Löpning • Stockholm Marathon • 17 inlägg • 5232 visningar •

Realistiskt att springa Sthlm marathon efter skada?

Nena
1977 • Särö
#1
•
15 april 2009 - 15:20
Gilla
Jag har tränat ganska duktigt sedan förra våren för att springa mitt första Sthlm marathon den 30 maj. Följde Szalkais 3.30-program och tränar med Team Sthlm Marathons 3.45-grupp i förhoppningen om att komma under 4 timmar. De kändes relativt realistiskt fram till slutet av februari då jag fick en skada i muskelfästet hamstring/säte (förmodligen överbelastning). Efter vila, dumdristiga försök till träning, mer vila och sjukgymnastprogram har jag nu börjat komma igång så smått med löpningen. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Skadan är läkt - den känns, men blir inte sämre av att jag springer (lugnt). Jag vill inte fresta på, men börjar bli stressad av att inte köra långpass. Det är svårt att veta var gränsen går. Vad tror ni, kan det gå? Eller ska jag satsa på ett annat lopp?
Mikael Forsström
1961 • Vega
#2
•
15 april 2009 kl 15:27
Gilla
Förslag från en person som sprang förra året med halvläkt avslitet ledbandsfäste: Spring Kungsholmen Runt (1/2-mara) den 9 maj. Känns det bra så kan du chansa på att du håller också sthlm marathon. Halvmaran ger också en indikation på villken slut-tid du bör sikta på för helmaran.
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#3
•
15 april 2009 kl 22:22
Gilla
Ett annorlunda tips; Spring dina långpass, men lugnt. Kan du det? Om du kan, kan du iaf hålla igång långpasseriet och antingen hoppas på att du är bättre den 30/5 och då kan "ösa" eller så springer du maran i lugnare tempo än du siktade på från början.
D.v.s. fortsätt träna i det tempo din kropp pallar - anpassa tävlingstempot till din status den 30/5.
- Vi syns!
Mikael Forsström
1961 • Vega
#4
•
15 april 2009 kl 23:24
Gilla
Jo, det ena utesluter inte det andra. Spring lugna pass.Om du tänker som jag så är det viktigare att komma runt än att göra en bra tid. När man springer maran ser man en hel del T-shirts med texten "10:e Stockhomsmaran" och liknande - det ger respekt. Så även om du gör din debut på 5:50:00 så är det ändå ett godkänt genomfört marathon och du har alla chanser i världen att sätta PB på nästa. Och redan 2018 kan du också springa med den där T-shirten!
Nena
1977 • Särö
#5
•
18 april 2009 kl 18:02
Gilla
Tack ska ni ha! Jag ska försöka mig på ett långpass imorgon och hålla tummarna för att det fungerar.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#6
•
24 maj 2009 kl 17:04
Gilla
Passar på att väcka liv i tråden. Tänkte på "viktigare att komma runt än att göra en bra tid" ovan...

En mara är ju en mara och man vill gärna runt eller hur, hehe. Mitt dilemma är att jag nyligen varit skadad, så i mitt fall handlar det mera om att springa eller inte. Fick en muskelbristning i låret för drygt tre veckor sedan. Skadan har läkt och jag börjar komma igång igen men har förstås inte känslan av en mara "i benen" direkt. Tider är bara att glömma, men kanske skulle jag ta mig runt på ren grundkondis.

Frågan är förstås om låret grejar det. Styrkan är just nu 50-60% av normala i lårpress, och låret hängde med ok på ett 24 km-pass för ett par dar sedan. Förutom det vet jag inte riktigt, och en mara har ju knappt börjat förrän efter 30 km... :-)

Vad tror ni, bara galet att ens tänka på mara? Eller trots allt göra ett försök att bara ta sig runt?
Lars-Peter Axelsson
1965 • Kalmar
#7
•
24 maj 2009 kl 17:57 Redigerad 24 maj 2009 kl 18:03
Gilla
KÖR på, ta det mkt lugnt 1:a varvet, sen hjälper publiken dig igenom 2:a varvet :-)
70 % av att klara en mara sitter ju i huvvet, du ångrar dig kanske mkt om du INTE springer åxå.
Sen bor du ju i Sthlm, det e ju bara å testa å starta iaf, det e ju bara å kliva av & åka hem om det inte går...tänk på oss som måste åka 40 mil innan, vilken press man har på sig om man inte är i form, man vill ju inte gärna bryta om man åkt 40 mil + har hotellkostnader & massa annat :-)

(hävdar jag iaf)
Jan Westberg (LOPARJANNE.SE)
1962 • Sundbyberg
#8
•
24 maj 2009 kl 20:35
Gilla
Har själv haft en stressfraktur i skenbenet och tvingats att vila i tre månader. Hade räknat med att göra en tid på maran på 3:45 men är glad om jag tar mig runt som det är nu. Och precis son Nena var jag med i TSM och kände mig grymt bra tränad i februari... Men nu är det en lång väg tillbaka!

Kom igen nu Janne W. så kör vi på för att ta oss runt! :) Snyggt namn förresten ;)
Tobias
1974 • Stockholm
#9
•
24 maj 2009 kl 21:46
Gilla
Hej Janne,

Tror inte du har några som helst problem att ta dig runt och det är nog ingen som helst fara om du tar det lugnt.

