Löpning Träning 113 inlägg 1012 visningar

Pulshysteri

1967 • www.sapiens.se
#1
13 november 2008 - 10:54
Gilla
Vet inte om jag inbillar mig men jag har en känsla över att det är en väldig hysteri på denna sajt om puls hit och puls dit. Handen på hjärtat, hur många här tränar egentligen på en nivå där det gör skillnad på om passen går på några pulsslag hit eller dit? Jag gör det i alla fall inte.

Vill man använda pengarna på maxpulstest och fräsiga klockor och ser det som ett nöje så är det självklart fritt fram. Men resultatmässigt så brukar träningen i sig vara grejen. Om du ligger på 65% eller 67% av maxpuls kommer inte göra någon skillnad. Vad gäller maxpulsen så vet jag inte min egen utan uppskattar den bara. Kan inte se någon som helst glädje av att veta den på slaget när. Så exakt tränar jag inte.

Vad vill jag ha fram med det här? Jo, låt er inte luras av prylhysterin utan se bara till att träna kontinuerligt och förnuftigt så ska ni se att resultaten kommer.

Ha det,
Mackan

P.S. Jag använder själv pulsklocka på träning ibland för att jag tycker det är skoj att analysera och för att slippa veta distansen jag springer utan kan uppskatta på puls i stället. Likaså på träningstävlingar för att se hur jag ligger till även om jag inte maxar.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Magnus
Stockholm
#21
13 november 2008 kl 19:08 Redigerad 13 november 2008 kl 19:12
Gilla
Exakt Mårten, det var precis det jag menade! Alternativt att pulsen då blir högre vid samma fart fast det kan vara samma ansträngningsnivå som när du är utvilad.
1969 • Sala
#22
13 november 2008 kl 20:15
Gilla
Ja, men det är ju därför det är bra med pulsmätning, för att man då slipper träna för hårt de dagar då man är ansträngd, för när den visar exempelvis 145, trots att hastigeheten är närstan 30 sekunder långsammare än igår, då kommer jag ju automatiskt att hålla 30 sekunder långsammare än igår, eftersom jag följer pulsen och inte tiden.

För många av oss som tenderar att springa lite för fort är pulsmätning ett sätt att hålla ner på farten. Man ska exempelvis inte alls ha ont på intervaller. Det beror helt och hållet på vilka intervaller du kör. Det finns ju även tröskelintervaller, som även kallas cruise intervals, och så finns det VO2-max-intervaller i 5 km-fart. Daniels räknar även med ytterligare två nivåer som är ännu snabbare, och som kräver åtskilliga minuters återhämtning: R-fart och F-fart. Det är nog bara de sistnämnda som bör göra ont. VO2-max-intervaller i 5 km-fart gör inte ont. Om man kollar på antingen VDOT-tiden eller pulsklockan så riskerar man inte att bli övertränad genom att springa så "det gör ont".
Torbjörn Lingmerth
1978 • VETLANDA
#23
13 november 2008 kl 20:42
Gilla
En liten detalj i debatten, 22 inlägg, varav 21 är av män. Den enda kvinnan som skrivet innehar inte någon pulsklocka, kan det vara så att vi män är mer teknikgalna, eller är det bara en tillfällighet?!
csaba
1973 • Malmö
#24
13 november 2008 kl 21:04
Gilla
Tobbe - jag tror att vi män kan vara mer tävlingsinriktade.
Fredrik S
1990 • Trollhättan
#25
13 november 2008 kl 21:06
Gilla
bra sagt Magnus, jag tror det är väldigt psykologiskt. om man ex. ser att pulsmätaren står på 180, så blir det automatiskt att man inte ökar, snarare saktar ner tempot eftersom man omedvetet tänker "nu är det jobbigt", fast den upplevda ansträngningsnivån i själva verket inte alls är så stor.
1967 • www.sapiens.se
#26
13 november 2008 kl 21:10
Gilla
Absolut, jag tror att man kan begränsa sig själv mentalt genom att få fel feedback från klockan. Ett typiskt exempel är om man har förhöjd puls under tävling pga nervositet. Då blir det lätt ett stressmoment om man ser att pulsen är högre än vad den "ska" vara.
1978 • Lindome
#27
13 november 2008 kl 21:15
Gilla
*Här kommer en kvinna till*
Jag älskar min pulsklocka och känner mig naken utan den. Älskar kurvor och statistik och det sporrar mig extra att kunna "se" mina resultat.
Sen förstår jag dom som tycker den är överflödig. Kanske det beror på hur väl man känner sin kropp. Jag känner att pulsklockan, åtminstonde än så länge, känner min kropp bättre än jag :-)
Tomas
1967 • Svea rike
#28
13 november 2008 kl 21:32
Gilla
Jo vem gillar inte statistik och kurvor ;-)
#29
13 november 2008 kl 22:03
Detta inlägg har raderats
Su-San Oh
1972 • Saltsjö-Boo (Nacka)
#30
13 november 2008 kl 22:25 Redigerad 13 november 2008 kl 22:27
Gilla
Off topic. Det "känns" som om inläggen skrivna av män dominerar, oavsett vilken tråd det gäller. Då har jag följt många av inläggen sedan hösten 2006. Om det inte är någon uppenbart kvinnlig fråga såsom jogg och graviditet tex då är det en hel del kvinnor som skriver. Jogg-mejlat Niklas Karlsson. Han ska kolla om det går att få fram statistik på könsfördelning på inläggen. Statistikintresserad som jag är vill jag inte bara gå på "känsla", vill ha fakta också. Su-San Oh

