Löpning • Övrigt • 36 inlägg • 2787 visningar •

Puls hit och puls dit

Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#1
•
13 oktober 2008 - 17:48
Gilla
Jag får nästan lite kliande eksem när jag läser alla inlägg om puls hit och dit, följa den och den guruns träningsmetoder hit och dit. Det verkar gå inflation i detta. Är det verkligen helt ute att springa på känsla, att göra det som känns bra? Jag har en pulsklocka och använder den till vissa saker, men den styr inte min träning och definitivt inte mitt liv. Jag gör vad som känns bra för mig med min träning. Tillhör jag ett utdöende släkte?
< < < 1 2 > > >
Mårten Hemström
1969 • Sala
#21
•
14 oktober 2008 kl 21:38
Gilla
Sammanfattningsvis: spring på känsla! För mig är det en enorm känsla att känna till puls och tid. Det ökar glädjen över träningen och får mig att träna även under de dagar då vädret är dåligt och motivationen är låg. Även under de dagar då jag bara vet en enda sak (att jag hatar att träna!) så kan jag ibland ge mig ut av bara ett enda skäl: att få mäta min tid och min puls!

Låter det galet? Ja, det är det också, men det är min främsta motivationshöjare under jobbiga dagarna. Dessutom blir det en piska för mig att fortsätta mot ett mål: tävling. Och på tävlingen har jag jättestor nytta av att veta hur länge jag orkar på en viss puls. På Lidingöloppet hade jag ingen aning om hur mycket backarna skulle påverka min tid. Jo, en aning hade jag, för jag hade kollat i tabeller, men främst visste jag att jag orkar av att ligga på över 160 i puls under en lång tid, för det hade jag testat innan, så när det kom en jobbig uppförsbacke backe så sprang jag aldrig fortare än 160 i puls, och kom det en nedförsbacke så visste jag att jag borde ligga kvar på 160 då också, för att inte slappa och förlora tid. Jag fick verkligen trycka på ordentligt för att hålla kvar de 160 pulsslagen.

Ja, det är kul att laborera och räkna och tävla mot sig själv. Det gör att jag tränar mer än jag hade gjort annars, och gör att jag får en trippel upplevelse: naturen, träningen och elektroniken!
Mårten Hemström
1969 • Sala
#22
•
14 oktober 2008 kl 21:42
Gilla
Jo, en sak till: får man ingen känsla av att använda sådana elektroniska prylar så ska man självfallet inte använda sådana elektroniska prylar. Men säg inte att vi som använder dem löper utan känsla, för jag hoppas och tror att det som förenar oss på jogg.se är just detta: att vi har en känsla för löpning.
Håkan Marklund
1966 • Uppsala
#23
•
15 oktober 2008 kl 01:37
Gilla
Själv använder jag pulsklocka för att springa i rätt tempo, tillräckligt långsamt på träning för att inte skada mig, tillräckligt snabbt på tävling för att prestera optimalt.

Tyvärr innebär det här dock att det blir lite mindre fokus på löpupplevelsen så visst tappar man lite känsla. Kan ju begränsa användningen av pulsklocka - ett pass i veckan utan eller bara ett pass i veckan med klocka. Själv har jag nog haft större problem med mellantidshysteri som sabbat upplevelsen.

Man kan ju också springa i lite okänd terräng för att få känsla i passet - om man hela tiden funderar på roliga vägval så gör det inte lika mycket att man mäter pulsen.

Dessutom springar man ju lämpligast på 20 min ut och 20 min hem och undviker att ta någon noggrannare tid på passet.
Rebel
1972 • Linköping
#24
•
15 oktober 2008 kl 08:26
Gilla
Jag skulle ha svårt att ta på mig en pulsklocka, har provat men det var inget för mig. Däremot brukar jag ha en klocka och kollar tiden varje varv. Jag har full respekt för dem som tycker det är viktigt med pulsen men jag har aldrig förstått varför man vill mäta den varje träning. Men så är jag inte någon inbiten löpare, bara lite, på skoj.

Spring till bergen, spring för livet.

Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#25
•
15 oktober 2008 kl 09:06
Gilla
Jag får nog anses vara en inbiten löpare men inte heller jag ser någon anledning att ta på mig pulsklockan varje pass. Skulle tippa att jag använder pulsklockan på ca 20-30% av passen jag kör. Tycker det är viktigt för mig att kunna ha känslan för vilken fart jag ligger i utan att behöva pulsklockan som hjälpmedel. Däremot tycker jag att den är ett ypperligt analysverktyg över tiden. För enskilda pass så varierar pulsen ändå såpass beroende på tid på dygnet, mat/vätskeintag, dagsform.
Anders Löfgren
1974 • Malmö
#26
•
15 oktober 2008 kl 09:34
Gilla
Gabriella, vad har du din pulsklocka till? Bara lite intresserad.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#27
•
15 oktober 2008 kl 12:15
Gilla
Anders:
Det står ju att hon har den till "vissa saker".. :-)
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#28
•
15 oktober 2008 kl 14:17
Gilla
Oj vad inlägg!
Först till Anders - Jag använder ibland pulsklockan för att "checka av". Dock klarar jag mig till 99% med ett vanligt tidtagarur.
Sedan vill jag gärna klargöra att jag inte på något sätt är emot hjälpmedel eller specifika träningsmetoder och att jag inte alls hade för avsikt att klanka ner på dylika tingestar. Det jag reagerar på är att vissa inlägg här ibland ger mig känslan av att vissa har slutat tänka själva och, framförallt, slutat lyssna på vad den egna kroppen vill. "Det känns så och så, men min pulsklocka säger att det är så, hjälp vad ska jag göra?!" Eller: "Jag tycker så här och det känns bra, men någon säger att jag ska tycka si i stället så jag gör det och nu är jag förvirrad för det är så j-vla tråkigt att springa."
"Finns det någon som kan berätta för mig när jag verkligen behöver gå på toaletten?"

Så det är vad jag menar med att springa på känsla - att prata med kropp och psyke för att se vad de faktiskt vill och mår bra av.
Sven Andersson
1966 • Kista
#29
•
15 oktober 2008 kl 14:42
Gilla
Problemet är att speciellt nybörjaren inte vet vad den känsla hon eller hon känner/har betyder i träningssyfte. Tyvärr är det så att den trevligaste löpningen oftast är den man gör mitt emellan tröskelfart och lättdistansfart. Den känns skönast att springa. Det går ganska fort, men man blir bara så där lagomt härligt trött. Det bara flyter på. Men den ger inte optimalt utnyttjande av träningstid, om man är intresserad av att verkligen förbättra sig. Det sliter mer på kroppen än lättdistansfart utan att ge ordentlig tröskelträning. Det gör inget att ha såna pass också då och då för att få känna den känslan. Jag tror de allra flesta tjänar på att testa fram sin maxpuls, räkna ut lättdistansfartspulsen och tröskelfartspulsen (om de inte framkom vid test vid ett lab) och lära känna den känslan vid pass i dessa pulsintervall.

Sedan kan man kasta pulsbandet om man vill! =)
Annelie L
1980 • uppsala
#30
•
15 oktober 2008 kl 22:41
Gilla
Personligen har jag precis börjat springa med pulsklocka och tycker det är ganska roligt. Men den största anledningen till att jag köpte den var att jag ville kunna mäta hur långt jag springer. Än så länge tittar jag inte på pulsen under passet utan först efteråt, har det lite som ett mått på utvecklingen samt försöker lära mig lite hur det "ska" kännas (förstå mig rätt nu :-) ).

Men jag använder den inte slaviskt utan joggar utan den ibland också.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#31
•
16 oktober 2008 kl 08:35
Gilla
Jag ser min pulsklocka som ett komplement och ett bra hjälpmedel men jag låter den inte ta över så att jag blir slav under statistiken, Jag tycker kombinationen av distans, fart och puls-data är bra, där puls är det som minst intressant enligt mig. På längre pass använder jag den för att läsa av distansen och kontrollera pulsmässigt att jag inte kör för hårt. Snittfarten brukar jag då kolla efteråt. Har jag en bra känsla och känner mig pigg så drar jag dock på med fartlek/tempohöjning etc om jag känner för det oavsett vad pulsen är.

När jag tränar mera kvalité, väljer jag att visa fart, t ex kanske jag vill hålla varje intervall under 4:00 min/km-tempo, som fartlek kan kan välja att t ex avsluta ett distanspass med den snabbaste kilometern. Här är funktionen "autolap" bra, snittfarten på varje km visas i displayen och klockan piper till. Ett annat kul pass där man kan använda detta är 5 ökande km - spring varje km snabbare än den förra - roligt och bra träning.