Frågan är väl snarare om du kan hålla igen...? Om inte kanske risken för följdskador är för stor?
Per Lantz
1970 • TABERG
#10
•
24 maj 2009 kl 21:53
Gilla
Ta första varvet som ett träningspass. När du kommer upp till stadion för andra varvet, så låt känslan för dagen avgöra om det är värt att köra ännu ett varv, eller om det är läge att ta vänster och gå och duscha i stället. Det där med 50-60% styrka i låret låter förhöjd skaderisk i mina öron. Men jag är å andra sidan ekonom och inte läkare, så vad vet jag. :-) Det är helt ok att bryta. Ibland är det idiotiskt att inte göra det.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#11
•
24 maj 2009 kl 22:19
Gilla
Hej Janne, din trådpirat, hehe!
Jag har med nöje följt dina inlägg och tjuvkikat på dina resultat och träning. Vilken fantastisk utveckling du gjort! Och vilken glädje du verkar ha hittat i löpningen, något jag känner igen i mig själv.
Mitt råd till dig är att inte starta på lördag, och håller fullständigt med Stefan. Ett lopp är inte värt risken att vara tvungen att inte få träna under sommarens finaste månader. Dessutom är du förmodligen långt i din planering till Toronto, något som i sin yttersta konsekvens kan äventyras av en start på lördag. Misstänker att du är en riktig tävlingsmänniska, som inte skulle nöja dig med en start, utan förmodligen dras med lite av att iallafall göra en hygglig tid, och då kan man lätt frestas att låta bli att känna efter.
Löparhälsningar från Tom
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#12
•
25 maj 2009 kl 08:16
Gilla
Tack för många och bra svar! Trevligt, nu fick jag nåt att tänka på.

Jan W, trist med stressfrakturen. Vet precis vad du menar med lång väg tillbaka. Hade själv ok form på gång i början av året, men den är som bortblåst nu. Fast det tar vi snart igen eller hur? Snyggt namn ja, hehe.

Vill ju helt klart inte riskera Toronto-maran i höst. Bokad och klar. Fem månader kvar dit, så det är ju bra läge att dra igång träningen nu. Skulle jag springa på lördag så måste jag ta det som ett skoj träningspass - inte tävling - annars är det nog kört hehe. Löparfest, publiktryck osv, man vet ju hur det kan bli.

Kan ju alltid starta och sen känna efter. Eller som Lars-Peter var inne på, det är ju trots allt bara att kliva av om det skulle kännas så. Har väl haft den tanken också. Om man nu kan ta rätt beslut förstås, när tröttheten tar över och man kanske springer med pannbenet (haha, känner mig själv). Nä, det är bara att tänka Toronto... :-) Hursomhelst, ifall jag tvekar på lördag så lämnar jag löpardojjorna hemma och kommer in och hejar på er istället.
Oldboy
1952 • Danderyd
#13
•
25 maj 2009 kl 10:22
Gilla
Janne, är det viktigt att bara komma runt för att få ett marathon till i bagaget? Ett år närmare 10-årsjubileum.
Eller spelar det inte så stor roll om du ändå inte gör en bra tid?
Jag har brutit ett Lidingölopp efter 11km när en muskelbristning i vaden gick upp, men den var aldrig läkt ordentligt (förstod jag senare). Det är för sent att bryta när det börjar göra ont, då har skadan gått upp.

Men fyra-fem veckor senare sprang jag ett marathon på bra tid, i Amsterdam. Men jag fick känning av skadan och sprang med ett modifierat löpsteg från 17 km.
En annan muskelbristning, i en hamstringsmuskel, jag trodde var läkt spräckte jag i en liten knöl jag skulle kuta över i början på en träningrunda. Så hur du än gör: gå upp till Västerbron! Och helst själva bron också, i alla fall den branta delen. Och du löper säkert en förhöjd skaderisk.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#14
•
25 maj 2009 kl 22:21
Gilla
Kloka ord Oldboy! Har funderat och känt efter lite till och det lutar trots allt åt att jag lämnar löparskorna hemma. Känns inte som att kroppen är redo för några större drabbningar, inte ens om jag skulle ta det lugnt. Så jag siktar på att bli helt ok först, ökar sedan på träningen i lagom takt. Skön löpträning i sommar att se fram emot!

Ska följa Stefans råd ovan, lätt morgonpass på lördag och sedan på lagom trötta ben, in till stan och kolla in löparfesten.
Nena
1977 • Särö
#15
•
26 maj 2009 kl 10:04
Gilla
Jag har också tagit mitt förnuft till fånga och väljer att stå över i år. Jäkligt trist när Sthlm Marathon har varit målet för ett års tränging. Samtidigt skulle det inte vara kul att springa med smärta och jag är alldeles för obegåvad för att kliva av när kroppen inte vill längre...

Jag tänker att det inte är värt att riskera månader av rehab nu när sommarens härliga löpning hägrar och det finns nya lopp att satsa på i höst. Någon som har tips på en trevlig mara i höst? Jag har just tittat på Berlin som jag hört gott om, men platserna är slut om man vill anmäla sig själv och Springtimes paket känns inte lockande med tanke på priset.
Oldboy
1952 • Danderyd
#16
•
26 maj 2009 kl 10:26
Gilla
Nena, jag kollade igår och då fanns det några platser i Berlin om man köpte "kombipaket" med massage och lite annat för 149 euro.
Amsterdam är annars en mycket trevlig mara jag sprungit två gånger, temperaturen rätt pålitlig runt tio grader och nästan helt platt och stan är helmysig (och Red Light District såg jag inte ens till, men det finns ju).
Åland Marathon har jag hört ska vara trevlig, men liten. Det finns många fler. Under sommaren finns en rad små maror runt om i landet. Och det kryllar av maror ute i Europa. Lycka till med rehabiliteringen!
Nena
1977 • Särö
#17
•
26 maj 2009 kl 10:56
Gilla
Tack för tipsen Oldboy, ska genast kolla in Amsterdam!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.