4 mars 2020 kl 11:31
Bra poänger. Köper allt. Jag kommer nog att testa ultraintervaller det här året men då främst för att jag är sugen på utmaningen och grejen med det.
Energiintaget kan ha spelat in, absolut. Loppet på Skottland är en speciell historia med speciella förutsättningar. Jag var anmäld till 65K-distansen som hade samma sträckning som 50K-distansen bortsett en omväg som man skulle ta. Missade den omvägen och gick utan att veta om det i mål på 50K-loppet, det var först när funktionärerna sa "congratulations!" som jag insåg det. Jag var laddad för 15 km till och fruktansvärt besviken och inte så trött. Således lät jag klockan fortsätta rulla och sprang 20 km till på egen hand i rent ursinne. Var inte supernoga med gelsen då.
Jag är fortfarande besviken över den dagen trots att jag distanspersade med 28 km. Det är dock en erfarenhet som är guld värd att ha med sig inför UV. Nu vet jag vad kroppen pallade prestera med träningsvolym på ca 50 km/vecka. I år springer jag ca 50 % mer varje vecka och således borde jag kunna flytta den där gränsen där benen stumnar ganska rejält.
Vad gäller personlig support(i mitt fall mina föräldrar), kan de förflytta sig med bil så att de ser mig med jämna mellanrum under hela loppet? Eller är det t.ex. så att under första halvan är det knepigt och under andra halvan så är det lätt då man springer längs med bilvägar? Har för mig att jag har läst något i den stilen.
