Löpning • Övrigt • 55 inlägg • 3653 visningar •

Vackra kvinnor förstör träningspass!

Jonas Ahlgren
1976 • Nyköping
#1
•
14 oktober 2008 - 18:11
Gilla
Jag tror inte jag är ensam om att lägga manken till och stila när det kommer mötande trafik. Man lägger lite extra spännst i löpsteget och plockar upp farten ett pinnhål, skjuter på vilan mellan intervallerna och längdar på dessa till nästa krök. I värsta fall kommer nästa brud och man får pressa sig till det yttersta. (Troligen skiter hon fullständigt i hur fort jag springer).

Min poäng är att många pass blir förstörda pga primathjärnan. Det går inte att stoppa. Kommer en cykel och kör om så visst ska den hinnas upp i backen där frame osv. Vi (jag) är inte mycket bättre än hunden.

Känner ni igen er? Funkar kvinnor lika dant?

Det skall sägas att en grå och seg löpardag kan också bli kul när man får korn på något kjoltyg eller cykel eller rådjur........
< < < 1 2 3 > > >
Rikard S
1984 • Bankeryd
#2
•
14 oktober 2008 kl 18:16
Gilla
klart man ökar tempot när det är mycket folk omkring, omedvetet. på en populär gångväg som jag brukar springa en bit av mina rundor på brukar pulsen ofta hamna några slag högre. man vill ju inte se ut som en hösäck.. men visst fan är det jobbigt, önskar jag kunde låta bli :)
Tomas
1967 • Svea rike
#3
•
14 oktober 2008 kl 18:20
Gilla
Ha ha. Det kan ligga något i den iaktagelsen vid närmare eftertanke. Ibland har man dock tur och får precis lagom draghjälp. ;-)
Jeanette Stridsman
1974 • Skellefteå
#4
•
14 oktober 2008 kl 18:28
Gilla
Hmmm... Jag vet inte om vackra män gör så att jag springer fortare... MEN jag försöker springa fortare och snyggare om jag möter någon ..Antagligen ser det bara knäppt ut eftersom jag inte kan springa vare sig fort eller snyggt;-) Om jag springer eller åker skidor och har någon framför mig så vill jag gärna komma ikapp!! Har jag någon bakom mig vill jag åka ifrån.. Jag har dock insett mina begränsningar och inser när det bara inte går..
#5
•
14 oktober 2008 kl 18:29
Detta inlägg har raderats
Su-San Oh
1972 • Saltsjö-Boo (Nacka)
#6
•
14 oktober 2008 kl 18:35 Redigerad 14 oktober 2008 kl 19:27
Gilla
För mig som jobbar med patienter i respirator eller i ventilator så har jag ju blivit yrkesskadad: att ha hög andningsfrekvens är för mig en varningssignal. Alltså håller jag igen lite när jag passerar en snygg man. Så får jag längre tid att titta också... Och när jag ser joggare som har mycket hög andningsfrekvens så brukar jag tänka "hoppas han/ hon inte tänker kollapsa just här och nu". När jag ser människor (oavsett utseende) springa/ lufsa etc så är jag glad att befolkningen är ute och rör på sig, oavsett fart. Men jag tror att de flesta gör som Jonas och ökar farten för att stajla :) Su-San

Redigering: stavfel.
Lars Brinkhoff
1974 • Göteborg
#7
•
14 oktober 2008 kl 18:53
Gilla
Jag ökar oftast inte farten, men är extra noga med att se så lätt och avslappnad ut som möjligt. Med lite tur kanske jag kan lura mig själv också.
Bengt
1979 • Vallentuna
#8
•
14 oktober 2008 kl 19:01
Gilla
lite sanning tror jag det ligger i det där, jag tror inte jag skulle fått så bra tider på midnattloppet och stockholm halvmarathon om det inte fanns publik utefter banan, frågan är om jag hade pallat igenom hela stockhom marathon i den värmen utan publik..

Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#9
•
14 oktober 2008 kl 19:06
Gilla
Kan bara skriva under men å andra sidan har de snabbaste passen sprungits när det gått en vacker dama på de mest jobbiga partierna så för min del har de nog mer hjälpt än stjälpt...
Andreas Eldh
1984 • Stockholm
#10
•
14 oktober 2008 kl 19:16
Gilla
In med magen, ut med hakan!

