28 februari 2009 kl 18:39
Caroline - jag har uppfattat det som att Colting närmast äter Paleodiet (stenålderskost). Han har i sin kokbok uttalat sig ganska negativt om Atkinsdieten (vilket LCHF bygger på).
Om du äter lågkolhydratdiet och ligger på kring 5 E% kolhydrater (ungefär vad Atkinsdieten i induktionsfasen ger) och springer anaerobt så kommer du att ta mycket stryk. Jag har provat ett par gånger i sådär 3 veckor per tillfälle. Men stod inte ut. Vad som hände mig att jag fick gå från veckomängd på 8-11 mil till 3-5 mil. Dessutom stack pulsen iväg, och allt springande blev fruktansvärt tungt och långsamt. Och jag orkade med nöd och näppe springa i 90 minuter i sträck. Vilket var en vanlig runda tidsmässigt innan.
I och med att jag är så tjurskallig som jag är så fortsatte jag att springa så mycket jag orkade, löptekniken blev fruktansvärt usel eftersom jag var trött från första steget. Senast så gav det mig ryggskott pga usel löpteknik pga trötthet. Och som plåster på såren fick jag även en lätt släng av flunsa (vilket jag nästan aldrig brukar ha).
Dessutom höll jag på att tappa lusten till springandet. Och springadet var ju mitt stora nöje. Så det var bara att tänka om.
Det finns några som påstår sig ha orkat igenom omställningen - minst 6 veckor innan man är tillbaka där man var innan man började. Och då har man alltså tappat sex veckors utveckling bara för att komma till samma punkt som innan.
Men gillar man äta på det viset så ska det ju inte hindra att ta sig igenom det hela. 2-3 månaders omställning och du är tillbaka där du började. Men jag tror inte det finns några garantier på att du blir en bättre löpare.
Tänk på att världens bästa "naturlöpare" Tarhumaraindianernas kost består av 70-80% kolhydrater. De blev inbjudna till ett marathon i Kansas på 1920talet och skickade dit några kvinnor. Arrangörerna blev mäkta besvikna och undrade varför, och stammens svarade att det var en för kort sträcka för män, det passade kvinnor bättre.
Samma folk sprang i Leadvilles 100 miles lopp över berg och dalar. Herrera som sprang 1994 sprang in på 17:30:42 (6:34 tempo). "Herrera reached the line in 17:30:42, the fastest time in the event´s 12-year history."
Detta att jämföra med högfettsätande massajer som förra året ställde upp i London på en mara och den enorma uthållighet som fettätande ger skickade en av massajerna till sjukhus, trots att de rörde sig så långsamt som de gjorde, 7:53 tempo. "While Ngovu, Lengami, Ninna and Kesika finished the marathon in 5hr 24min 47sec, Isaya was taken to hospital accompanied by Taico for moral support."
Min poäng här är att det har inte så mycket att göra med vad man äter om man orkar eller inte, utan hur man tränar. Givetvis från grunden att man äter riktig mat lagad från riktiga råvaror. Sedan kvittar det om man äter högkolhydrat, högfett eller om man är vegetarian. För att nämna en vegetarian; Scott Jurek som vunnit Spartathlon de senaste 3 åren. Det är ju bara ett litet nätt lopp på +250 km över några bergskedjor.
