Löpning • Träning • 48 inlägg • 2766 visningar •

Att bli omsprungen: Att öka eller inte öka.. det är frågan

Per Arneng
1978 • Mölndal
#1
•
14 juli 2009 - 21:08 (Redigerad 14 juli 2009 - 21:13)
Gilla
Har svårt för att inte öka tempot om jag hör att någon kommer närmare bakifrån på träning.. . Har själv sprungit om en som då ökade tempot och jag fick slite som en gris för att hänga på tills han sedan sprang ifrån.

Hur brukar ni göra när ni blir omsprungna.. öka för att undvika omspringning, vänta och sedan öka eller fortsätta i samma tempo?

På nått sätt så känns det inte snällt att öka tempot för det känns ju lite som man har falsk marknadsföring när man helt plötsligt ökar .. :-)
< < < 1 2 3 > > >
Johansson
1977 • Göteborg
#21
•
15 juli 2009 kl 13:21
Gilla
Jag brukar låta folk passera förbi. Har inte tränat så länge och vet mina begränsningar och springer hellre hela distansen än kör slut på alla krafter. Tids nog ska jag nog också springa förbi folk ;)
Sven Andersson
1966 • Kista
#22
•
15 juli 2009 kl 18:02
Gilla
Vill inte inte skryta, men kanske visa "andra sidan". Jag blir otroligt sällan omsprungen på träning. Alltså, det händer i princip inte. Sannolikheten att någon som springer (ett) snabbare (pass) än jag ska starta/ansluta just efter mig på ett sånt sätt att det blir läge för omspringning är försvinnande liten, t o m i spår som Ursvikspåren.

Däremot har jag ju märkt att en del ska leka Tar-zan när JAG springer om dem. Men jag ligger ju oftast långt under max, ja långt under tröskel, och det räcker oftast med att jag höjer takten med 5-10 sekunder/km i nån minut så ger de upp och flåsljudet försvinner långt bakom mig... :-)
Pär Claesson
1981 • Varberg
#23
•
15 juli 2009 kl 19:30
Gilla
Ja jag måste också säga, utan att skryta, att jag har bara blivit omsprungen en gång under träning och det var nu i våras när jag precis kom tillbaks efter operation. Sprang tex om en hel del på dagens runda i slutet och då sprang jag ändå lite längre. Kände det inte som att ngn av dem försökte hänga på. På lördagens tävling blev jag dock frånsprungen av en himla massa människor.