Själv brukar jag springa med tjejer ibland. Förra terminen hade jag en kompis som förutom att hon var ruskigt snygg gillade att jogga före frukost. Primanthjärnan ville att jag skulle ta rygg medans tävlingshjärnan ville ligga först och dra upp tempot.
#11
•
14 oktober 2008 kl 19:20
Detta inlägg har raderats
Johan Edgar
1977 • Göteborg
#12
•
14 oktober 2008 kl 20:07
Gilla
Tja, visst sjutton sträcker man på sig lite i vilket fall, oavsett fart. Jag tror att den dagen jag inte reagerar alls på vackra kvinnor i spåret, då har jag nog joggat vidare, så att säga.
Johannes Nyberg
1989 • Karlstad
#13
•
14 oktober 2008 kl 20:44
Gilla
Ja, detta känner jag igen. Speciellt på en raka där man ser en läcker brud 1 km fram och man har sprungit 14 km redan. Händer alltid. Maxpulsen är inte långt borta då man pushar på farten lite.
Jonas Ahlgren
1976 • Nyköping
#14
•
14 oktober 2008 kl 21:40
Gilla
Du har bra syn Johannes.....("läcker brud på 1km");) men det är det man förutsätter, sen är ju alla löpande quinnor extra vackra tror jag.

Man blir nog vacker av löpning.

Motion och välbefinnande gör susen.
Fredrik S
1990 • Trollhättan
#15
•
14 oktober 2008 kl 21:48
Gilla
"Den dagen man inte reagerar på snygga brudar i joggingspåret längre, då är man ute och cyklar"
Benny Ek-Williamsson
1975 • Göteborg
#16
•
14 oktober 2008 kl 22:15
Gilla
Det spelar nog ingen roll huruvida det är en vacker eller ovacker, kvinna eller man, jag har ofta fullt upp med att hålla det tempot jag har bestämt mig för. Sedan så försöker jag nog att inte se så trött ut när jag möter folk. Vad gäller vackra kvinnor så ha jag en öerhört vacker fru så jag håller nog bra fart för att få komma hem och titta på henne istället! :-)
Patrik L
1975 • Kristinehamn
#17
•
14 oktober 2008 kl 22:18
Gilla
Och frugan är med här på Jogg.se, Benny??? :-)
Jonas Olsson
1984 • Linköping
#18
•
14 oktober 2008 kl 22:47
Gilla
Själv har jag två kategorier av beteende när jag möter/springer om någon i motionsspåret.

Som trådskaparen påpekar så snitsar man till löpsteget några snäpp när quinnsen är i närheten och jag försöker se så cool och oberörd ut trots att lungorna skriker efter syre. Inners inne vet man att ingen bryr sig. Händer oftast vid möte.

Sen har vi den andra kategorin, tävlingsinstinkten. När jag ska springa om någon, man eller kvinna, tar tävlingsskallen över. Jag måste springa om, inget annat i världen spelar någon roll. Jag kan ha 15km kvar på löparpasset men tar ändå ut mig fullständingt, bara för att lyckas springa om och visa att jag är absolut bäst i världen... eh... eller, ja ni vet. Det här är extra jobbigt om man råkar befinna sig i spåret samtidigt som den lokala löparklubben...
Mikael Forsström
1961 • Vega
#19
•
14 oktober 2008 kl 23:11
Gilla
Intressant diskussion. Hur går ni till väga på ett maratonlopp omgivna av praktexemplar ur det morsatta könet? Personligen klarar jag inte av att springa med uppsträckta axlar och indragen mage i 4 timmar. Så det blir den vanliga hösäcksstilen i stället. Å andra sidan är väl inte heller en svettdrypande funktionströja förstahandsvalet för klädsel vid en blind date.
Annelie L
1980 • uppsala
#20
•
14 oktober 2008 kl 23:46
Gilla
Jag tillnhör också de som försöker se lite lätta ut i löpsteget (vilket jag verkligen inte är) när jag möter folk. Eftersom jag låter som en 80-åring med hjärtsvikt blir det också till att småhålla andan lite, flåsar något mer när jag kommit förbi istället (skulle förmodligen skrämma slag på Su-San Oh om jag mötte henne). Däremot är jag alldeles för kass för att jogga om någon. Men när jag simmar får ingen simma om mig och även om jag simmat 50 min och tänkt varva ner kan det hända att jag tar i för kung och fosterland för att se om jag kan simma snabbare än han som simmar i banan för extra snabba simmare.... :-)
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.