Avsliten lårmuskel (quadriceps)

Linnea Elfwing

1983 • Stockholms län

#2

•

11 mars 2017 kl 11:47

1 Gilla

Jag råkade ut för en olycka när jag var 13 år och fick hela lårmuskeln avskuren. Det var en lång rehabilitering och jag var då inte supermotiverad då jag mådde väldigt psykiskt dåligt efter olyckan. Jag fick cykla mycket efteråt för att komma igång och gick på sjukgymnastik i flera år. Sjukgymnasten sa att jag nog inte skulle kunna springa igen. Detta var 1997.

Nu springer jag obehindrat även om jag tänker på att träna styrka regelbundet med fokus på stabilitet och balans. Sprang marathon i juni 2016 utan problem efteråt. Jag tror att min rehab tog längre tid pga min unga ålder och psykiska mående men jag tror jag gick med kryckor i ungefär ett år.

Lycka till!!

Christina Persson

1961 • Lund

#3

•

11 mars 2017 kl 17:55

Gilla

Tack Linnea! Låter som om jag har ett tufft jobb framför mig.

Linnea Elfwing

1983 • Stockholms län

#4

•

11 mars 2017 kl 19:13

Gilla

Ja fast för mig var det ju muskeln som var av mitt på, inte fästat så det kanske påverkar?

Lycka till som sagt!

Danielosio

Västerås

#5

•

11 mars 2017 kl 20:19

Gilla

Min far råkade ut för precis det din skada, nästan på precis samma sätt. Han blev bra ganska snabbt efter att dem tog bort ortosen. Han är dessutom ganska överviktig. Nu vet jag inte exakt hur hans rehabilitering ser ut men han började jobba ganska omgående efter, jag tror inte att han behövde förlänga sjukskrivningen eller någonting. Jag tror det är mycket värre om muskeln går helt av som Linnea ovan skrivit. Quadriceps består ju av fyra muskelbukar som alla har en separat infästning vid knäskålen, är det bara en av dem som gått av så bör det vara betydligt mindre omfattande.

Hitta bara en duktig fysioterapeut så bör du nog åtminstone kunna vara på benen och gå så fort rehabiliteringen kommit igång.

Christina Persson

1961 • Lund

#6

•

12 mars 2017 kl 12:23

Gilla

Tack Daniel! Låter ju lite mer hoppfullt. Visste faktiskt inte att alla hade varsitt fäste. Hos mig är det skada på främre lårmuskeln och den senan är av. Jag tänker börja jobba deltid, trots ortos. Problemet är ju mest att transportera sig. Har planerat massa kul i år som t.ex en resa till sydafrika i höst och vill göra allt jag kan för att kunna vara i form, helst gå utan kryckor tills dess. Får lite olika besked från sjukgymnaster och läkare så därför blir jag lite osäker på vad jag kan förvänta mig. Vill gärna var förberedd mentalt så mycket det går. Helst vill jag kunna cykla men även kunna löpträna så småningom även om inte det är prio 1 just nu.

Danielosio

Västerås

#7

•

12 mars 2017 kl 12:58 Redigerad 12 mars 2017 kl 12:58

Gilla

Underskatta inte vikten av rehabiliteringen bara. Hoppa inte över dagar och tänk "strunt samma om man missar en dag". Här nedan kan du (om du orkar) läsa lite om hur senor läker
http://www.peraspenberg.se/texter/hur-laker-senor-och-ledband-2/

Det är visserligen studier på råttor men det blir ganska tydligt att användning av t ex voltaren försämrar läkningsprocessen ordentligt och att mekaniskt arbete (alltså rehabiliteringsträning) förbättrar den! Så låt bli all NSAID och sköt rehabiliteringen ordentligt så borde du snart vara tillbaka.

Oberservera att jag inte är någon utbildad sjukgymnast eller så, bara intresserad av kroppen rent allmänt. Om din sjukgymnast säger något annat så bör du förmodligen lita på hen, men ställ gärna frågor och be personen motivera sina beslut. Jag har tyvärr stött på allt för många tomtar till sjukgymnaster...

