Löpning • Skador & Rehab • 21 inlägg • 11738 visningar •

Gick jag in i väggen?

Jenny Carlsson

1978 • Åkersberga

•

7 oktober 2018 - 19:59

Gilla

För ett par veckor sedan sprang jag marathon. Har gjort det en gång tidigare i Stockholm 2012. Nu var jag i Berlin. Vädret var jätte bra, mycket bra stämning och där var inga backar. Vad jag tycker var jag förberedd för min nivå. Innan loppet hade jag genomfört 12 långpass (1,5 timmar upp till 3 timmar). Ingen förkylning veckorna innan loppet.
Jag försöker nu hitta anledningen till att loppet inte gick bra. Någonstans vid 28-30km tappade jag allt. Jag hade inga kramper och inte ont i benen men jag ville bara lägga mig på sidan och gråta. Lyckades få till det mentalt och var positiv, i ca 1,5 km, sedan var det platt fall igen. Jag var obotlig törstig. Hela loppet drack jag vatten och the (!). Tog banan där det bjöds. Alltså ingen sportdryck. Valde bort det då jag alltid har problem med magen vid varje löppass. Får ständigt rusa till toa.
Eftermiddagen och kvällen innan loppet hade jag ont i magen och hade diarré på kvällen. Antingen en dålig pasta till lunch eller en nervös mage?

Nu efter loppet har jag svårt att släppa loppet. Gick jag in i väggen eller var jag bara mentalt dåligt förberedd? Om det var den omtalade väggen, var det magen som påverkade eller är det så att man måste få i sig sportdryck och gel?
Jag har även kollat min puls under loppet nu i efterhand. Jag hade en snittpuls på 161 och den högsta pulsen var 188. Är inte det väldigt högt? Tyder på infektion i kroppen? Kollar nu pulsen och vid en ansträningsnivå på ca 17 (20-gradig skala) så ligger pulsen på 165 slag/min.

< < < 1 2 > > >

Pär M

1969 • Umeå

•

7 oktober 2018 kl 20:16

Gilla

Slut på energi (risig mage dagen före) gjorde det inte bättre .

Gel/sportdryck är viktigt på marathon .

Hobbylöparn

Östermalms IP

•

7 oktober 2018 kl 20:19 Redigerad 7 oktober 2018 kl 20:21

4 Gilla

Marathon är en lång distans.

Visst jämför man sig med de ganska många fartdemoner som det finns här på forumet, så kanske allt över 3 timmar känns som en personlig konkurs.

Men för oss andra är det bara att kämpa på. Just vid 28-30 km var det något uppför i Berlin om än litet.

Jag tappade också farten ungefär där men lyckades likväl linka in i ca 6 minuters tempo till mål därifrån. Och jag var verkligen inte ensam. Trots min till synes risiga situation sprang jag om löpare hela vägen in i mål. Så många tar ut sig för tidigt på Marathonlop, tror jag alla kan konstatera.

Jag ville in på under 3:30 men istället blev det 3:52. Trots det var jag nöjd, dels för att jag genomförda loppet över huvud taget, hade influensa som kom och gick sista 2 veckorna innan, med troligen litet feber på startlinjen.

Men jag var också nöjd att jag höll ett så pass jämnt tempo första halvan. Jämna 5:05 till 5:10 kilometer efter kilometer. Första 10 km var det dessutom så trångt att jag fick springa på trottoaren för att inte trilla ned i ännu segare tempo. Vände på 1:50. Redan där visste jag att sub 3:40 var borta, hade kanske inte trott att det skulle bli över 3:50 iofs.

Dock, jag tog mig i mål! Bara det är en prestation. Tycker jag du också ska känna.