Vad jag kommer ihåg, eller märker tycker jag det aldrig är ngn som försöker hänga på. Skulle dock vara kul om man kunde få lite draghjälp:)
Emil Westin
1991 • Linköping
#24
•
15 juli 2009 kl 19:33
Gilla
Haha, ja det är klart att det är kul att springa om. Det gör jag ofta. ;) Och det kan öka motivationen, vilket är ännu bättre!!
Men om man springer snabbare än vad man egentligen klarar av ska man avstå att springa om tycker jag. Kör man jätteintensivt behöver man mer återhämtning och det kanske sabbar träningsplaneringen för den som egentligen hade planerat att springa med låg intensitet. Beror lite på hur man planerar sin träning tycker jag.
Michael Omberg
1973 • Enskede
#25
•
15 juli 2009 kl 20:27
Gilla
När det gäller träning som tävling så är min filosofi att alltid springa mitt race.
Jag håller mitt tempo och löper jag förbi någon så jag jag det för at jag håller ett snabbare tempo eller blir omsprungen för att jag håller ett lägre tempo.
När du tränar och ser någon som löper långsamt så vet du ju inte om den personen är ute på sin 3e mil eller bara kör en nedjogg efter ett hårt pass..
Blir du omsprungen så vet du ju inte om den personen kanske spurtar sista km på sin milrunda och ska du öka för att hänga med så kostar ju det i kraft och du kanske har 8km kvar på din runda och tar helt slut av den kraftinsatsen..
Min slutsats är...Kör ditt eget tempo.
Undantaget är i spurten på tävling.......då är det bara att öka och satsa..!
Astri F
1978 • Trondheim
#26
•
15 juli 2009 kl 23:18
Gilla
I likhet med mange her, er jeg et konkurransemenneske (tävlings-), og jeg blir veldig sjelden passert av mange på mine runder! Det er alltid så kul å øke farten og løpe forbi slike wannabe-runners (helst menn;-D)- de blir så overrasket av å bli sprunget om av en "liten" dame;-D
Andreas Ericsson
1979 • Göteborg
#27
•
15 juli 2009 kl 23:21
Gilla
det e lite jobbigt om man som jag ofta håller till i slottsskogen, mycket löpare där. Mitt mål brukar va springa om fler än som springer om mig och det funkar fint. Ofta när man tar in på nån så brukar jag fastna en bit och kollar in löpsteg, skor och såna saker. Brukar bli några steganalyser på 7km i slottsskogen. Sen finns det massa annat att titta på där...
David Cornels
1983 • Örebro
#28
•
16 juli 2009 kl 13:42
Gilla
kul tråd! Är själv en tävlingsmänniska i det mesta och när jag började med löpning var mitt första pass med en polare som hade miltider runt 42, själv hade jag inte sprungit milen innan men ansåg mig ha hyffsad kondotion. Bet mig fast i hans rygg och det höll ganska precis i 2km, sen var jag slut. Försökte med nån bortförklaring och sa att jag ville ta en kortare runda då jag inte kände mig redo för milen och blabla.. han sa vid ett senare tillfälla att han misstänkte att något var fel eftersom jag redan vid 1km flåsade som ett ånglok i uppförsbacke och att puzzelbiten föll på plats när jag svängde av på det kortare spåret. Jag gillar att hänga på ryggar om det är folk som håller mitt tempo eller något högre, men jag är ingen höjdare på att jaga diskret då jag börjar flåsa ganska bra när tempot går upp.. visserligen brukar jag orka, då jag är riktigt seg, men det låter som jag har andnöd när jag frustar och pustar, vilket inte direkt ger ett intryck av en grandios kondition.
Magnus Johansson
1972 • Hallersbyn, Dalskog
#29
•
16 juli 2009 kl 14:07
Gilla
Tycker helt enkelt det är kul att springa om människor. Därför gör jag det, utan att analysera varför jag tycker det är kul.
Sen kan det under fartpassen vara en sporre: man får lite extra energi av att försöka jaga ikapp och förbi någon, energi som varit svårare att hitta annars. Och när man väl kommit förbi ställer man sig inte dubbelvikt (skulle se oerhört löjligt ut) utan man hittar ytterligare energi att plocka fram för att fortsätta med bibevarad snygg hållning :)
Dock inget att rekommendera mitt under ett långpass på 25 km...


Peter Blomgren
1959 • Sävedalen
#30
•
16 juli 2009 kl 21:25
Gilla
Karolina: Haha JAG är en gubbe i cykelkläder med tävlingsracer mitt i stan. Tur jag bor i Göteborg, hade varit skämmigt annars om du kört om mig.
Fast jag skulle gett dig en match det lovar jag :-)
emil andersson
1993 • lysekil
#31
•
17 juli 2009 kl 11:23
Gilla
det är väl bara bra om man kan få lite tävling i vissa pass?
dom flesta presterar ju ganska mycket bättre på tävling än träning.
så när jag kör ute i spåret (visserligen är det ute på landet och därm4d inte mycket folk)
men när det väl kommer någon, långsam som satan eller snabb så måste, iaf jag, springa lite snabbare. om man nu inte är heelt slut.

