Löpning • Kost & Näring • 71 inlägg • 21424 visningar •

Vikt och BMI

Andreas M
1976 • Löddeköpinge
#1
•
2 april 2016 - 14:06
Gilla
Att kombinera en hälsosam kost med lagom med träning är givetvis en bra start men vilken bör vara min målvikt/BMI? Jag är 173cm lång och väger just nu ca 68kg och hade tänkt ta mig ner till ca 65. Men det innebär inte direkt att jag är supersmal. När man läser om löpare så slås jag ofta av att alla verkar vara rejält lätta och smala. Och någon sa till mig att 1kg mindre i vikt ger ca 3 sekunder snabbare km-tid. Det innebär alltså 30 sek på milen för varje kilo mindre jag behöver "bära" med mig. Utifrån det perspektivet så blir man rätt sugen att gå ner ytterligare i vikt för att pressa sitt pers. Men någonstans går den personliga gränsen. Dom flesta av oss har läst eller hört om Johan Larsson i Lund och där vill man ju inte hamna. Så vilken vikt/bmi bör man sikta på för att vara så snabb som möjligt men samtidigt inte förstöra sin kropp?
< < < 1 2 3 4 > > >
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#41
•
25 april 2016 kl 14:19
Gilla
Re #40

Intressant. Man skulle väl kunna gissa att andelen afrikaner har ökat från 1980 till 2000, 2014 och 2015.

I så fall skulle man kunna hypotetisera att just deras BMI optimalt ligger något lägre än de "andra" pga något annan kroppstyp.


På det hela taget stärker det ju "mitt" angivna rätt breda BMI-intervall 18-21 eller i undantagsfall 18-22 som ett intervall som i stort sett alla måste vara i för att vara marathon-optimerande.
David Gidén Hember
1991 • Göteborg
#42
•
27 april 2016 kl 22:12
1 Gilla
Jag som är 194cm lång och väger 88kg verkar väga betydligt mer än de flesta löpare. Ändå är jag en kille som får höra ofta hur smal jag är.
Hur mycket har jag att vinna på att gå ner 4-5 kg? Springer milen på sub40.
Lägre än så vet jag inte om jag vill gå. Trivs egentligen rätt bra med min vikt just nu.
Thomas Abrahamsson
1988 • Stenungsund
#43
•
27 april 2016 kl 22:44
Gilla
Om du trivs bra med vikten så varför ändra? Du väger mer eftersom du är lång. BMI är inte allt, men eftersom tråden handlar om det så ligger du ju på ca 23.3 i BMI. Jämfört med mig som ligger på ca 25.5 och också springer milen sub40. Men är bara 177cm lång och ca 79kg.

1kg lättare = 3s per km va det ju någon som talade om, men återigen så är du nöjd varför ändra!

Hade jag legat kring ditt BMI hade jag nog också varit nöjd, är nog tyvärr något tung just nu för löpning i längden!
David Gidén Hember
1991 • Göteborg
#44
•
27 april 2016 kl 22:53
Gilla
Precis som du skriver så känns det viktigast att man är nöjd själv. Däremot är jag inte helt säker. Jag är lite kluven i frågan eftersom jag lätt blir tävlingsinriktad. Nu när jag har börjat med löpning är det lockand att gå ner lite i vikt.
Frågan är egentligen hur mycket det påverkar. Jag kan känna mig ganska tung när det kommer till uppförsbackar. Dessutom är det nog enklare att dra på sig skador med en tung kropp i kombination med mycket träning.
Jag skulle T ex vilja springa milen på sub35 och då kanske några kilon kan hjälpa till?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#45
•
28 april 2016 kl 09:31 Redigerad 28 april 2016 kl 09:32
Gilla
En viktnedgång med V % mot mer optimalt BMI bör ge mellan 0.5 V % och V % i tidssänkning på milen-marathon, allt annat lika.
Amir Riahi
1973 • Åkersberga
#46
•
28 april 2016 kl 11:55
Gilla
Det borde finnas någon statistik/ diagram/ formel på vilka lägsta miltider som är mänskligt möjliga för varje BMI-klass?
T.ex. en som jag med 26 i BMI kan aldrig, med bibehållen vikt, komma under t.ex. 35 på milen eller under t.ex. 2:45 på maran oavsett hur optimerad alla andra faktorerna är.
I andra änden kan t.ex. en med 22 i BMI som vill göra 45 på milen helt glömma bort den biten med viktnedgång, tycker jag, och fokusera på att förbättra de andra faktorerna.
Runner
1976 • Stockholm
#47
•
6 oktober 2016 kl 21:03
Gilla
jag ligger nu på ca 21.5 men har tidigare legat på ca 19.7. Kan konstatera att jag var snabbare då. Intressant är ju förhållandet mellan vikt och muskler, blir man snabbare om man har lite mer muskelmassa och blir starkare fysiskt eller blir man snabbare om man väger lite mindre.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#48
•
6 oktober 2016 kl 21:27
Gilla
Det beror ju på hur bra hur den centrala kapaciteten i form av hjärtats kapacitet m m kan anpassa sig till ökad muskelmassa och hur effektiv den ökade muskelmassan är för ökad löpmekanisk effekt.

