Löpning • Skador & Rehab • 63 inlägg • 27101 visningar •

48 år - kroppen rasar

Susann J
1964 • Växjö
#1
•
18 april 2012 - 14:47
Gilla
Jag är en 48 år tjej som försöker hålla igång lite smått. Jag tränar easy-line en gång per vecka och försöker komma upp i 10 000 steg varje dag på min stegmätare. Alltså ett pass stavgång eller en snabbare promenad ca 30 min, eller ibland 3-5 km jogg plus det jag går på jobbet varje dag. MEN, jag känner att min kropp håller på att rasa ihop. Jag börjar få ont i fotlederna, musklerna i armar och ben känns väldigt otränade och stela. När jag har suttit still och ska resa mig från stolen eller stiga ur bilen så är jag stel som min gamla 96-åriga mormor. Ibland kan jag knappt gå ner för en trappa för att det gör ont i fötterna. När jag har gått 20-30 steg försvinner ofta smärtan, och jag kan lugnt gå vidare. Min fråga är, är det "normalt" och ska jag bara acceptera att min kropp faller ihop som ett korthus? Läkaren tyckte det. Det var bara att bita ihop när man är 50-. Eller finns det något jag kan göra? Har bra joggingskor med ilägg från ortopedtekniker.
< < < 1 2 3 4 > > >
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#41
•
21 december 2016 kl 14:47
1 Gilla
Jag gjorde en "spaning" för ett tag sedan och konstaterade då att snabba löpare har en tendens att tappa mer med ålder än löpare med mer uthållig profil. Som stöd för detta så är det ju klarlagt att snabba, explosiva muskelfibrer försvinner med ålder, enda bromsen mot detta är styrketräning. Själv är jag ca 10 minuter långsammare på milen än för trettio år sedan, en del av detta beror givetvis på betydligt mindre mängd löpning än under min tävlingskarriär.

Lasse, 58 år... och i fullt förfall.
Kinsei
1974 • Malmö
#42
•
21 december 2016 kl 15:50
1 Gilla
Peter- jag känner mig som du och räknar nu med att göra det minst 10 år till! Men så har jag heller aldrig varit särskilt snabb, är mer som en långsam men stark och pålitlig maskin.

Jag tror också att det är kontinuitet och allsidighet som gäller. Och att känna efter lagom mycket. Dessutom tänker jag på vad alternativet är, dvs. hur kroppen hade känts om jag INTE hade hållit i gång som jag gör. inte hade förfallet varit mindre då!
Hobbylöparn
Östermalms IP
#43
•
21 december 2016 kl 21:45 Redigerad 21 december 2016 kl 21:52
Gilla
Alla runt 50 år och uppåt som tränar löpträning, har alltid mer eller mindre ont någonstans. Den som påstår något annat ljuger.

Min teori är att man anpassar löpningen efter skadorna och inte tvärtom. Dvs man springer så mycket man kan tills man får känningar som begränsar uttaget. Och så håller det på så där fram och tillbaks löpning/skador/löpning/skador.

För min del lyckades jag med konststycket att starta i årets Sthlm Marathon helt utan känningar. Istället fick jag magknip pga felaktiga förberedelser.

Inför halvmaran hade jag ont baksida lår. Den smärtan har jag burit runt på hela hösten, är nästan som en kär gammal vän. Man vaknar på morgonen, känner efter. Jajamen, där var den. Smärtan! Jippi, påt igen bara.
Peter P
1965 • Kungsholmen
#44
•
21 december 2016 kl 22:06 Redigerad 21 december 2016 kl 22:08
4 Gilla
Haha, jag har inte ont och anpassar mig inte och ljuger inte heller :)
Tanja Werner
1968 • Malmö
#45
•
21 december 2016 kl 22:52
Gilla
Variationen är nog nyckeln... Missade det o rehabbar för fullt nu. Men min stora idol är 90-åringen, som har tagit 10 dan i jiu-jutsu. Smidig, stark o ett helt otroligt minne. Skitsamma, hur snabbt eller långsamt jag kommer att springa efter rehaben, det är helheten, jag vill ha o dansar hela natten lång efter en mara ( som jag gjorde förra året)
Ingrid Bergh
1956 • Pixbo
#46
•
22 december 2016 kl 07:53
1 Gilla
Re Peter#39 Jag vill inte säga att min "kropp rasade" - om man fortfarande kan hålla två fötter i luften samtidigt och dessutom förflytta sig långa sträckor - så har man ingen raserad kropp. Men jag märkte en betydande "försämring" runt 50år (klimakteriet) det varfaktiskt som att springa in i en "vägg" vilket i sig var lite chockartat - eftersom förändringen (trots likartad träning) kom så snabbt - trodde ett tag jag fått hjärtproblem - ett arbets EKG, som jag tjatade till mig på vårdcentralen visade emellertid att jag hade ett urstarkt och friskt hjärta - FÖR MIN ÅLDER.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#47
•
22 december 2016 kl 10:56 Redigerad 22 december 2016 kl 10:56
Gilla
När kroppen rasar får man laga, har nyss kommit hem från ortopeden i Falun, prel operation av vänster häl i maj 2017. Dags att lossa hälsenan från hälen och snygga till hälbenet - sen sätter dom tillbaka hälsenan och gipsar. Visst låter det helt underbart och okomplicerat!
Hobbylöparn
Östermalms IP
#48
•
22 december 2016 kl 11:01
Gilla
Lycka till Lars, låter avancerat!
Maria
1965 • Örebro
#49
•
22 december 2016 kl 11:02
2 Gilla
Ja Mikael S och Ingrid håller med jag har grannar som knappt kan gå vid 56 års ålder ??
Men jag sprang 1 mil i dag 4.53km ggr 2
Och jag springer mest för psyket för man blir på såå bra humör
Vissa mornar vaknar man och är stel som en 80 åring och tänker idag blir det inget springa av men efter 2 koppar kaffe och lite surfning så går jag ut o springer Hahahaha
Peter P
1965 • Kungsholmen
#50
•
22 december 2016 kl 11:06
Gilla
Fast jag gör nästan allt fel enligt experter. Jag tränar oftast enormt ensidigt, nöter 20 km asfalt i samma skor, tränar ingen styrka, stretchar sällan. Ingen variation att tala om alls.
Däremot har jag blivit bra på att känna skillnad på ofarliga känningar som kommer och går och de oroväckande som kommer av överansträngning, men jag hade bra mycket mer känningar för 5 år sen, och då jag var i 30 års åldern sprang jag ofta med konstant smärta någonstans.

