Löpning Träning 9 inlägg 435 visningar

Varför dör jag på krönet?

1972 • Västerås
#1
17 november 2008 - 00:42
Gilla
Hej!

Min favoritrunda är ganska kuperad och innehåller framförallt en riktig mördare som är bitvis brant och ganska lång. Jag brukar kunna ta mig upp springande, men när jag når krönet är det som om hela cirkulationsapparaten går i baklås och jag får verkligen kämpa för att inte tvingas sakta ner. Plötsligt flåsar jag som en hund och har ibland problem att få tillräckligt med luft.

Kan det beror på att jag gör ett kraftigt dyk i belastning och att det tar en stund för systemet att växla om? Eller kan det vara psykologiskt?

Hur ska jag göra i backen? Öka på krönet för att hålla belastningen jämnare?
Andreas Eldh
1984 • Stockholm
#2
17 november 2008 kl 04:26
Gilla
Är det inte så att effekten på andningen är lite fördröjd, alltså att andningschocken vid krönet beror på ansträngningen den sista biten av backen. Jag skulle bara försöka mala på, för om du återhämtar dig snabbt är ju ingen skada gjord.
2006 • Alingsås
#3
17 november 2008 kl 05:40
Gilla
Det är nog bättre att dra ned på tempot i backen och öka igen när du passerar krönet.
1972 • Enköping
#4
17 november 2008 kl 07:41
Gilla
Tänk också på kroppshållningen. Korta ner stegen. Håll kroppen upprätt. Luta inte dig framåt får då försämras andningen.
1969 • Sala
#5
17 november 2008 kl 09:12
Gilla
Jag brukar hålla ungefär samma fart som på rakträckan innan i ungefär 30-50 meter upp i backen, sedan saktar jag ner ordentligt genom att korta ner stegen. Då känns det lite onaturligt, som om man sänker intensiteten, men det är inte så. I själva verket ökar intensiteten en aning även om du saktar ner. Här kan en pulsklocka vara till stor hjälp.
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#6
17 november 2008 kl 10:02
Gilla
Så här tycker jag att det fungerar:
Såvida man inte drastiskt drar ner tempot -eller till och med går- i branta backar så kommer man ligga på en belastning som successivt ökar syreskulden och därmed pulsen. Precis som både du och Andreas varit inne på så tar det ett tag för pulsen att gå ner (fördröjd andningseffekt).
När man kommer till krönet har man alltså som högst puls samtidigt som man ska försöka göra en teknisk förändring av löpsteget genom att framför allt sträcka ut mer.

Det är inte en helt lätt kombination och benen har förstås ingen som helst lust att veckla ut sig i sin fulla längd i det här läget. På krönet känns benen ofta tunga som bly.
Jag brukar försöka bita ihop i förvissningen om att syran kommer sjunka undan och pulsen falla även med bibehållen fart. Efter 30-50 meter brukar det redan kännas bättre. Som allt annat så måste man förstås träna på det.

I tävlingar så kan man då trycka på lite extra precis vid krönet. Det är knäckande för de som precis klarat sig upp om de plötsligt tvingas släppa en lucka.
Rent psykologiskt så tror jag att det är viktigt att inte bara ta sikte på slutet av backen. Det är inte bara dit du ska orka.

Det är ett sätt att tackla en backe och dess krön på.

Ett annat sätt är att låta pulsen (eller intensiteten) styra tempot i backen, såsom Mårten beskriver. Är backen brant så kommer man tvingas springa allt långsammare och kanske till slut tvingas gå.
När jag kommit till krönet efter en "puls-styrd" backe så kan jag alltid hålla ett högre tempo under några hundra meter än vad jag kunde innan backen. Med samma puls. Märkligt men inte oförklarligt.
Jonas Sjöstedt
1970 • Ingared
#7
17 november 2008 kl 10:40
Gilla
Jag tycker att jag har samma erfarenhet i ´alla tuffa backar´. Det känns som att när det planar ut på krönet och belastningen på benen minskar så känns mjölksyran så mycket mer. Jag har en känsla av att det blir ännu värre om jag skulle börja gå precis på krönet. Jag tror mycket på föregående inlägg att det är förändringen i löpsteget/effektutaget i benmusklerna som gör det. Det bästa för mig är att fortsätta springa även om det är jobbigt. Dels rent psykologiskt skönt att vinna över backen men också så har jag känslan att mjölksyran spolas bort fortare.
1978 • Handen
#8
17 november 2008 kl 12:42
Gilla
Hej Emanuel!
Om du "dör" i slutet eller precis på krönet av backen springer du antagligen för fort uppför eller/och springer med fel teknik uppför.
Jag springer nästan bara i terräng och "mördarbackar" har blivit en del av min vardagsjogg....
Mina tips är att fokusera på tekniken uppför, Slappna av! Tänk på hållningen, korta steget - en automatiskt temposäkning sker, spring mer på framfötterna och jobba mer med armpendlingarna. Känner du hur mjölksyran kommer smygande så korta steglängd ytterligare.
Lite lätt mjölksyra högst upp i backen kan du enkelt bli av med på nedförslöpet eller raksträckan efteråt.
Jag är visserligen nybörjare inom löpning och det finns många här på forumet som säkerligen kan ge bättre tips, men detta funkar för mig :)
Lycka till i mördarbacken!
1972 • Västerås
#9
17 november 2008 kl 22:56
Gilla
Tack alla för era svar! Tänkvärda saker.

Jag ska försöka med att korta stegen en bra bit innan och sedan försöka "veckla ut" benen på krönet.Sen ska jag försöka tänka mer på hållningen. Det blir lätt för mycket framåtlut i just den backen. Vad gäller mjölksyra så känner jag inte att det är något problem.

Pulsen... Jag vill nog inte veta... Att få siffror på hur snabbt hjärtat slår efter den här backen kommer att få mig att freaka ur totalt. :-)

Jag ska nog köra lite backträning i morgon. Vi får se.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.