3 oktober 2019 kl 17:36
En teori jag har, verkar som sagt inte finnas entydig forskning inom området, är att om man är överrörlig, då mår benen bra av att få vrida sig, inte att bli tvingade till ett "rakt" steg. Dom flesta är nog dock mer eller mindre överrörlig i vissa leder och stel i andra, för kroppen får kompensera - är man för stel i en led blir man som regel överrörlig i en annan.
Eftersom de flesta av oss inte kommer passa in i en mall för ett optimalt rörelsemönster och perfekt funktion i alla leder, är jag hellre sån som accepterar lite "skavanker" snarare än tro att har man väl gått till en kiropraktor några gånger och fixat sin sneda höft så kommer alla leder i kroppen ha perfekt funktion sen. Gör hellre det bästa av situationen så att säga och tänker att kroppen ska få jobba så ergonomiskt som möjligt utifrån sina avvikelser.
I detta fallet är alltså teorin, att om du låser fötter och benens leder från att vrida sig och/eller tvingar dom att landa "rakt", så kommer antingen lederna i knän och höft ta stryk, eller så småningom ländryggen eftersom den också är ganska mobil. Men grundstelheten kan lika gärna sitta någon helt annanstans, t ex i bröstryggen som inte är särskilt mobil, eller att man är för svag någonstans.
Nu utgår jag en del från mig själv, och mina ben vill då i alla fall vrida sig massor, vilket gör att dom uppskattar skor som stör och placerar så lite som möjligt; tunna, relativt lättglidande och minimalistiska, dom älskar fivefingers men har inte hittat någon passande modell än.
Tyvärr måste man ju ha bättre grepp ibland eller tjockare sula, det märks direkt i knäna när man går över till vinterns dubbade trailskor, tills det blir hyfsat med snö och dom ändå inte får fäste.