Blev visst ett ganska pladdrigt inlägg, för mig är pulsklocka ett roligt komplement i min träning, jag använder i ca hälften av passen. kombination av fart, distans och pulsdata tycker jag är bra men min känsla bestämmer hur hårt jag kör aldrig pulsklockan.
Anders Löfgren
1974 • Malmö
#32
•
16 oktober 2008 kl 10:26
Gilla
För min del kan jag bara jämföra träningen till min första mara - utan pulsklocka - och den till min andra - med pulsklocka. Det var också sju år emellan.

Till den första körde jag hela tiden hårt, även när jag tänkte ta det lugnt så blev det att jag checkade av mellantider och så. Helt tidsfixerat. I det långa loppet gjorde dte att jag körde alltför många max-pass där jag försökte slå förra tiden ochjag var skadad väldigt mycket. Till andra maran körde jag pulsklockan och stämde istället av min puls. Passen blev mer långsamma och jag slapp skador. I början lät jag pulsklockan styra hur jag skulle springa, men ganska snart visste jag var jag skulle ligga.

Vilket var roligast? Det är kul att springa fort, men tråkigt att vara skadad och jaga tider kan bli en form av fixering det också. Renodlad lågpuls är rätt tråkigt i långa loppet, även om jag sprang pulsklocke-maran 20 minuter snabbare på ungefär samma träningsperiod som den första.

Pulsklockan behöver inte göra en fixerad, utan kan lära en mycket om ens kropp. Att man tar hjälp av den behöver ju inte heller utesluta att man sticker ut i skogen och tar pass utan vare sig tidtagning, distansmätare eler puls. Blir man som du stressad av pulsklockor ska man såklart inte köra efter olika pulsmetoder. Andra blir istället peppade av att ha en plan elle rtycker det är kul att köra på ett visst sätt. För min del så har det lärt mig mer om hur jag kan träna och om min kropp.
Karl-Johan Forsvall
1965 • Långås
#33
•
16 oktober 2008 kl 10:33
Gilla
Jag har märkt att jag ofta springer fortare än vad kroppen klarar av om jag inte hade pulsklockan som bromsade mig lite. Det finns tydligen en liten tävlingsdjävul i mig som vill pressa på lite till, lite till, lite till... Därmed inte sagt att jag är slav under den, ibland låter jag känslorna svalla och rusa därute i spåret och benen får galoppera fritt. Jag har hur som hellst haft färre skador nu när jag skaffat broms, förlåt pulsklocka.
Anders Ringman
1965 • Borås
#34
•
16 oktober 2008 kl 14:05
Gilla
Självklart skall man göra det man själv anser passa en bäst. Tycker du Gabriella att du klarar dig utan pulsklocka så skall du så klart inte använda det. Bryr dig inte om vad andra säger och tycker utan gå helt och hållet på din egen känsla.

Personligen så kan jag inte tänka mig att springa en meter utan att ha min 305:a på armen. Just att kunna checka puls, distans och allt annat är ett måste för mig. Allvarligt talat så lägger jag ibland ner mer tid på att analysera träningsdata, göra statistik och snygga diagram än vad jag lägger ner på träningen. Men det är för att jag tycker sådant är så grymt kul. Därför så behöver jag pulsvärden, distansvärden och så vidare för att klara av mitt behov av siffror..*ler*

Ibland så känns det faktiskt som om jag tränar enbart för att kunna göra statistik över det.
Daniela K
1983 • Oslo
#35
•
17 oktober 2008 kl 08:41
Gilla
Jag anvænder min klocka mest før distansen men kollar æven på pulsen ibland under passet. Jag har en tendens att springa før sakta så då tycker jag det ær bra att kolla på pulsen ibland:)

Har precis skaffat en ny kl med GPS så nu ær det extra roligt med allt den kan gøra!
Micke C
1972 • Örebro
#36
•
17 oktober 2008 kl 10:37
Gilla
Håller med Anders - tycker det är mycket intressant att använda 305:an för att göra analys i efterhand; införskaffandet av denna har fungerat som en motivationshöjare (i kombination med mp3-spelare) samt att jag inspirerats att testa nya rundor. Men vad beträffar analyserandet så är jag förstås lite yrkesskadad, då jag även arbetar som statistiker ;)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.