10 april 2009 kl 07:30
Här kommer man ju till själva kärnan i skillnaden mellan pulsträning och vanlig träning. Enligt den vanliga träningen är det ju inte främst hjärtat man ska träna, utan musklerna, och då har pulsen ingen jättestor betydelse. MAF verkar mena att det väsentligaste är vilken puls man ligger på, och inte ansträngningen för benen/armarna etc. För min egen del har jag svårt att förstå hur det kan vara viktigt exakt vilken puls man ligger på. Det viktiga borde väl vara hur mycket benen jobbar.
Ett exempel är när jag joggar ner efter ett fartpass. Då ligger pulsen över 150 fastän jag springer lika långsamt som under uppvärmingen, då jag bara hade ca 130 i puls. Varför? Jo, för att hjärtat fortfarande är ansträngt. Men benen har det lika jobbigt som under uppvärmningen. Alltså borde jag följa farten istället för pulsen när jag joggar ner. Alltså springer jag lika fort som under uppvärmningen, för då vet jag ju att jag håller en fart som är skonsam mot benen, och det är väl det som är det väsentliga under en nedjogg, inte att hjärtat ska lugna ner sig?
Med andra ord blir jag mer och mer övertygad om att man hellre bör följa vissa fartangivelser snarare än puls. Men om man anpassar sig efter olika pulsnivåer beroende på under vilken fas i träningen man är, t.ex. högre för nedjogg än uppjogg, och anpassar sig efter vilket väder det är o.s.v. så är det faktiskt väldigt bra med pulsklocka. Jag vet t.ex. att jag bör klara en mara med 160 i puls. I slutet av varje långpass springer jag därför i ca 160 bpm och ser vilken fart jag då har. På så sätt får jag en ganska bra indikation på min tänkta marafart.
Men för cykling tror jag mer på 70% av maxpuls, men det är för att jag inte tror på formler som utgår ifrån ålder, utan föredrar individuella procentsatser som baserar sig på maxpuls. För mig blir 70% 133 i puls, och det känns lagom för cykel. Däremot känns 140 lagom för jogg.