Det är lätt att glorifiera att springa långt. Men ett Marathon är minst lika mycket hushålla med resurser som något annat. Jag brukar tänka att man är en fulladdad Iphone på startlinjen. Trixet ligger att kunna använda luren i 3-4 timmar utan att batteriet går ned på 0%. :-)

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

7 oktober 2018 kl 20:30 Redigerad 7 oktober 2018 kl 20:46

1 Gilla

Känner igen mycket från min första mara. Låter ju som problem med vätske/saltbalansen. Att du var törstig pekar mot vätskebrist tycker jag. Hur mycket drack du, i liter räknat? Min första mara fick jag (antagligen) vätskebrist trots att jag drack sportdryck eller vatten var 3e kilometer - bara för att jag inte hade funderat på hur mkt. Trodde en mugg räckte. Muggarna var kanske halvfulla, jag minns inte - men det blev nog alldeles för lite totalt sett trots att jag drack ofta. Jag trodde länge att jag "bara" väggade men har lärt mig känna igen symptomen bättre sen dess och tror nu att det var vätskebrist.

Diarré kvällen innan hjälper förstås inte vätskebalansen. Sen måste du tillföra salt också. Om inte via sportdryck så något annat, tex resorb, saltgurka eller rent salt att hälla i vattnet.

Ganska individuellt hur mkt vätska man behöver men testa ta reda på hur mkt du svettas genom att väga dig före/efter ett pass på en halvtimme eller timme. Jag svettas ganska mycket - ca 1liter i halvtimmen inne i värmen på ett gym. Det innebär att jag kan springa ett par timmar nästan utan vätska (för några liter kan man ligga minus vad jag hört) men på en mara som jag springer på ca 4h behöver jag få i mig kanske 1l i timmen i runda slängar och beroende på temperatur förstås. Så mängden du behöver ökar ganska snabbt när du kommer upp i några timmar om du svettas en del - från ett par muggar på ett långpass till flera liter på en mara.

Johan Kling

1984 • Stockholm

•

7 oktober 2018 kl 20:38 Redigerad 7 oktober 2018 kl 20:42

1 Gilla

Men det kan absolut vara soppatorsk (kolhydratbrist/väggen - kärt barn många namn) också, det är ju klart förväntat att det blir bra trögt efter några timmar även om du tillför kolhydrater. Och har du nu inte gjort det mer än via bananer så kan det bli bra jobbigt. De flesta brukar ligga lite högre i intensitet på ett lopp vilket gör att kolhydraterna bränns snabbare än på träning. Men baserat på att du var väldigt törstig och på att det låter som att du tycker något kändes "fel" så tror jag mer på vätskebrist.

Kalle Dannestam

1980 • Staffanstorp

•

9 oktober 2018 kl 07:06

1 Gilla

Kan bara instämma med Johan. Vätska/salt är avgörande vid långa distanser och det låter inte osannolikt att det var boven i dramat, särskilt med omständigheterna dagen innan -en ruckad grundbalans gör inte underverk. Sen är det stor individuell variation i hur mycket salt/vätska som behövs förstås, men att ha något av en vätske/energi-plan är inte fel. Räknat på hur mycket du behöver kan du sen testa dig fram på långpass.

På de passen kan du försöka laborera med energi. T.ex. hemmasnickrade müslibars kan utgöra ett lite snällare och för magen naturligare alternativ. Även om jag själv gillar gels, är naturliga och lättsmälta saker som banan en fröjd när energin tryter. Bars är kanske toksnabba kolhydrater, men bättre än inga alls. Vätskan kan spetsas med lite salt och för smak lite saft från citron eller apelsin om vatten känns tråkigt.

Som sagt -bara testa, snart nog känner du dig som värsta bartendern när du står och fixar långpassdricka =)

Mr. B

1963 • Hemma

•

9 oktober 2018 kl 08:12

1 Gilla

Du verkar ha tömt kroppen på energi dagen före loppet, och sedan lyckades du ändå springa ungefär lika långt som ditt längsta träningspass.

Kroppens lagrade lättillgängliga energi räcker grovt räknat ett par timmar, så med någon banan längs vägen stämmer det rätt väl med dina 28-30 km.

Den energi du hade i kroppen, plus lite längs vägen, höll dig i gång i tre mil. Sedan kan man inte trolla fram någon ork, och du var inte heller van vid distansen. Inget av det här verkar speciellt konstigt, tycker jag.

Med "van vid distansen" menar jag van vid att tillföra all den energi man gör av med. På kortare lopp går man ju back på energi från start till mål, men det funkar inte hur länge som helst.