Christina Persson

1961 • Lund

#8

•

13 mars 2017 kl 18:50

Gilla

Tack Daniel! Jag är en ifrågasättande och kunskapstörstande individ så jag vill gärna ha belägg för olika saker, särskilt när det är så viktigt som min framtida funktionsnivå. Läkare ger också olika besked så jag har fått dubbelkolla flera saker för att kunna känna mig trygg med besluten. Två läkare sa att ortosen måste vara låst i 6 veckor. När jag sedan frågade om jag kunde gå då sa ångrade han sig. Kom på att det kunde jag nog inte. Så nu skall den låsas upp 10 grader om 4 veckor. Har dubbelkollat detta via privata kontakter och tydligen är det så att detta förkortar rehabiliteringen men att läkarna inte vågar fatta beslutet riktigt. För stor risk om jag skulle råka ramla att allt slits upp igen. Men jag vill ha den upplåst. Gäller bara att vara väldigt försiktig. Självklart skall jag träna allt jag kan. Tusen tack för tråden. Det är svårt att hitta info om denna typen av skada. Inte så vanlig.

Leif Lundin

1964 • Nacka

#9

•

4 maj 2018 kl 13:47

Gilla

Sitter på sjukhuset och väntar på undersökning. Jag tror att jag har samma skada. Hur har det gått för dig Christina?

Christina Persson

1961 • Lund

#10

•

27 maj 2018 kl 14:22

Gilla

Hej!
Nu är det 15 månader sedan jag opererades. Jag går obehindrat på plan mark och kan cykla. Har dock en del problem kvar som t.ex att springa och gå upp och ner i trappor. När jag tittar tillbaka så var det perioder i rehabträningen som var riktigt tuffa och är glad över att det blivit så pass bra som det blev. Hur gick det för dig? Var det en quadricepsruptur?

Leif Lundin

1964 • Nacka

#11

•

17 juni 2018 kl 12:02

Gilla

Hej! Jag skadade mig 29/4 och operation blev den 15/6, har ortos i sex veckor och är sjukskriven t.o.m. 10/7. De borrade tre hål i knäskålen och sydde fast lårmuskeln. Jag är osäker på hur mycket som gick av, måste kolla det. Jag blev inte gipsad och fick börja göra övningar direkt. 10 grader efter en vecka sedan har det höjts stegvis och nu böjer jag upp till 60 grader när jag rehabtränar men har annars rakt ben. Skrev detta före operationen:

Hej,

Förra helgen var jag med i 10milastafetten i orientering i Nynäshamn. Jag lämnade tävlingen med minst sagt blandade känslor. Klubbens damlag vann en historisk seger - bäst i världen – och det blev tårtkalas för alla medlemmar i klubbstugan. Men då var jag inte med.

Jag sprang sjätte sträckan i vårt tredjelag i herrstafetten. På väg till tionde kontrollen efter en knapp timmes löpning trampade jag snett med vänster fot i en brant nedförsbacke. På någon sätt parerade jag med höger ben och då brast det i framsidan av låret. Jag blev liggande en stund, men tog mig sedan upp och hittade ett par träpinnar som jag använde som kryckor. Efter ytterligare en timme kom jag ut till en väg där jag fick lift till arenan och första hjälpen. Där fick jag riktiga kryckor och förhållningsorder att vila och kolla så det inte blev värre. Jobbade hemma på måndagen och på mässa onsdag-torsdag, men tyvärr blev det sämre sedan. Så fredagen ägnades mest åt väntan på sjukhuset. Den sena som håller fast lårmuskeln (Quadriceps) i knät har gått av och nu väntar operation i början av veckan. Sedan ortos och lång rehabilitering. Så jag kommer inte in på kontoret kommande vecka. Vet inte hur länge jag blir borta eller när jag kan gå (eller springa) igen.

