27 september 2017 kl 08:10
Kurt, jag minns mitt första, jag var 25 år, ung och dum, och hade aldrig sprungit långt, aldrig nåt lopp, men en kollega utmanade mig. Tränade på under sommaren, men fick nån skada så jag slutade helt i juli. Sen när loppet kom tänkte jag, "Äh, men man kan väl ställa upp ändå och nästan gå runt!". Jadå, jag gick konsekvent i alla uppförsbackar, och hade negativ slit, och kom märkligt nog i mål på 3.21! Kroppen var ju lite starkare då..
Men den träningsvärken! Och knän och vrister tog så mycket stryk att det nog tog två veckor innan jag var återställd!
Och jag jobbade som patrullerande väktare på Securitas - och vägrade förstås sjukskriva mig, jag gick baklänges i många trappor efter det ska jag säga!
Sen tog det 30 år till nästa försök :-)