Generellt bör en nära maximal satsning på t ex marathon tillräckligt länge ge så gott som tillräcklig muskulär uppbyggnad och lämplig BMI nästan automatiskt. Var BMI sedan hamnar bör vara mest genetiskt, om man inte konstrar till det med massa styrketräning eller överätning.
Petri Carlsson
1972 • Mariehamn
#49
•
27 november 2016 kl 09:27
1 Gilla
Första halvåret i år vägde jag 93 kg och jag är 176 cm lång, vilket ger ett BMI på 30. Min kroppsfettprocent uppmättes till 19 %. Jag har satt PB på allt detta år:

Coopers test: 3010 meter på 12 minuter (3:59 min/km), augusti 2016.
10 km - 44m 19s (4:26 min/km), Kungsholmen Runt, maj 2016.
21,1 km - 1t 41m 37s (4:49 min/km), Brändöluffen, maj 2016.
42,2 km - 4t 7m 34s (5:52 min/km), Stockholm Marathon, juni 2016.
45 km terräng - 4t 46m 57s, UltraVasan 45, augusti 2016.

Kontentan är att Vikt och BMI inte säger allt, men kombinerat med kroppsfettprocent ger det nog mer information. Det sistnämnda tror jag är en bättre indikator. Och ja, jag skulle kunna presterat ännu bättre med lägre vikt och lägre fettprocent, särskilt på de riktigt långa distanserna. Jobbar vidare på det! ;)
Tobias Andersson
1977 • Tomelilla
#50
•
27 november 2016 kl 14:47
Gilla
@Petri

Riktigt bra tider för att vara så pass " stor ".
Själv är jag 182 cm, 72 kilo och har ungefär samma tider som dig.
Får man fråga vad du har för ett tränings upplägg?
Petri Carlsson
1972 • Mariehamn
#51
•
27 november 2016 kl 15:36 Redigerad 27 november 2016 kl 15:36
Gilla
@Tobias A
Sprang drygt 200 mil förra året och kommer sannolikt springa lika mycket det här året. Ifjol styrketränade jag på gym. Det här året började jag med Crossfit och försöker gå på tre pass i "boxen" i veckan, men ibland kan det bara bli två pass.

Sen försöker jag ha fyra pass löpning per vecka. Jag kör "grov" träningsplanering för löpningen i huvudet. En gång i veckan kör jag ett intervallpass (olika typ varje vecka) i en löparskola där jag springer. Sen ett par distanspass och ett långpass i veckan. Ibland kör jag dubba långpass en helg. Försöker hålla någon form av 4-5 veckors cykel där jag varierar och ökar träningsvolym/intensitet med en "återhämtningsvecka".

Känner efter en hel del och kör på lite hårdare under passen om kroppen känns ok.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#52
•
12 augusti 2017 kl 20:45
Gilla
Apropå BMI, så har tydligen den amerikanska höjdhopperskan Cunningham ett BMI på ca 15.9 (1.86 m och 55 kg), uppkollat efter att ha sett henne på VM i TV. Detta är än mer anmärkningsvärt då långa personer får ett jämförelsevis något för HÖGT BMI jämfört med korta.