Peter P

1965 • Kungsholmen

•

9 oktober 2018 kl 10:52

1 Gilla

"men jag ville bara lägga mig på sidan och gråta"
Tyder på lågt blodsocker tycker jag vilket just beror på för litet intag av kolhydrater under loppet. Man kan inte fuska med detta tyvärr.
Socker, socker, socker i någon form är lösningen.

Walker67

1947 • Växjö

•

10 oktober 2018 kl 20:49

3 Gilla

Är du van vid bananintag från träningen. Min son sprang maran i Stockholm och efter att ha intagit en banan, blev han "klubbad" efter nå´n km.Jag anser att banan tar för mycket blod till magen för att smältas, blod som behöver förse musklerna med bränsle. Bättre med högoktanigt bränsle, som tas upp snabbt och ger energi som sportdryck, cola, geletc, är ingen vän av bars, banan, bullar o annan fast föda pga för liten nettoeffekt.

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#10

•

11 oktober 2018 kl 08:03

1 Gilla

Har man diarré kvällen före en tävling så påverkar detta vätskebalansen. Dina förutsättningar försämrades rejält i och med detta. Man bör nog kunna äta och dricka som vanligt de sista 2-3 dagarna före en tävling på lång distans.

Jenny Carlsson

1978 • Åkersberga

#11

•

11 oktober 2018 kl 10:25

Gilla

tack snälla för alla engagerande inlägg.
Lär mig mycket. Någon säger 1 liter vätska ska tas in per timme. Där ligger jag i lä kan jag säga.
Jag är förvånad att så få löpare bär med sig vätskebälte, väst eller annat. Mycket som framgår här är ju att man måste jobba fram vilket energiintag som passar en själv. Sen väl på loppet måste man anpassa sig till det som serveras. Banan äter jag ju aldrig vid mina långpass och inte heller the :) Nästa gång kör jag med min löparväst fylld med egen sportdryck, snickers, salt lakrits...
Du har helt rätt Hobbylöparen. Man ska ju inte jämföra sig med andra. Att springa ett marathon är en prestation i sig.

Thomas Abrahamsson

1988 • Stenungsund

#12

•

11 oktober 2018 kl 13:01

Gilla

Eller så lär du dig äta/dricka lättsmält energi istället för att blanda in snickers och saltlakris. Typ gels, sportdryck etc. Är ändå ganska många av oss som springer med en hel del energi själva i div. bälten, fickor eller ryggsäckar (inte lika vanligt på mara kanske).
Ett bra mål är att kunna få i sig ca 90g kolhydrater/h vid tävlingar över ~2-2.5h (man börjar alltså att räkna DIREKT från start, inte efter 2h), men det gör man inte av sig själv och jag är tex inte i närheten av att klara det. Det gäller att både träna på det och ha en plan.
https://www.presteramera.com/energi-under-langlopp/

Lite nördigt och halvt off-topic eftersom det va på ett långt träningspass, men då jag ville försöka genomföra det så bra som möjligt eftersom jag inte hade sprungit så långt innan så la jag upp en plan för våran ~65km Bohusledenlöpning:
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1v0JZiShY6itoIiNme21wIey9Uii5WtPr_uiFXx9KADo/edit?usp=sharing

Walker67

1947 • Växjö

#13

•

11 oktober 2018 kl 21:58

Gilla

Enl. Fråga Lund kan det vara skadligt med intag av lakrits, åtminstone i större mängder.

Mr. B

1963 • Hemma

#14

•

12 oktober 2018 kl 08:43

Gilla

Allt hänger på om den lättillgängliga energin i kroppen räcker ända in i mål.

- På t.ex. halvmaror gör den ofta det - lite sportdryck i magen så fixar de flesta två mil. Eliten gör det nästan utan att dricka...
- På ungefär maradistans behövs lite mer energi. En del nöjer sig med arrangörens utbud, en del vill ha eget.
- På heldagslöpningar räcker kroppens energi bara halva förmiddagen, så där springer man större delen av loppet på den energi man sätter i sig. Seriösa arrangörer är noga med att ange exakt vad som serveras, så att varje löpare kan plocka med sig egen energi efter behov.

