13 maj 2009 kl 12:45
En sommarnatt för några år sen, så fick jag för mig att ge mig ut på en löprunda efter midnatt När jag sprang längs Östra Torpavägen så svängde jag in på Östra Sjukhusets område, när det är någon som ropar bakom mig. Vid nästa rop förstår jag att det är som menas. Efter ytterligare ett anrop får jag syn på en man uppe på ett tak.
Han undrar om jag ser någon brandstege. Jag ropar ärligt tillbaka att det inte finns någon. Jag frågar vad han gör däruppe 8 meter ovan mark, men jag får inget bra svar. Inte heller vill han berätta hur han kom upp på taket. Jag har ingen mobil med mig, och börjar snacka med honom i förhoppning att någon skall komma förbi, men det gör det inte. Jag frågar om jag skall hämta hjälp så att han kan få komma ner, men det vill han inte.
Han är lite virrig, men jag kan inte avgöra om det är att han är påverkad eller om han har någon psykisk diagnos.
Jag säger till honom att jag måste springa vidare och säger hej då.
Jag springer lugnt vidare och rundar en byggnad längre bort, ökar sen farten och siktar på akutintaget.
Det tar sedan ett tag att övertyga akutvaktmästarna om situatíonen men sen bli det full utryckning från dom. De omringar byggnaden och sen får de fram nycklar för att ta sig upp på taket innifrån. De hittar dock ingen person på taket, så jag antar han klättrat ner igen innan byggnaden kunde omringas helt.
Tydligen har de haft inbrott via detta tak tidigare.
