Taglängd - Löpning

Markku S

1954 • Arboga

#2

•

14 oktober 2008 kl 18:54

Gilla

I TI-simningen sägs det att taglängd (jag antar att med det menas simlängd för ett armtag) bör kunna vara minst lika långt som måttet från fingerspets till fingerspets, när man håller ut armarna. Det måttet är ofta lika med kroppslängden. Så jag som har måttet 1,75, bör kunna simma 25 meter på högst 14 armtag. Just nu ligger jag på 21-22 :-(

EvaMarie

1957 • Linköping

#3

•

14 oktober 2008 kl 20:11

Gilla

Precis! Det är det jag är ute efter. Som du säger ska man komma så lååångt som möjligt på varje simtag. Och det gör man genom att skaffa sig ett effektivt simtag, eller hur?

Jag menar att det effektivaste armtaget är kort. Du ska få ett bra tag i vattnet framför dig och sedan ska du sluta taget någonstans i mitten på kroppen, absolut inte dra igenom det hela vägen ner mot låret, för på slutet är det inte alls effektivt.

Johan Edgar

1977 • Göteborg

#4

•

14 oktober 2008 kl 20:12

Gilla

Huvva, jag har över två meter mellan vingspetsarna, lite att leva upp till altså. Speciellt med tanke på att min nuvarande teknik ligger snäppet över drunkningsolycka. Men jag ska defenitivt räkna armtagen nästa gång.

Johan Edgar

1977 • Göteborg

#5

•

14 oktober 2008 kl 20:15

Gilla

Ligger inte en stor del av farten i den sista delen av rörelsen, alltså nära låret?

Helge Nilsson

1974 • Leipijärvi

#6

•

14 oktober 2008 kl 20:17

Gilla

Av egen erfarenhet anser jag att TI är lika fel ute med fokus på antalet armtag som de själva anser att paddlar och fenor är fel...

När man har tittat på filmen och läst boken och försöker komma ned i sitt rätta antal tag är det lätt att ta felaktiga tekniska genvägar, och då har det ju bara varit kontraproduktivt. Har man en TI-certifierad tränare som tittar blir det säker bra, men att försöka i sin ensamhet och bara fokusera på antalet tag tror jag inte på, (längre). 173 cm lång, har varit nere på 14 tag, men börjat om utan TI.

I övrigt är jag alldeles för orutinerad för att kunna bidra med något i diskussionen om taglängd för tävlingssimmare i yppersta fulländning....

Markku S

1954 • Arboga

#7

•

14 oktober 2008 kl 21:24

Gilla

Det är naturligtvis vettigt att göra det man tror är riktigt. Om man inte tycker att TI-övningarna är bra, bör man göra något annat.

Jag vill dock nämna att räkna armtag och sänka det till ett optimalt tal (inte nödvändigtvis så lågt som möjligt) visar på effektiv simning och är inte bara något som tävlingssimmare har nytta av.

Jag har nämnt att jag numera kan simma crawl, men min taglängd är inget att skryta med. Jag märker det tydlig de gånger simningen känns effektiv. I stället för 21-22 armtag, är jag ibland nere på 18-19. Samtidigt är farten ganska hygglig med mina mått mätt. För det går ju att fuska, genom att glida onormalt länge på varje armtag. Teoretiskt skulle det räcka med ETT armtag och glida över hela poolen.

Markku S

1954 • Arboga

#8

•

14 oktober 2008 kl 21:39

Gilla

>Ligger inte en stor del av farten i den sista delen av rörelsen, alltså nära låret?

Utan att veta, tror jag snarare att högsta fart när armen glider ner/framåt i vattnet. I den fasen jag tar i mest med kroppen eller straxt innan. I TI trycker man aldrig aktivt armen bakåt och man är inte heller beroende av starka armmuskler, vilket jag kan intyga som har "frökenarmar".

/Markku

EvaMarie

1957 • Linköping

#9

•

15 oktober 2008 kl 10:35

Gilla

Angående var i draget man har mest kraft. Tänkt dig att du drar dig framåt i ett rep. Då tar du tag i repet framför dig och drar, men du avslutar draget någonstans vid bröstkorgen. Du drar inte sista biten ner mot låret, för när du drar i ett rep känner du hur mycket kraft det krävs sista biten och hur lite du får ut av det. Det är samma sak i simning...

EvaMarie

1957 • Linköping

#10

•

15 oktober 2008 kl 10:41

Gilla

Till Helge: Du funderar i termer tävlingssimmare i yttersta fulländning kontra vanliga motionärer. Jag anser att som motionär tjänar man i de flesta idrotter på att snegla på hur tävlingseliten gör. Anledningen till detta är naturligtvis att elitidrottarna inte anstränger sig i onödan, den teknik som de använder sig av är helt enkelt den som ger mest "utdelning". Tävlingssimmarna använder sig av detta för att få upp högsta möjliga fart, motionären för att få ett lagom ansträngande motionspass.