Redigering: äger en Garmin 305 apropå rubriken.
1969 • Upplands Väsby
#31
14 november 2008 kl 10:45
Gilla
Gillar verkligen pulsstyrd lättdistans (surprise). Det har hjälpt mig att undvika dra på för hårt, och även undvika att tuffa på för långsamt. Men det är egentligen bara då som jag springer pulsstyrt. På hårdare pass än så kollar jag sällan pulsen. Då går det på känsla.

På tävling är det enbart tid och känsla som styr - aldrig pulsen, kollar den bara efter loppet. Skoj att se efteråt hur upplevda känslan stämmer med siffrorna. Bestämmer före loppet ett tempo och försöker hålla det. Känns det lätt så ökar jag. Brukar funka bra.

Fast hade jag tagit en titt på pulsen i senaste milloppet så undra om jag inte skulle ha sprungit snabbare då. Grejen var den att jag låg redan från start i ett tempo som var över 40s snabbare än mitt pb som bara var en månad gammalt. Var förvånad över hur lätt det kändes men vågade inte köra hårdare. Jag vet, saknar rutin (eller är inte tillräckligt galen) men tyckte inte att det liksom var rimligt att slå personbästa med ännu mer efter så kort tid. Visserligen var det här en annan bana och med andra omständigheter, men ändå.

Men hade jag vetat att ansträngningen (och pulsen) till och med var under det jag brukar ha på halvmara så hade jag nog dragit på mer. Vågar i detta fallet säga att hade jag även kollat pulsen, och inte bara gått på tid och känsla, så hade jag förmodligen gjort ett snabbare lopp. Kommer dock inte att börja kolla pulsen på tävlingar i framtiden heller - får helt enkelt bli bättre på att lita på känslan istället och ösa på, oavsett gamla tider.
Attans vad långt inlägg det blev.
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#32
14 november 2008 kl 19:44
Gilla
Kanske har sagts ovan redan, jag vet inte ...
Men jag kör sällan på pulsen utan mer på farten och möjligen (och kanske därmed) känslan.
Fast det är ju inte riktigt sant. Så här är det nog;

