i typ Skatås i Gbg. Men mina slingor hemmavid så hejjas det glatt på de flesta. Känns som det är nybörjarna som tittar bort...
Mikael Karlsson
1956 • Lund
#18
•
6 augusti 2009 kl 09:33
Gilla
En kulturfråga. Frågan är om lokala stammar och individer ska få hållas eller om ett EU-direktiv vore på sin plats?

Vett och etikett? Tja......

Moral? Nej!
Marcus Askenbom
1978 • Landvetter
#19
•
6 augusti 2009 kl 14:14
Gilla
Det här var ett intressant inlägg. Jag springer själv mycket i Slottskogen och det är myclet få löpare som hälsar. Själv söker jag alltid ögonkontakt för någon form av samförståelse, men jag skall ärligt erkänna att jag under många rundor springer i min egen lilla värld. För mig är löpning inte bara träning, utan en oas där jag tänker på saker som hänt, löser problem, funderar över livet mm.

Jag tycker även att man skall tack alla som visar oss löpare hänsyn när vi är ute på våra rundor, oavsett om det handlar om övergångsställen, att någon tar ett steg åt sidan osv. Det är grundläggande uppfostran.

Jag lovar att heja om jag möter dig i Slottskogen Ethel! :-)
Ethel Hedström
1951 • Göteborg
#20
•
7 augusti 2009 kl 10:50
Gilla
Tack Marcus! Jag ska kolla om jag ser någon som kan tänkas vara du!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.