Samuel H

1979 • Järfälla

#11

•

15 oktober 2008 kl 12:56 Redigerad 15 oktober 2008 kl 13:37

Gilla

Jag går en crawlkurs nu och vi har börjat lite med armtag. Instruktören säger åt oss att dra hela vägen och till och med "snärta till" på slutet för att få kraft av hela taget. Kanske överdriver hon rörelserna så här i början. Jag tycker det mest logiska skulle vara att dra halvvägs eller lite längre.

Edit: Pratade precis med en simmarkompis som även han förespråkade armtag hela vägen. Han kör en övning som jag tror gick ut på att trycka hela vägen och skvätta vatten bakåt.

Magnus Nilsson

1967 • Linköping

#12

•

16 oktober 2008 kl 07:43

Gilla

man vill ju fullfölja vridningen med kroppen, och i den finns det mycket mer kraft att hämta hela vägen i armtaget, ända tills handen är nere i höfthöjd/överdelen av låren.
Jag drar väl i princip så länge jag kan hålla handen någorlunda vinklad mot färdriktningen, men det som bestämmer är nog mest när jag känner att kroppen är är i rätt vinkel snarare än exakt var handen råkar befinna sig just då.

Anton Svärd

1978 • Västra Frölunda

#13

•

16 oktober 2008 kl 09:43

Gilla

Jag håller med Magnus. Jag drar inte till helt sträckt arm men genom axelrotationen befinner sig ändå handen strax nedanför höften när jag lyfter den ur vattnet.

Angående tagräkning så beror det också mycket på bensparken och undervattenssimmet. När jag simmar i normalt tempo (1.30/100 m eller strax därunder) ligger jag på 13-14 tag med svag benspark. Är 178 cm lång. Men då simmar jag egentligen bara 18-19 meter eftersom första armtaget kommer efter 6-7 m.

Som Micke Rosén sa i en annan tråd beror armfrekvensen dessutom på vilken distans man simmar. Dyker han upp och säger något i den här tråden också är det en bra idé att lyssna.

EvaMarie

1957 • Linköping

#14

•

16 oktober 2008 kl 11:45

Gilla

Kul! Jag har fått igång rikgit mycket diskussion för en gångs skull. Fortsätt!

Samuel H

1979 • Järfälla

#15

•

16 oktober 2008 kl 13:25

Gilla

Eftersom jag inte har mer än sisådär 20 min egen erfarenhet av egna armtag kan jag inte bidra med så mycket mer än det jag hör andra säga.

Samma kompis som ovan resonerade så att det är eftersträvansvärt att så länge armen är i vattnet låta den bidra till farten och på slutet jobba med triceps.

Johan Edgar

1977 • Göteborg

#16

•

16 oktober 2008 kl 18:22 Redigerad 16 oktober 2008 kl 18:29

Gilla

Okej, jag förstår liknelsen med repet bra, det är naturligtvis svårt att rekrytera muskler i samma utsträckning när armen närmar sig frontalplanet, vinkeln i arbetet hamnar också lätt fel. När jag simmar kan jag lätt känna hur mycket jobbigare det är att fullfölja rörelsen. Samtidigt går det rätt så mycket fortare om jag gör det. Det finns kanske olika sätt att se på det här, ett som i ett maximalt utnyttjande av rörelsen, och ett som handlar mer om en energieffektiv rörelse. Kan man förstå diskussionen så?

#17

•

17 oktober 2008 kl 12:06

Detta inlägg har raderats

EvaMarie

1957 • Linköping

#18

•

17 oktober 2008 kl 15:22

Gilla

Ja, jag är inne på det där med energieffektiva rörelser.

Man kanske kan jämföra med att springa? Naturligtvis är det den som tar längst steg snabbast som kommer fortast fram. Idealet vore ju då att ta jättelååånga steg med väldigt hög frekvens. De flesta av oss som försöker ta dessa jättekliv minskar på frekvensen. Och de flesta av oss som försöker öka frekvensen drar ner på steglängden. Alltså måste varje löpare göra en personlig avvägning mellan frekvens och steglängd, vilken dessutom kan variera beroende på om man siktar på att springa kortare sträckor så snabbt som möjligt eller om man siktar på långa sträckor i lugnt tempo.

Samma sak med simningen?
Man får, precis som i löpningen, göra en personlig avvägning av taglängd och frekvens beroende på vilket ens mål är.

Det som jag förespråkar är att lägga mest fokus på början av simtaget eftersom det är där du kan få mest "utdelning". Visst kan ett längre drag ge mer fart, men det kostar samtidigt en hel del energi. Som Johan beskriver det: det blir jobbigare, men går fortare.

Sedan finns det en avgörande skillnad mellan simning och löpning som gör att jämförelsen haltar en del. Och det är att som Mikael är inne på just vattenmotstånd och effektivitet i vattnet. Alla löpare har ju ungefär samma luftmotstånd och samma friktion mot marken. Vattenmotståndet är mycket högre än luftmotståndet. Om du som simmare har ett dåligt vattenläge måste du jobba mycket hårdare än en simmare med bra vattenläge.

Och om ditt armtag är ineffektivt blir det inte heller så mycket utdelning. Jag tror att många som lär sig simma som vuxna är ineffektiva just i början av draget och därför vill man gärna trycka hela vägen - anatomin gör nämligen att man automatiskt blir effektiv i slutet av draget.