Christina Persson

1961 • Lund

#12

•

17 juni 2018 kl 15:31

Gilla

Hej Leif!
Jag blev också opererad och fick tre hål i knät som det drog senan genom. Min sena var helt av precis där det fäster i lårmuskeln. Jag hade gips de första två veckorna sedan ortos i 10 veckor med gradvis upplåsning. Jag var sjukskriven 100 % tre veckor efter operationen, sedan 50 % 1 v, och 25 % i 2 mån. Jag var betydligt tröttare än vad jag kunde föreställa mig. Att förflytta mig tog massor av energi. Jag hade taxi tor till jobbet som f-kassan betalade i 3 mån därefter färdtjänst i ytterligare någon månad innan jag klarade tåg, buss och cykel till jobbet. Jag släppte en krycka efter 6 månader och var helt utan kryckor efter ca 8 månader. Det tuffaste perioden var när ortosen togs av och jag inte kunde böja mitt knä. Kändes som stålvajrar. Gjorde övningar varannan timme (även på jobbet) i ca 6 veckor sedan kunde jag böja tillräckligt mkt (110 grader) för att kunna cykla, Har varit på gymmet idag och cyklat, styrketränat och försökt springa lite på löpbandet. Det sistnämnda går inte så bra. Har alldeles för lite styrka i knät och det viker sig ibland. Varför tog det så lång tid för dig att bli opererad? Det skall göras inom 7 dgr helst. Bra att du direkt har fått böja knät!!!På you tube hittade jag en del klipp på bra träning när man råkat ut för denna skadan. En kille hade dragit av båda lårmusklerna!!! Han har filmat hur man sätter sig i en soffa med två ortoser......

Thomas Johansson

1953 • GARPHYTTAN

#13

•

17 juni 2018 kl 21:17

Gilla

Hej. Intressant att höra era erfarenheter. Jag halkade på väg ut från trädgårdsförrådet 4/12 2014 och drog av Qudriceps. Blev feldiagnosticerad på VC och när jag äntligen fick rätt diagnos blev operationen uppskjuten två gånger. Det hann gå 9 dagar innan den slutligen genomfördes. Jag tror att det var tre av fyra fästpunkter vid knät som hade gått av och ersattes med skruvar? Jag hade inte gips, men ortos i mer än tio veckor och den låstes upp successivt samtidigt som sjukgymnastiken ökades. Jag gjorde en del övningar även med ortosen t ex tåhävningar och benlyft bakåt. Sedan ortosen tagits bort fick jag bra hjälp av idrottssjukgymnast. Eftersom löpningen har varit en del av min livsstil i många år så var jag besluten att åter komma igång med den. Sjukgymnasten gav så småningom klartecken för att prova en kilometer och det gick bra. Sedan måste jag ju tillbaka igen så det blev två kilometer i mycket långsam jogg. Då satte jag som mål att kunna springa en mil ett år efter skadan. I december 2015 "sprang" jag Lucialoppet 10km och därefter har jag fortsatt att träna vidare. Knät är lite tjockt och har nedsatt känsel. Vissa följder finns i form av smärta och stelhet i övre delen av låret på den skadade sidan, men jag tycker ändå att det har gått bra särskilt med tanke på att jag var 61 år vid skadetillfället. Hoppas att det går bra för er också.

Christina Persson

1961 • Lund

#14

•

19 juni 2018 kl 19:30

Gilla

Hej Tomas!
Jag blev också feldiagnostiserad på ortopedakuten och fick dessutom operationen uppskjuten pga havererade fläktar på sjukhuset. Opererades efter 14 dgr. Jag kan fortfarande inte springa mer än några minuter i väldigt makligt tempo men jag upplever inte mina besvär på samma sätt som du. Jag har nedsatt rörlighet och runt knät känns det stel som om det satt åtdragna gummiband kors och tvärs över och runt knät. Har ingen nedsatt känsel heller. Har svårt att sitta med knät böjt i 90 grader eller mer någon längre stund. Tycker att du varit fantastisk med din rehab och precis som du säger så blir det inte lättare ju äldre man är när man skadar sig. Har du fått ersättning från försäkringen?