Detta mer förstås angående hälsomässiga aspekter där gränserna uppenbart kan vara långt ifrån tillämpliga på alla.
Magnus Friberg
1971 • Rasbo Uppsala
#53
•
4 oktober 2017 kl 08:04
1 Gilla
Detta med BMI är otroligt irriterande jag är kort (160cm 46å)r så BMI skulle i mitt fall ge mig fördel om det är så att korta får fördel av det.
Väger idag 66kg har gått ner från 82kg. Mitt BMI hamnar då idag på 25,6 alltså strax över det som räknas som överviktig. Men mäter jag midjemåttet så ligger det på 81cm alltså klart under det som räknas som övervikt på något sätt. Lägger jag mig på rygg och mäter bukhöjden som är något nytt sätt att mäta och som ska ligga under 22cm så hamnar jag på 18cm.
Tränar bara löpning och har aldrig tränat någon form av styrketräning men jag bygger lätt muskler märker det bla på benen sen jag började löpträna.

Visst finns det några kg att plocka utav fortfarande men det som irriterar mig är att det alltid pratas om BMI när det gäller övervikt när jag testar mig själv i någon app eller program så står det alltid att jag väger lite för mycket vilket jag inte gör.

BMI borde inte användas som metod för att bestämma om man är överviktig tycker den är alldeles för grovhuggen för det. Men jag förstår varför den används. Det är enkelt.

Det borde finnas program där man kan mata in sina mått på kroppen för att få ett bättre resultat. Kanske finns men jag har inte hittat dem.
Vet att det finns andra sätt att mäta men då kan man inte göra det hemma
Peter P
1965 • Kungsholmen
#54
•
4 oktober 2017 kl 08:50
Gilla
#53 Magnus, det finns en enkel lösning. Skit i BMI. Det fungerar inte på individuell nivå, det är ett statistiskt mått.
Magnus Friberg
1971 • Rasbo Uppsala
#55
•
4 oktober 2017 kl 10:21
Gilla
Peter, det är ju det som är problemet att BMI används överallt för att tala om vilken vikt man bör ha men det stämmer väldigt dåligt. Inte roligt när man kämpar med att gå ner och när man själv är ganska nöjd med vikten så säger BMI att man fortfarande väger för myclet. Inte helt lätt att bara strunta i när man kämpar med att gå ner i vikt.

Nu är jag nöjd med min vikt även om jag skulle vilja va lite lättare eftersom jag gillar löpning egentligen borde jag vara brottare det passar min kroppsbyggnad bättre :)
Peter P
1965 • Kungsholmen
#56
•
4 oktober 2017 kl 12:15
1 Gilla
Ok, jag har själv oftast ett BMI över 25 och skiter fullständigt i det, det är ditt val.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#57
•
4 oktober 2017 kl 13:15 Redigerad 4 oktober 2017 kl 13:22
Gilla
#54-56

BMI "stämmer" tillräckligt bra för att vara användbart på en majoritet löpare när det gäller att preliminärt uppskatta om en viss löpares BMI kan vara långlöparoptimalt eller ej, men det finns säkert många undantag oxå.

Ett säkrare mått är att först under 5-10 år träna nära optimalt för långlöpning och sedan se var ens individuella BMI hamnar, förutsatt att ens kroppsfettandel därefter ligger kring 2-6 % för män . Förhoppningsvis har då långlöparonödig muskelmassa tränats bort :-)
En ytterst liten andel långlöpare genomför dock sådan löpträning.
Mitt eget optimala BMI med den metoden verkade då hamna på ca 18, i stort sett helt utan styrketräning. Möjligen skulle styrketräning som världselitlöpare bedriver kunnat ha hittat mitt verkliga optimala BMI som kanske istället låg marginellt högre än 18.

De flesta manliga världselitlånglöpare ligger på BMI 18-21.



Sedan kan förstås större variationer kroppsbyggnad medföra att optimalt BMI för flera grupper individer avvika något från detta.

