19 januari 2016 kl 11:58
Redigerad 19 januari 2016 kl 14:00
Båstad maraton är inte flackt. Två långa, långa stigningar. Den första mellan starten och fram till ca 6km (ca 150 höjdmeter) och den andra mellan 30 och 35km (ca 120 höjdmeter). Efter den första stigningen är det relativt långt man springer utför så där kan man utnyttja de höjdmeter man "byggt upp". När man springer upp för första stigningen är man ju dessutom pigg i benen. Den andra stigningen är "avskyvärd". För det första kommer den när man redan har 30km i bena. För det andra "förlorar" men de 120 höjdmeter man bygger upp på ynka 1,5 km (riktigt brant nedförsbacke mellan 35 och 36,5 km).
Förutom backarna tyckte jag att landsvägarnas stundtals kraftiga lutning i sidled var riktigt jobbig. Jag har inte hört någon annan som tyckte det var jobbigt men jag led ganska mycket av lutningen i sidled.
Jag tycker dock det var en riktigt rolig erfarenhet. Bjärehalvön är vacker på sommaren. Du kommer springa själv under stora delar men man uppskattar de som är ute och hejar desto mer.
När jag sprang 2013 gick halvmaran på hel-marans andra hälft. Dock tror jag att man måste vara typ 3-timmarslöpare för att få draghjälp av halvmara-löparna (eller springa tillsammans) eftersom halvmaran inte startar så lång tid efter hel-maran har startat.
Dock kommer du ha en viss draghjälp av stafettlöparna. Sedan är det ganska socialt med mindre maratonlopp eftersom det är lite lättare att få kontakt med de fåtalet löpare som är omkring dig. I ett stort maraton kanske man inte börjar prata med någon bara för att man springer bredvid varandra. Däremot i en lite mindre maraton kommer du säkert säga några ord till de löpare du springer bredvid.