Thomas Johansson

1953 • GARPHYTTAN

#15

•

19 juni 2018 kl 20:55

Gilla

Vad händer när du försöker springa? Gör det ont och isf var? Jag tror att jag hade tur, eller snarare beslutsamhet, för jag såg till att få sjukgymnastik på ett idrottsrehab där jag har varit patient tidigare för diverse åkommor. De har en annan inställning än sjukgymnaster på VC och ortoden. Det räcker inte att bli "arbetsför" utan man ska bli så bra som man någonsin kan. Min sjukgymnast, numera pensionerad liksom jag själv, var specialiserad på knäskador och var klubbsjukgymnast åt vårt lokala elitfotbollslag i många år.
Jag har inte fått ett öre från någon försäkring. Skadan skedde ju hemma och hemförsäkringen täcker inte sådant. Jag hade ingen speciell olycksfallsförsäkring. Dessutom var jag helt okunnig om hur det fungerar med sjukresor etc så jag betalade dyra taxiresor själv. Jag var helt sjukskriven så länge som behövdes och prioriterade rehabiliteringen framför jobbet. Det kostar ju att vara sjukskriven, men jag tycker hälsan får komma i första hand. Får du någon hjälp nu med att öka rörligheten? 90 grader är väl ett första steg, men du måste ju komma längre än så. Lycka till.

Christina Persson

1961 • Lund

#16

•

20 juni 2018 kl 19:17

Gilla

Hej!

Jag kan böja ca 130 grader så jag kan cykla (krävs 110 grader) men när jag sitter med böjda ben i en soffa eller på konsert etc så gör det ont efter ca 15 min och jag får akut behov av att sträcka ut benet. När jag försöker springa så är inte styrkan runt knät där i tillräcklig omfattning. Om jag springer för mycket så är det som att gå flera månader tillbaka i rehab och jag får problem att gå. Går inte heller så symmetriskt och får ont i höften på motsatt sida. Använder träningscykel flera gånger i veckan för att få upp styrkan. Sjukgymnasten tyckte inte hon kunde göra så mycket mer för mig. Simmade mkt i början vilket var väldigt bra för att öka rörligheten. Är väldigt glad över att kunna gå och cykla iaf.

hans eriksson

1952 • Trollhhättan

#17

•

30 juni 2018 kl 09:47

Gilla

Hej,
Den 18 mars 2018 inträffade katastrofen - ett fall i en trappa och en dubbel Quadricepsruptur! Ambulansen körde mig till NÄL´s akut och operation dagen efter. Operationen tog två timmar - en operatör för varje ben. De skar upp borrade genom bägge knäskålar och fäste muskeln på nytt. Vaknade med ortoser. Sedan följde en veckas sjukhusvistelse och tre veckor på korttidsboende då jag inte kunde vara hemma - var stel som en pinne. Den 26 april kom jag hem med lånad sjukhussäng. Jag blev sjukskriven i två månader.

Rehabiliteringen startade dagen efter operationen, var uppe och gick med gåbord. De försökte få mig att gå med kryckor men gåbord gav möjlighet till en mycket bättre gångträning. Startade dagen efter operationen med isometrisk träning. Den 26 april kom jag hem med lånad sjukhussäng. Ortoserna låstes gradvis upp. Den 16 maj blev jag av med ortoserna. Jag hade då cirka 80 graders rörlighet i knälederna.

Väl hemma började jag gå med rollator. Det är något som jag rekommenderar i stället för kryckor som inte på långa vägar ger samma kvalité i gångträningen. Sedan två veckor tillbaka är jag så stadig att jag enbart använder käpp utomhus och inne går jag oftast utan käpp. Jag tar mig upp och ner för trappor med stöd av ledstång,

Jag har tränat regelbundet - inte överdrivet mycket. Jag har prioriterat rörlighet, gå i trappor och cykling. Jag cyklar varje dag på testcykel. För tre dagar sedan tog jag min vanliga cykel och cyklade cirka en mil och det gick bra. Cykling är ovärderligt bra för rörlighet och för muskelstyrka.

