13 juli 2009 kl 13:29
2001 sprang jag mitt första Marathon. Anmälde mig efter att ha slagit vad på fyllan med en kompis, som inte tränade så mycket och han hade sprungit det på runt 4.40. Han hade dock mycket Short-track skridsko något år bakom sig så haft en helt annan kondition än mig. Jag hade sprungit ett par halvmaror, men aldrig mer än så. Aldrig tränat längre distanser än runt 10-12 km, så även mina halvmaror (Göteborgsvarvet och Broloppet) var egentligen dåligt underbyggda. Har alltid legat strax under 2.30 på halvmaran, dvs inget jättetempo. Runt 1995 vägde jag runt 75 kg och sprang då milen på 44 minuter när jag gjorde militärtjänst. Runt 2000 hade jag lagt på mig ca 10 kg, och tyvärr inte bara muskler. Jag tränade dåligt inför maran, sprang cirka 2 mil i veckan, oftast 5-7 km. I mars/april gjorde jag ett par träningspass på runt 13-15 km och i slutet av april/början av maj gjorde jag ett på strax över 23 km om jag minns rätt.
Första halvan av Sthlm Marathon gjorde jag på strax under 2.30, sista halvan gick på strax över 3 timmar, där jag gick varann kilometer sista milen. Maxtiden är 6 timmar och på näst sista stället med tidskontroll hade jag bara någon minut tillgodo för att få fullfölja. Sluttiden blev 5.33.
Därefter hade jag dubbelsidig överansträngning i knäna och det tog 3 månader innan jag kunde träna cykling/löpning utan att känna något.
Sensmoral: På 6 timmar kan nog "alla" genomföra ett Marathon, så är målet bara att man skall göra det så går det nog. Vill man inte riskera skador/överansträngningar så bör man nog tänka sig för ganska noga.
Givetvis, har man tränat annat och har bra kondition, likt skidfenomenet ovan, så har man ju mycket gratis.
Lycka till hur du än gör.