- Hårda pass - enbart titt på klockan för att kolla farten och *eventuellt* korrigera. Och möjligen i ren nyfikenhet titta på pulsen, men den styr mig inte.
- Distanspass - titt då och då (rätt glest) på klockan för att kolla totalt sprungen tid, distans, tempo/hastighet och puls. Avläst tempo styr mig mest, typ "du springer lite väl fort nu - lugna ner dig". Men ser jag att pulsen "avviker" från förväntat kan jag tänka "ojdå, så pass, borde kanske sänka lite" och då gör jag det mer eller mindre lyckat.
- Lågintensiva pass - brukar ibland ha som mål att idag ska jag "baske mig inte springa snabbare än 140 i puls". Givetvis låter jag mig då styras av pulsklockan för jag har mycket dålig koll på "känslan" i kroppen för att klara av 140 bpm. (Men jag blir bättre på även det.)
- Efteråt - läser alltid av och skriver upp pulsen (på jogg.se) som ett intensitetsmått på passet. Perfekt. Och mycket mer, för mig, objektivt än den s.k.borgskalan som kvantifierar upplevd ansträningskänsla med sämre upplösning.
- Utveckling med tiden - i början lät jag mig styras mer av avlästa värden (distans, tempo och puls) än numer. Då visste jag inte hur det skulle kännas vid träning, ej heller kunde jag känna "det här är 5:05-tempo" eller "det här är lagom intensitet". Ju mer jag tränat, desto duktigare har jag givetvis blivit på att känna detta.
- Vilka pulsvärden ska man köra på? - Det stora problemet med pulsbaserad träning är att man inte vet. Eller hur? Maffetone har ju ett bra koncept, han säger (lite förenklat) "kör på puls=180-din_ålder". Perfekt. Då vet man. De flesta andra säger t.ex. "kör på 70-80% av din maximala puls" vilket ger en två problem. Ett, vilken maxpuls har man egentligen (och den där angivna formeln vet ju alla förutom nybörjaren att den inte stämmer), det andra är att 70-80% är en så stor spridning i ditt pulsspann att den blir nästan löjlig, eller i vart fall väldigt oprecis. Och för att försvåra än mer finns det en del som blandar ihop % av maxpuls och % av "pulsspann" eller vad det ska heta. Och då blir osäkerheten i pulsområdet man ska träna än mer grovt.
Ändå tror och tycker jag att pulsbaserad träning är bra. Exakta mätetal på en god indikator på ansträning är bra. Hjälper rimligen många. Problemet är ju bara att ingen vet på vilken puls man verkligen ska köra, förutom Maffetone då. Men, för mig funkar pulsbaserad träning mycket bra för att "lugna ner mig", dvs jag har lärt mig efter hand att "ja, kanske 150 bpm, skulle jag sikta på" och så har jag lyckats tvinga sänka mig dit. Sedan kan man kanske diskutera om det var ett rätt eller felaktigt mål att "sänka sig till 150".

Orkade du läsa ända hit? Vet inte om jag har bidragit med nåt, men puls är ett bra mätvärde, dock inte en viktig styrfaktor - för mig.
Tomas
1967 • Svea rike
#33
14 november 2008 kl 19:48
Gilla
låter bra;-)
1969 • Sala
#34
15 november 2008 kl 07:37
Gilla
Ja, jag läste hela vägen. Bra skrivet, men en sak förstår jag inte riktigt, och det är varför det skapar problem att det finns spridning i pulsangivelserna. Szalkai har ju spridning i tidsangivelserna. I 3.30-programmet för maran står det 5.30-6.20 angivet som kilometertid för distanspassen. Man kan ju springa efter den puls som känns bra just då, eller så gör kör man på den låga pulsen i början och ökar till en höga siffran och ligger på den under de sista kilometrarna. Då får man faktiskt en väldigt jämn fart. Om jag lägger mig på 76 % av maxpuls har jag till en början en fart på 5.20, som sedan blir långsammare för varje kilometer. Om jag då ökar sakta till 79% så skulle jag gissa på att jag kan behålla farten. Men det finns en poäng med att ligga kvar också.