Knäna är svullna och jag är stel, särskilt när jag stått och diskat, men jag har nu en rörlighet på 130 grader. Med tanke på min ålder (66 år) och på avslitna Quadricepssenfästen i båda knän så har rehabiliteringen så här långt gått fantastiskt bra. Jag har en bra grundkondition (enligt min mening handlar grundkondition mycket om det mentala) - jag vet villkoren för träning och känner min kropp väl. Jag tror att jag har tränat precis så mycket som min kropp kan hantera. Träffar sjukgymnast regelbundet.

Sist men inte minst så har jag varit mycket noga med kosten och proteinmängd. Senor som skall byggas ska inte ha för lite protein. Utan min fru hade jag inte varit där jag är i dag! Jag är förvånad att jag har hämtat mig så snabbt!

Måste erkänna att jag aldrig har gillat att springa utan det som gällt för mig är cykling och kajak. Hoppas att inlägget ändå duger

mvh hans eriksson

Thomas Johansson

1953 • GARPHYTTAN

#18

•

1 juli 2018 kl 19:18

Gilla

Tack Hans. Intressant att höra lite olika versioner av den här skadan. Det räckte mycket väl att dra av den ena quaden, att skada båda samtidigt måste vara fruktansvärt. Intressant det du säger om kosten, det har jag inte varit medveten om, men dessbättre har jag en sambo som också är ett stort stöd inte minst när det gäller kosten. Lycka till med din fortsatta rehab. Att springa är ju inte nödvändigt, men för mig är det en viktig del av livet. Jag försöker cykla också, men tyvärr tycker jag inte att det är lika roligt. Vänligen Thomas J

Jan-Olov Karlsson

1956 • Norsborg

#19

•

11 juli 2018 kl 10:56

1 Gilla

Här kommer mer erfarenhet från liknande skada...
I augusti 2013 slet jag av senan till knäskålen på väg upp mot Kebnekaise så det blev helikopter ner i stället för vandring upp till toppen.
Min operation dröjde till slutet av oktober och läkaren sa innan operation att - ingen har gjort en liknande operation, det han menade var att det gått så lång tid emellan skada och operation.
Jag säger bara "Rehab", det finns inga genvägar vilket flera av er ovan har intygat.
Har haft samma problem med att sitta med knät böjt en längre tid och bio- teaterbesök har varit en pina om man inte kunnat sträcka ut benet. Jag har haft förmånen att kunna träna dagligen på t-banan till jobbet med att hålla benet böjt.
Nu, fem år senare och efter bl a fyra Öppet Spår/Vasalopp, tre Vätternrundor så kan jag sitta lite längre med böjt knä men fortfarande kan muskelfästet ovan knä värka och bli överansträngt. Att sitta på knä har varit och är jobbigt men det gäller mest mitt titan-knä. Upplever att känseln har börjat komma tillbaka så smått. Det är säkert många nervtrådar som skärs av i samband med operation och frågan är om de läker ihop eller om man bara lär sig att leva med det?
Löptränar inte pga en utbytt knäled i andra knät men 2016 fuskade jag och sprang Lidingöloppet för att kunna bocka av en Klassiker och det gick bra ur knäperspektivet.
Kostinlägget ovan var intressant läsning.
Mitt råd: Ge inte upp utan se det som en långsiktigt process med regelbunden (rehab)träning. :-) Det kommer att ge effekt på flera sätt.
Lycka till alla ni som nyligen opererat er!!

Christina Persson

1961 • Lund

#20

•

15 juli 2018 kl 16:09

Gilla

Tack alla för väldigt intressanta inlägg! Ni har kämpat strålande och tagit stort ansvar för rehab. Inget kommer gratis och en sådan här skada kan bli väldigt handikappande utan rehab. Inte så vanlig skada så det är härligt att få lite in-put från andra.