5 januari 2021 kl 09:53
Generella råd funkar inte för alla, så det blir alltid vanskligt att tolka generella råd på individnivå.
Själv har jag varit totalt ovetande om att jag legat minus på kostsidan i flera års tid, troligen sedan jag började med lågfodmapskost pga ibs 2013. Jag äter nyttigt och jag äter mig mätt. Problemet var att jag åt kost som bäst skulle ha lämpat sig för viktnedgång och att jag blir mätt på väldigt små portioner. För mig har detta inneburit stressfraktur, benmärgsödem och diverse segdragna muskelbesvär sedan 2015 när jag fick min första långvariga skada, stressfraktur. Då visste jag inte att kosten troligen var den stora boven, jag trodde då att det berodde på att jag kanske övergått för snabbt till minimalistiska skor, en resa som jag påbörjade redan 2006/2007...
Låg fodmapskost blir ofta fattig i kolhydrater eftersom fodmaps är kolhydrater som "jäser" i mage/tarm och ger ibs-symptom. Jag har tidigare i många års tid sprungit långpass >21,1 km nästintill varannan helg utan att äta annat än en banan innan. Utan att känna att det skulle vara något problem. Den tiden är förbi, jag måste nu äta mer innan pass, för att inte gå minus i kosten en träningsdag. Innan jag började jobba med kosten så gick jag minus även dagar helt utan träning, och med pass på 1,5 timmar eller mer minst fyra gånger/vecka, SomaMove och spinning tillkommer på det, så gick jag rejält minus de allra flesta dagar. Jag är bara en vanlig medelålders amatör som gillar att springa. Jag har inte haft viktnedgång och inte känt mig sliten eller trött, haft pigga ben. Jag är sällan sjuk. Har inte haft några symptom på kostrelaterade besvär, förutom skadorna då, men så kan det tydligen se ut. Det finns ett syndrom för detta, numera har det ett nytt begrepp, Relative Energy Deficiency in Sport (RED-S). Tidigare kallades det "Female Athlete Triad", men man har bytt benämning eftersom även män drabbas av detta.
Jag vet att det som Sophia och Tom pratade om inte skulle ha hjälpt mig tidigare i livet, i tron att jag faktiskt hade koll på läget! Först när polletten trillade ner och efter en ordentlig kost- och träningskartläggning förstod jag hur det stod till! För liten mängd vätska, för lite mat (brist på väldigt många delar, dvs kolhydrater, fetter, proteiner och även vissa mineraler och vitaminer) och för stor mängd träning i förhållande till vad jag fick i mig. När jag vänder på detta, så att jag inte längre har brist vid träning, då kommer jag troligen ha ännu lättare ben och slippa muskelbesvär.
Jag pratar nu enbart ur mitt perspektiv, men jag ser i olika löparforum den ena löparen efter den andra som skadar sig, i vissa fall kan det mycket väl bero på vad personerna äter och dricker eller kanske på utebliven återhämtning. Jag tror inte att träning varje dag är för alla, men jag tror inte heller att vilodagar är för alla. Vi är för olika och behöver nog själva finna ut vad som passar oss bäst. Jag tror tyvärr också att det som passade mig bäst när jag var 25 inte längre passar mig bäst, vilket jag har oerhört svårt att anpassa mig till... Även åldern kan vara en faktor när det gäller kost och återhämtning.
Varför skriver jag detta inlägg? Jo, för att Sophias råd faktiskt passar mig, förutom att de måste individanpassas för mina behov. Jag tål inte juice, det har högt fodmapsinnehåll, men på det stora hela, tänket kring timing och kosten och träningen passar mig. Jag vill undvika minus i framtiden och istället ha alla beståndsdelar att bygga en stark och uthållig kropp som tål löpning!
Kram,
Jenny