30 juli 2009 kl 23:25
Tomas,
Jag gjorde min debut på halvmara i september i fjol, och tänkte dela lite av min erfarenhet. Detta lopp var en riktigt positiv upplevelse för mig, trots regn och tråkigt "motionistväder."
För mig har pulsklockan varit ett jättebra hjälpmedel, då jag anser att pulsen är som kroppens varvräknare, men ser din kommentar om adrenalinpåslag. Dock tror jag att adrenalinets påverkan kommer att ge sig efter några km och då kan du använda pulsen som ett verktyg för att se att du håller "rätt" fart ift vad du tänkt dig och vad kroppen klarar av.
Jag vet at jag får mjölksyrakänningar vid 85% av min maxpuls, reducerad med Korvonens formel. Därför, av respekt för distansen, var min plan att lägga mig runt 80% av maxpuls och utvärdera efterhand. Detta funkade skitbra!!! Vid 15km kände jag mig väldigt fräsch och ökade på farten och var uppe på 88-90% av maxpuls de sista 2-3km. 16-21 km var min snabbaste 5km under hela loppet. Min sluttid var 4:40 under den drömtid jag satt mig innan loppet.
Kontentan av det jag försöker säga, är att du kan tjäna på att gå ut lite lugnt, i et lätt pressande, men kontrollerat tempo, där du vet at du inte kommer att gå in i väggen, och sen öka efterhand. Detta kommer troligen att ge dig en riktig positiv upplevelse av detta lopp, som kan ge dig vidare motivation till att fortsätta träna under vintern, för att sen försöka slå din debuttid i nästkommande sesong.
Enl. din träningsdagbok hade du ju ett kalasbra pass rundt 15km i 5:30 tempo. Detta kan vara en bra bas, och du kan se vilken puls du har vid detta tempo. Kanske kan du prova på en mil i 5:15 tempo och se hur detta känns, för då ligger du väldigt nära 1:49:50, iallafall om du har krafter till en liten fartökning på slutet.
Du har ju 6 veckor på dig att hitta det tempo som känns lagom för dig, där du ändå har reserver till att sluta med ryggen rak och ett leende om läpparna, i stället för att löpa med blyklumpar och negativa känslor den sista milen.
Stort lycka till
Löparhälsningar från Tom