T ex, ju "bredare" man är i överkroppen och ju sämre "hävstänger", allt annat lika, desto mer borde det kosta energieffektivmässigt att ta sig fram och BMI borde då bli högre på optimal nivå.
Det skulle då i viss mån hänföras till en negativ talangfaktor, såvida inte detta naturligt kan kompenseras fullt i VO2max och löpekonomi, men å andra sidan i vissa andra fall med extrem syreupptagningstalang kan högre långlöpar-BMI på individuell nivå uppkomma och i stället vara en fördel.


Acke5
1959 • Göteborg
#58
•
5 oktober 2017 kl 14:34
Gilla
" ... ens kroppsfettandel därefter ligger kring 2-6 % för män."

OT kanske, men är det inte närmast farligt att ligga så lågt - åtminstone under en längre tid?

Bortsett från att jag nog skulle vara ruskigt frusen, så har jag för mig att t ex immunförsvaret bl a skulle kunna påverkas.

2% måste väl närmast innebära att allt underhudsfett är borta och det endast återstår minimalt runt de inre organen och något lite insprängt i muskulaturen?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#59
•
5 oktober 2017 kl 15:19
Gilla
#58

Jag vet iofs inte exakt, men utgår t ex från en gammal amerikansk undersökning av D Costill för några manliga elitlånglöpare där en av dem hade 2 %. Han var nog rätt frisk.

Jag uppskattade att jag själv låg på 2-3 % kroppsfett 1979 när jag var som bäst och vägde 48-49 kg - efter att 4 olika specifika hudveck (=2 ggr hudtjocklek) summerade till som lägst ca 8-9 millimeter vilket enligt något tabellverk skulle motsvara kring 2 % kroppsfett tror jag, minns inte exakt nu.

Jag kände minst någon annan tunn elitmarathonlöpare som hade " max-midja " hudveck kring 2 millimeter som jag oxå hade som lägst.

Jag vet iofs inte hur mycket övrigt fett i kroppen utöver underhudsfett detta innebär, men troligen var det i alla fall extremt lite underhudsfett på t ex mig då.

Nu väger jag 2-3 kg mer med ca 51 kg än då med enbart max-midja-hudvecket kring 8 millimeter (ökning ca 6 millimeter). Så även en mindre viktuppgång ger stort utslag i millimeter hudveck.

Förenklar man drastiskt kroppsytan till ca 155 kvadratdecimeter i mitt fall (enligt en enkel kalkylator) och antar 6 millimeter hudvecksökning men I SNITT på hela kroppsytan, dvs 3 millimeter (= 0.03 decimeter) tjockare hud fås att det motsvarar, allt annat lika, en viktökning av 155 x 0.03 kubikdecimeter fett = ca 4.65 kubikdecimeter fett dvs ca 4.2 kg fett.

Men i praktiken har jag alltså gått upp 2-3 kg så fettökningen sitter något mer koncentrerad kring midjan t ex, men jag kan ha förlorat lite muskelmassa också vilket skulle innebära en något större uppgång i fettmängd än 2-3 kg.



Jossanfrida
1985 • Stockholm
#60
•
19 december 2017 kl 20:01
Gilla
Jag skulle ta det där med att man springer 3 sekunder snabbare om man väger 1 kilo mindre. Det är bara att titta på idrottsvärlden för att avvisa den kommentaren. Det är så mycket mer som spelar in än just kroppsvikt, även om andelen fett givetvis har en stor del i ens resultat. Jagar man bättre tider så finns det nog bra mycket bättre saker att lägga energi på än att försöka gå ner i vikt, såvida man inte är överviktig..

När det gäller BMI så är jag väldigt skeptisk, i generella begrepp. I den här artikeln https://startvikt.se/viktnedgang/ga-ner-i-vikt-guiden-till-viktnedgang/ skriver dom om BMI lite längre ner. Bland annat nämner man att BMI inte tar muskler, fysisk aktivitet osv. i beaktning. BMI funkar som ett mätinstrument för läkare och människor som vill ha en generell uppfattning om sin kropp. Jag tror det kan vara farligt att titta för mycket på sånt, man måste se helheten..
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.