8 februari 2020 kl 23:57
Redigerad 9 februari 2020 kl 00:09
Bry dig inte om hur det känns första passet, isåfall som en ursäkt under passet att ta det extra lugnt för det ger ju träning ändå (brukar man märka när träningsvärken sätter in). Man är ju ovan, även om man pysslat med annan träning.
Har lindrig ansträngningsastma och brukar ofta ha lite problem med halsen i allmänhet, men även om det gör att man känner sig extra jättetungandad när man ska sätta igång så man bokstavligt talat kan vara spyfärdig när man är ur kondis eller det är kallt ute så blir det ju bättre av att aktivera luftvägarna. Vet jag med mig att det är något man inte kan påverka som orsakar det brukar jag sänka intensiteten tills man kommer in i andra andningen efter 2-3km (kan vara kortare också beroende på hur man värmer upp) och sen inte överdriva utan öka lite i taget. Inte fullt ös medvetslös utan isåfall kortare intervaller i den fart man tänkt t ex.
Det där trycket upplever man nog oftast när man kör för högt utifrån vad ens syreupptag behärskar, men ingen anledning att tokplåga sig när det blir bättre ganska snabbt, men det underlättar om man kör som omvända intervaller där man får hämta andan emellan. (Oftast om det blir så första passet har man nog bara överskattat dagsformen, kör på den fart man tror man pallar i 4km bara för att upptäcka att det gjorde man inte.)
Oftast är ens olika delar av fysiken inte i fas, särskilt om man har tränat på andra sätt innan men inte just löpning, och ofta tar det då olika lång tid för olika delar att anpassa sig. Så för vissa kanske musklerna säger stopp först vid första passet, för andra andningen, en tredje kanske t o m får värk någonstans osv. Men man får ju hålla sig lite under den sämst anpassade delen för att det ska funka.