Hobbylöparn

Östermalms IP

#15

•

12 oktober 2018 kl 09:32 Redigerad 12 oktober 2018 kl 09:32

Gilla

OMG alla fokar på energin, carboladda mm.

Ingen som funderat på om träningsdosen varit tillräcklig i förhållande till ambitionen?

Jag tror till och med en sub 3 löpare kan gå i väggen vid 30 km om hen öppnar för hårt. Oavsett rödbetsladdning, resorb till frukost sista veckan innan loppet osv.

Det är väl det som är tjusningen med Marathon, att det kräver planering och disciplin i genomförandet. Vem som helst kan springa en mil så fort man kan. Men att hålla ut i ett helt Marathon, det kräver träning och skillz.

Det är lätt att slänga sig över slutsatser, men ibland kanske man måste se till löparens förutsättningar i förhållande till genomförandet.

En intressant input vore således att höra vad TS hade för ambitioner tidsmässigt med loppet, hur hon lade upp det, vilken snitttid hon höll innan det gick åt skogen etc. Tror jag förklarar betydligt mer än avancerade glykogenanalyser. :-)

Peter P

1965 • Kungsholmen

#16

•

12 oktober 2018 kl 10:28 Redigerad 12 oktober 2018 kl 10:28

Gilla

#15 Detta

"Någonstans vid 28-30km tappade jag allt. Jag hade inga kramper och inte ont i benen men jag ville bara lägga mig på sidan och gråta"

tyder för mig på energibrist/lågt blodsocker snarare än dåligt tränad. Men visst kan det finnas många andra anledningar.

Walker67

1947 • Växjö

#17

•

12 oktober 2018 kl 14:32

Gilla

Jag har alltid varit för dåligt distanstränad på hårt underlag, så mina ben har börjat dö efter halva distansen för att vara som stolpar efter 30 km.
Visst blir man trött på en mara, men brister det i distansträningen kan man inte få ut full potential.
Men i det här fallet tyder på energibrist. En sak har jag kommit fram till under en enveckorstest och det är att det är viktigt att äta ett kolhydratrikt mål på kvällen före loppet, De dagar jag hoppade över kvällsmålet hade jag sämre energi i träningen nästa dag och tog slut fortare.

Glenn

1969 • Kiruna

#18

•

14 oktober 2018 kl 11:10

1 Gilla

Nu vet jag hur man ska bära sig åt för att vägga efter 15 km på marathon!
Man ska göra långa skogs/fjällvandringar de sista veckorna innan. Bli lite lagom förkyld veckan före. Sedan resa utomlands till marathonstaden kvällen före och inte hinna äta ordentligt.
Slutligen skall man missa bussen till starten och stressa runt i en okänd stad för att till sist måsta springa i panik i någon km med nära nog maxpuls för att hinna till starten och där sätta upp fart efter den tid man drömt om.
Jag kan lova att de återstående 27km känns långa efter en sådan väggning!

Pär M

1969 • Umeå

#19

•

14 oktober 2018 kl 15:22

1 Gilla

Och jag vet vad bra huvud och lungor gör med otränade ben :-) ha ha marathon är långt
46 vid 10
1:37 vid 21
2:15 vid 28 skulle ge sluttid på 3:22ish vid fortsatt samma snitt
”Gick” i mål på 3:45
Sista 14 på 1:30 :-)

Hobbylöparn

Östermalms IP

#20

•

14 oktober 2018 kl 19:15

Gilla

Pär M är spot-on.

Man måste lägga upp loppet så att man orkar ända in i mål. Spelar ingen roll vilka grymma splittar man gör, det är sluttiden som räknas. (Och resan, och att man genomför såklart!)

Jag tror det är så enkelt att om man kör för hårt för tidigt, börjar man bygga mjölksyra. Rätt var det är tar musklerna slut. Oavsett hur många kanelbullar, saltgurka och Coca cola man tryckt vid stationerna.

Bra att slutföra likväl, Pär M!

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.