28 mars 2011 kl 16:02
Redigerad 28 mars 2011 kl 16:37
Håller med Rickard Karlsson. Tycker dessutom att man mycket väl kan springa 20km utan näring, längre också men då riskerar man att träningen sker på lägre intensitet än vad som känns naturligt om man får fylla på under tiden. Men det kan vara bra att prova ibland så att kroppen vänjer sig vid att köra högre andel fettförbränning.
Är det riktigt varmt kan man gott dricka vatten även under ett milpass, då vänjer sig kroppen vid att svettas vilket är bra för avkylningen.
Kroppen anpassar efterhand salthalten i svetten beroende på om den får vatten eller saltlösning så vänjer man kroppen vid vatten så är vätskeersättning på ett pass upp till ett par timmar onödigt. När jag använder sockerlösning eller saft e d brukar jag dock tillsätta sådär en halv tsk salt per liter när jag ändå håller på och blandar.
På tävling är det annorlunda, då vill jag ha det som absolut är bäst för mig. Eftersom arrangörerna alltid optimerar vattenintaget så innehåller sportdrycken för lite socker och salt vågar de inte ha mer än lite. Därför brukar jag skarva med gel, som jag hällt (extra) salt i. Det är nämligen sockret jag vill åt när jag springer marathon. Dricker aldrig vatten på tävling. Eftersom sportdrycken är för svag får druvsocker samma effekt som gel, på långa distanser. Blodsockerhalten brukar sjunka efter några mil och då lyfts man av en sockerboost.
På en miltävling dricker jag i princip aldrig.