Jag tror kroppen härdas med tiden om man håller igång och inte går över gränsen. Sen finns det alltid risker varje gång man ändrar något som min nuvarande mängdökning (årsrekord i år) och min ökade backträning men den risken tar alla oavsett ålder.
#51
•
22 december 2016 kl 14:54
Detta inlägg har raderats
oscar hernandez
1955 • Mölndal
#52
•
23 december 2016 kl 18:30
6 Gilla
Kära vänner. Det är bara att konstatera att ju mer fokus man lägger på kroppen och dess krämpor desto svårare blir att njuta av vår prestation. Det vi behöver när vi börjar att bli lite äldre, jag är nämligen 62 år, är att flytta fokus till själva upplevelsen, fysisk aktivitet alltså, som möjliggör att vi kommer i kontakt med oss själva och med vår inre frid. Att ta bort prestations kraven är första stegen i den riktningen.
Peter Burland
1977 • Örnsköldsvik
#53
•
28 januari 2017 kl 00:51
Gilla
Som motionär, när har man sin peak , när bör kroppen vara som starkast, jag gissar runt 30 men när jag ser de 40-50åringarna på skidtävlingar, gymmet och efter vägarna springandes har jag börjat tvivla..
B Herman Hermansson
1954 • Högsjö
#54
•
28 januari 2017 kl 10:41
1 Gilla
Tycker kroppen funkar bra på "gamla dar".Började löpträning sent i livet för 10år sedan. Har fått för mig att jag inte nått min fulla potential ännu. Satsar dock mer på uthållighet och allmän styrka än PB på milen och liknande. Hittar en sorts balans i livet som håller lusten och orken vid liv. Ett slags inre frid som oscar skrev här innan... Då tror jag man kan hålla på livet ut...
dwa
1962 • Borås
#55
•
28 januari 2017 kl 12:49 Redigerad 28 januari 2017 kl 12:57
Gilla
Ju äldre man blir desto mer tid måste man lägga på styrketräning för HELA kroppen. Och tränar i förebyggande syfte, ffa när man är överviktig.
Per Kvist
1963 • Trelleborg
#56
•
28 januari 2017 kl 15:31
1 Gilla
Kan trösta dig med att efter 50 kommer du att springa både längre och snabbare :)
Oldboy
1952 • Danderyd
#57
•
30 januari 2017 kl 23:45
Gilla
@K3v: Man peakar när kroppen inte längre klarar ökad träningsmängd utan att bli skadad (för ofta). Med viss möjlighet att gå ner lite till i vikt eller träna lite smartare osv. Och det kan bli när man är 30-35, 50 eller 72.
#58
•
31 januari 2017 kl 09:00 Redigerad 31 januari 2017 kl 09:15
Detta inlägg har raderats
LJönsson
1957 • Linköping
#59
•
1 februari 2017 kl 12:10
4 Gilla
Äsch 60 i år.
Dom få morgnar jag vaknar utan att vara stel eller har ont någonstans funderar jag först på om jag inte är avliden
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#60
•
1 februari 2017 kl 12:22
2 Gilla
Instämmer med föregående inlägg, fyller 59 i höst. Brukar behöva en kvart innan det slutar knarra i lederna. Skämt åsido så har det hänt lite i kroppen efter 40, gäller att träna styrka och öva balans och rörlighet.
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.