Så nej, jag tycker inte att det behövs en exakt siffra. Men du kan få en om du vill :-) Varsågod, spring på 72% av maxpuls. Den siffran är inte sämre än den som en formel a là Maffetona kan frambringa. Den är inte åldersbaserad, utan baserad på din maxpuls, vilket gör den bättre, och den är lika exakt som Maffetones. Men hur vet man att 72% är bättre än 77%? Det vet man inte, men inte heller Maffetone vet att exakt 141 stämmer för just mig. Däremot kan man ha argument för att 77% är för högt. Jag tycker att jag blir mer sliten när jag ligger över 76% och det har jag kommit fram till genom att testa på mig själv. Och för mig verkar 76% vara ett bra värde, som dessutom stämmer ganska bra med VDOT för distanspass, som är 5.40 för mig. Min medelfart brukar bli 5.34-5.36 på kortare distanspass om jag ligger på 145 (76% för mig) i puls.
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#35
15 november 2008 kl 14:44
Gilla
Mårten, självklart ger man en spridning/varians i riktlinjer för tempo, pulsvärde eller vad det nu är man ska ange.

Szalkais angivna värden får stå för honom men när jag just kollade en vecka i mitten av hans 3:30-program var det 5:15-5:45 för 8km pass (42-45min) och 5:19-6:00 för 25km-pass (133-150min). Min synpunkt kring riktlinjer för puls är; spann på 10% (exvis 70-80%) är ofta väldigt stora och, iaf för mig, mycket större än Szalkais tempospridning. Dessutom är denna %-sats beroende av din maxpuls som du (oftast) inte vet vad den är vilket bidrar till ökad osäkerhet eller spridning. Dvs, pulsriktlinjerna är som den oftast ges väldigt diffusa och innefattar ett stort spann av intensitetsskillnad. Det är det som jag tycker är "problemet" med pulsbaserad träning. Speciellt för nybörjare. Notera, jag tycker inte pulsbaserad träning är fel, tvärtom egentligen. Men jag inser att, iaf jag, inte någonsin fått någon bra (dvs hyggligt precis) riktlinje som heter duga. (Enda undantaget är faktiskt Maffe som anger ett precist värde som är användbart - hur fel/rätt den än må vara.)

Mårten, du inser att att du har kommit fram till att du ska träna i en viss % av maxpuls genom att "känna av" din kropp va? :-)

Dvs, du har kört så mycket och många pass att du med tiden lärt dig att en viss %-sats är lämplig för dig utan att slita för mycket i längden. Eller hur? Så är det väl? Dvs, du har hittat ett mätvärde uttryckt i %-av-maxpuls som är baserat på en viss intensitet/slitage över tid (troligen veckor). Så tror jag. Och så tror jag det är för i princip alla (utom Maffemänniskorna, se nedan). Dvs, när man börjar med pulsbaserad träning vet man baske mig inte vilken puls man ska ligga på pga "diffusa" riktlinjer. Efter en viss tids träning har man lärt sig och vet att exempelvis puls 145 är bra för mig och
därefter låter sig styras av det.
Och, enligt min teori, ingen egentlig bra hjälp för nybörjaren.

Maffe. Han har ett bra koncept. Eftersom han säger "skit i maxpuls och annat tjafs som krånglar till och vilken du ändå inte vet vad den är", "nä, spring i puls=180-din_ålder" (kräver måttlig matematisk begåvning samt viss vetskap om sin ålder). Busenkelt och tydligt. (Tyvärr, tycker *jag* dock att det leder till lite för låg puls, men principen/konceptet är tydligt och bra.)

Annan bra metod är "snacktempo". Alla borde minsann bli itutade det av den "seriöse skosäljaren" vid köp av skor på affär-A och affärskedja-B då de köper skor. "Spring inte fortare än att du kan samtala obehindrat med din löpkompis under *hela* passet", "och har du ingen löpkompis, prata med dig själv" eller "spring en gång med en kompis och prata med honom/henne, läs av ditt pulsvärde och använd det som en styrfaktor på de pass du sedan springer själv".
- Ser man på, nu fick vi en bra metod att använda pulsklocka för nybörjare som inte bygger på Maffe - vi kan kalla den "Utmanarmetoden" ... :-)


/Fast ibland gäller helt andra principer ändå. Som jag skrivit i annan tråd den här veckan måste man ibland springa ifrån löpartjejerna på jobbet - då gäller andra regler än pulsbegränsning ... Så är det.

