13 april 2019 kl 09:25
#59:
Jomen kan du inte nu i början välja planare rundor istället? Kuperat gör ju att det hela blir sååå mycket jobbigare, och risk att du tappar peppen. Även om det i början absolut inte ska vara viktigt med distans eller hastighet, hellre bara mäta tiden du är på fötter och springer, alla angivelser om "löphastighet" ( i km/h eller min/km) menas ju på plan mark. Helt omöjligt att jämföra olika typer av lutande underlag, alltfrån nerför till uppför, längd på backar etc.
Alternativ nu när du börjar från noll och har bestämt dig för att försöka, lägg 2-3 veckor på hårda/snabba promenadrundor innan du fortsätter med något löpprogram? Jag måste säga att min snabbaste gång är snabbare än min långsammaste löpning, det är om man har fot i marken eller båda i luften som definierar skillnaden mellan gå/springa. Och det du mest behöver i början är ju att få fart på hjärtat.
Alternativ till snabba promenader, de veckor då du har din dotter hos dig? Hm, finns det något gym med barnpassning? Eller kan du skaffa en crosstrainer eller roddmaskin att ha hemma? Om inte ny, kolla typ Blocket, eller fråga lite löst på jobbet om nån har en motionsmaskin som står hemma och inte används, som du kan låna nån månad? Så kan du kanske köra 30-45 minuter när barnet somnat. (Så du inte bara kan träna varannan vecka.)
Sen det här med löpning alltså... det är både superenkelt (man kan ju i princip starta med ett par joggingskor och rakt ut genom ytterdörren, inga tider att passa eller särskilda platser som egentligen krävs), och supersvårt... som jag skrivit tidigare, man kan inte "vila" under springandet, som när man cyklar eller åker skidor, och även kan utnyttja nerförsbackarna. Flyttar man inte fötterna när man springer, står man ju stilla... men, man kan såklart tillåta sig att gå istället, det får väl vara motsvarigheten till att "rulla på cykeln". Löpning är en påfrestning på kroppen, men, det är ju det som ger bra träning!
Bara önskar att du kan hålla i nu när du har bestämt dig! Jag har tappat löp-sugen såååå många gånger tidigare i mitt liv, men nu har jag sprungit typ 3 ggr/vecka i 4 år. Inte särskilt snabbt, inte särskilt långt, men det ger mig så mycket. Rensar hjärnan, uppleva olika årstider och väder "på riktigt", boostar immunförsvaret, ... Jag är inte alls intresserad av prestation, eller delta i tävlingar, men det är ju olika vad man behöver som morot. Jag har hittat min.
När jag började om att försöka springa för typ tionde gången den här senaste gången, som tack och lov har lyckats hålla i sig, bodde jag i Shanghai, mitt i stan. Platt, betong och asfalt, mycket folk, ... jag la min rundor i kvarteren hemma, t ex var det 1,25 km runt mitt kvarter, jaja, upprepa 4 varv känns kanske lite töntigt och tråkigt, men det gör jobbet i början... Och jag försökte köra de där 30-45-minutersrundorna i början genom att stiga upp tidigare på morgonen, i början gjorde det inte så stor skillnad för mig, det var liksom lika jobbigt att börja från noll med att springa, kl 06 eller 19...
Jag kan tycka att en del "så började jag träna"-böcker från diverse kändisar är lite för glättiga ibland. Nån som (enligt sig själv) varit på botten och sen vips springer maraton, typ. Man vill bara morra "kul för dig då... så enkelt är det uppenbarligen inte för mig", så släpp sånt och hitta den egna motivationen, utifrån egna förutsättningar.
All träning är bättre än ingen träning! Heja dig!