har faktiskt inte hänt att någon sprungit om mej ute där ännu dom senaste åren..
hoppas bara inte mustafa muhammed dyker upp här i hemtrakterna på ett pass, då ligger jag nog illa till=)
Marie Boman
1970 • Falkenberg
#32
•
17 juli 2009 kl 19:12
Gilla
Jag tävlar inte när jag springer, har inte chans mot så värst många, men däremot i simbassängen är det inte många som simmar om mig. Tävlar bara mot andra om jag har chans att vinna alltså, annars tävlar jag bara mot mig själv.
Spang på slingan en gång och under mitt ena varv mötte jag en o samma känd fotbollsspelar 3 gånger, nästa gång valde jag att springa andra hållet:-)
Bodil Ahnoff
1955 • Lycke
#33
•
17 juli 2009 kl 19:18
Gilla
-Hur menar du, bytte du håll så ni sprang åt samma håll? För att han skulle kunna springa om dej -eller tvärtom?
Birger Ström
1965 • Gislaved
#34
•
17 juli 2009 kl 23:56
Gilla
När jag numer blir omsprungen så brukar jag passa på att hälsa på den som springer förbi.Brukar ju vara trevligt folk....har ingen prestige längre när det gäller löpning utan gillar att lufsa lite när benen e hela.
Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#35
•
18 juli 2009 kl 04:58
Gilla
När jag springer på ett milspår i skogen och varit ensam och plötsligt ser någon framför mig så blir det automatiskt att jag kör lite snabbare för att såsmåningom ta rygg på den personen och springa om...detta för att jag inte gillar att ligga bakom en person och flåsa och inte heller under en längre sträcka.
kristin Brodin
1985 • Växjö
#36
•
18 juli 2009 kl 07:31
Gilla
klart att första tanken blir att öka, man vill ju inte visa sig sämre än den som kommer. Sammtidigt blit det en kick för ens självförtroende om man som den som kommer bakifrån o löper om. Men i grund och botten tränar man för sig själv. Personen som kommer bakifrån vet inte hur långt du har löpt, kanske varit ute på ett långpass säg 2 tim och en löpare som tempospringer 7 km kommer bakom, klar att du blir omsprungen, men då ökar inte jag. Jag håller på med mitt och låter han sköta sitt. Det blir bäst resultat i slutändan, man kan tävla på lopp, men undivka att springa på sig mjölksyra när det inte är mjölksyre träning, då är allt ok.
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#37
•
18 juli 2009 kl 08:13
Gilla
Finns ingen anledning att öka. Den som kommer och springer ifatt mig håller ju redan ett högre grundtempo än mig, annars skulle han/hon inte kommit ifatt mig. Näe, jag släpper fram och så får jag lugn och ro igen. Varför skall jag slösa onödig energi på att hålla dennes tempo när jag själv inte gör det från början...
Martin C
1975 • Göteborg
#38
•
21 juli 2009 kl 21:23 Redigerad 21 juli 2009 kl 21:30
Gilla
Hi hi...pubertalt, omoget men f-n så roligt att springa om folk i spåret. Speciellt idag när jag hade på mig min vätskeryggsäck med 3 liter vatten och kom från Skatåsmilen upp på 5:an och sprang om två tjejer och fyra killar
:-). Folk får gärna springa om mig men då får det göra ett ordentligt försök, för jag ökar gärna farten.
Su-San Oh
1972 • Saltsjö-Boo (Nacka)
#39
•
22 juli 2009 kl 00:22 Redigerad 22 juli 2009 kl 00:55
Gilla
Vilken tråd, roligt att läsa alla inlägg :) Insett att jag aldrig uppnår varken 1000 m på 2.12 min eller 42 km på 124 min, så jag håller mig till min långsamma fart. Bra att folk rör på sig, antingen springer om mig eller går, motverkar sjukdomar. Su-San Oh (Redigering stavfel)
Johanna
1975 • Hässelby
#40
•
22 juli 2009 kl 09:02
Gilla
Jag är fartkänslig, särskilt de första 4-5 km. Om jag lockas till att jaga i fatt folk titt som tätt (det är många som springer de turer jag brukar ta) så får jag finna mig i pinsamheten att krokna och inte kunna springa den sträcka som jag tänkt. Jag låter med andra ord folk springa om mig.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.