19 oktober 2018 kl 12:56
Det där med mycket eller lite eller inget stöd är ju omdebatterat och jag har fått anledning att revidera min ståndpunkt flera gånger.
Rent allmänt är det så att medicinsk forskning bygger på att göra statistiska analyser av olika studier, helst med många deltagare som utgör ett väl spritt urval av befolkningen (ibland en bestämd grupp av befolkningen).
En stor svaghet med detta upplägg är att om 50% blir "bättre", 40% opåverkade men 10% "sämre" anses åtgärden/medicinen eller vad det var att ha en positiv effekt, det var ju "i genomsnitt" en klar förbättring.
Ortopedin har en lång historia av att vilja "rätta till" fötter mm som ansetts "felaktiga". Det ligger ju i själva namnet. Många ortopeder är fortfarande förtjusta i inlägg. Som barn hade jag hålfotsinlägg i två omgångar - inte för att jag hade besvär med fötterna utan för att jag hade plattfot. Det hade jag fortfarande när jag blev vuxen. Dock inte numera. Jag var också kobent som barn men är numera något hjulbent (har varit värre). Kroppar förändras.
Så vad är stöd, t ex inlägg, bra för? De avlastar. Jättebra när man har en överbelastningsskada. Bra om man har ett jobb som utsätter fötterna för långvarig, ensidig belastning. Men dåligt om de används jämt så att fötterna "slipper jobba", fötterna försvagas av ständig avlastning.
Min grundfilosofi är att man måste stärka kroppen, inklusive fötterna, gradvis när man åter börjar med löpning (vi sprang alla - nästan - när vi var barn). Det kan ta rätt lång tid. Har man gått i stabila promenadskor ute och Birkenstock inne i 20 eller 40 år tar det nog år att bygga upp inte bara muskler utan framförallt alla ligament och ibland benstommen till behövlig styrka för flitigt springade. Barfota utomhus är bra - inomhus är jag ambivalent till just nu. Och flip-flops är förkastliga, det är ortopederna och jag eniga om.