4 januari 2023 kl 12:46
Inser nu när jag är krasslig hur förskonad jag har varit och hur bra jag har haft det när jag tidigare aldrig har lyckats bli sjuk. HELVETE vad tråkigt det är att inte kunna träna. Imorgon är det två veckor sedan mitt senaste träningspass. Inbillat mig att jag långsamt har blivit bättre men det där sista lilla i halsen vägrar lämna min jävla kropp. Jag skulle kunna vara frisk på fredag, men jag skulle också kunna vara frisk om två veckor. Det är känslan just nu.
Dels är det slående hur jävla få ingredienser jag har i mitt liv om jag utesluter träningen. Vad gör man efter jobbet liksom? En omöjlig ekvation. Dels går man runt och ständigt känner sig halvslapp. Utöver att bidra till att känna sig fräsch så gör ju även träningen en snyggare, man får liksom något sorts glow i ansiktet och ögonen. Nu är det enda glowet i mitt anlete en finne som lyser rött i pannan.
I.o.m. min friskhets-historik så har jag egentligen inte befogenhet att klaga men det skiter jag i. Lider dock med er som har det så här i tid och otid. Vilket jävla pissöde.
Längtar som en galning efter att vara ute och springa länge i skogen.
