19 januari 2020 kl 21:26
Redigerad 19 januari 2020 kl 21:26
Irre,
Jag börjar känna mig som värsta rehabproffset! Nu är det slut på det! Nu ska jag hålla mig hel! ;-)
Nov 2015: Stressfraktur i fot. Fick börja springa 5x20 sekunder på stället efter 3 månader! Fick inte köra spinning heller, inget som belastade/skjuvade... 10 km löpning efter 9 månader...
Augusti 2017: Föll under löptur, slog i knä. Sex stygn, men vad värre var, jag ådrog mig benmärgsödem i ledengagerande skelett. 5x30 sekunder löpning utomhus efter tre månader... 10 km löpning efter 9 månader...
November 2018: Föll under löptur, slog i samma knä igen! Skulle börja springa i början på januari 2019 men en operation kom i vägen.
December 2018: Operation av halva sköldkörteln. Pga komplikationer fick jag inte springa eller alls anstränga halsmusklerna under drygt 6 veckor efter operationen. Första löpstegen blev i februari 2019, 2 min löpning x 3. 10 km löpning efter 5 månader.
Juli 2019: Föll mellan brygga och båt. Stoooor lårkaka höger baksida lår och svullnad framsida höger knä (samma som jag ramlat på två gånger tidigare) och framsida vänster knä. 10 km löpning efter ca 9 veckor.
Jag har kört strikt rehab och noggrant följt de fysioterapeuter och sjukgymnasters råd och regim som jag fått. Jag har noggrant valt ut sjg/ft beroende på skada. Jag vill ha bästa rehab!
Nu har jag som längst sprungit 20 km, på självaste nyårsafton 2019. Jag är alltså på gång igen, men långt ifrån ultralöparform. Det tar tid att bli stark i kroppen, inte bara att bli stark i skadat område. Det gäller att hela kroppen klarar belastningen!
Motivationen har hela tiden varit att jag älskar löpning och att jag vill återgå frisk och stark till en livslång löpning! Jag fyller 52 år i år, så det tar längre tid att återhämta sig och att bli stark igen, men det går!
Kram,
Jenny