17 oktober 2008 kl 15:22
Ja, jag är inne på det där med energieffektiva rörelser.
Man kanske kan jämföra med att springa? Naturligtvis är det den som tar längst steg snabbast som kommer fortast fram. Idealet vore ju då att ta jättelååånga steg med väldigt hög frekvens. De flesta av oss som försöker ta dessa jättekliv minskar på frekvensen. Och de flesta av oss som försöker öka frekvensen drar ner på steglängden. Alltså måste varje löpare göra en personlig avvägning mellan frekvens och steglängd, vilken dessutom kan variera beroende på om man siktar på att springa kortare sträckor så snabbt som möjligt eller om man siktar på långa sträckor i lugnt tempo.
Samma sak med simningen?
Man får, precis som i löpningen, göra en personlig avvägning av taglängd och frekvens beroende på vilket ens mål är.
Det som jag förespråkar är att lägga mest fokus på början av simtaget eftersom det är där du kan få mest "utdelning". Visst kan ett längre drag ge mer fart, men det kostar samtidigt en hel del energi. Som Johan beskriver det: det blir jobbigare, men går fortare.
Sedan finns det en avgörande skillnad mellan simning och löpning som gör att jämförelsen haltar en del. Och det är att som Mikael är inne på just vattenmotstånd och effektivitet i vattnet. Alla löpare har ju ungefär samma luftmotstånd och samma friktion mot marken. Vattenmotståndet är mycket högre än luftmotståndet. Om du som simmare har ett dåligt vattenläge måste du jobba mycket hårdare än en simmare med bra vattenläge.
Och om ditt armtag är ineffektivt blir det inte heller så mycket utdelning. Jag tror att många som lär sig simma som vuxna är ineffektiva just i början av draget och därför vill man gärna trycka hela vägen - anatomin gör nämligen att man automatiskt blir effektiv i slutet av draget.