/Pust, fy va långt jag skriver. Var och en får träna som han/hon vill. Själv låter jag pulsvärdet mätas och styra mig litet, men inte så mycket. Och inte av principiella skäl utan av praktiska skäl, jag vet faktiskt inte vad den optimala pulsen är för det träningssyfte jag har. Vet ni?
EvaMarie
1957 • Linköping
#36
15 november 2008 kl 15:50
Gilla
Angående Tobbe om kvinnor, inlägg och teknik.

Ja, jag räknar mig som en tekniskt intresserad och teknikkunnig kvinna. Och jag skrev mycket riktigt att jag inte använder pulsklocka. Men jag ÄGER faktiskt två stycken, så det är inte teknikbrist det beror på. Det är bara det att jag använder dem mycket sällan.

Intressant är däremot (när det gäller diskussion kring hur inläggen ser ut) att de flesta inte spann vidare på mitt inlägg där jag resonerade kring på vill´ket sätt pulsklocka kan vara mycket användbar för den som är nybörjare på träning... Jag tror nämligen att många nybörjare tror att pulsklocka bara är för de avancerade löparna.
1974 • Stockholm
#37
15 november 2008 kl 17:42
Gilla
Jag är mer inne på EvaMaries teori. Som nybörjare kan det nog ge en god utveckling och skadefrihet att springa efter pulsklocka. Räknar mig själv som nybörjare och har "använt" pulsklocka i ett år. Försökte initialt följa ett pulsbaserat program men övergav det eftersom det skulle innebära att jag fått gå lika mycket som jag skulle springa (vilket kändes fånigt och tråkigt). Resultat efter ett år: visst har jag blivit snabbare, men även fått känna på besvär i form av benhinneproblem samt diverse annan värk som ibland gjort att jag fått vila flera dagar i sträck efter ett hårt pass. Ibland funderar jag om mina förbättrade tider på grund av den hårdare träningen snarare beror på förbättrad förmåga att plåga mig själv samt bättre löpteknik - än förbättrad kondition.

Kanske hade min konditionsmässiga utveckling varit större samt smärtorna mindre om jag haft vett/tålamod att följa det pulsbaserade programmet? Tänker under kommande halvår låta pulsen begränsa ansträngningen i större utsträckning och se vad det leder till...
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#38
15 november 2008 kl 17:50
Gilla
Jag har väl främst två anledningar att använda pulsklockan.
Den viktigaste är för uppföljning efter löp-passet. Som statistikverktyg.
Den andra anledningen är som hjälp för att hålla ner pulsen. Ska jag springa fort, tempopass osv så är det relativt lätt att springa efter känslan, men för långpassen är klockan ett bra verktyg för att hjälpa mig att springa tillräckligt långsamt.
Båda dessa är utmärkta användningsområden för en nybörjare. T.ex. är det för en ovan som ska ge sig ut på ett lite längre pass än vanligt jättebra att ha nåt som hjälper till att förhindra överansträngning.
1969 • Upplands Väsby
#39
15 november 2008 kl 21:20
Gilla
EvaMarie, det du skrev var riktigt bra och jag håller verkligen med. Hade inget mer att tillägga bara. Pulsklockan var helt klart det som fick mig (som gröngöling) att inse att löpning faktiskt kan vara nåt för mig med. Det såg verkligen inte ut som det ett tag...
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#40
18 november 2008 kl 16:06
Gilla
Oj, påminde inte den här tråden oerhört mycket om den jag startade för ett tag sedan? Och har det inte kommit ungefär exakt samma svar från samma personer? Jag tror att Marcus menar ungefär samma sak som jag gjorde - vilket inte alls är att jag är teknikfientlig (alla som känner mig vet att det är tvärtom), utan att det ofta låter som om folk bara kör siffror över sin träning och egentligen helt har glömt bort hur det känns i kroppen. Läste något inlägg nyligen där någon frågade hur snabbt han kunde utveckla sig på en viss sträcka och någon annan svarade med en tabell i en bok. Det tycker jag är skrämmande.
< < < 1 2 3 4 5 6 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.