Joggar-enstöring eller enstörings-joggare?

Det är kanske så paradoxalt att du ska sänka tempot på dina distanspass för att bli snabbare. Finns ett gäng trådar om lågpulsträning här på Jogg som förklarar dess nytta. Och kombinera de passen med något snabbare en gång i veckan eller en gång varannan vecka. Om det sedan är intervallet, fartlek, snabbdistans eller bara lite ruscher är mindre viktigt. Kör det du tycker är roligast. Och långpass är ju i princip obligatoriskt! :-)

Har du pratat igenom det här med din livskamrat? Det är nu så att om man tränar för tävling så bör ca 80% av löpningen göras i lugnt tempo så det är antagligen till god nytta för ditt sällskap också, även vid 6min/km. Springer man bara för hälsan/nöjet/vikten kan man också springa det mesta lugnt.
Det är klart att det går långsammare när det är kuperat och är det riktigt brant lönar det sig inte att springa, är det halvbrant kan man korta in steget ordentligt och kanske öka stegfrekvensen och försöka "flyta uppåt" i lugn fart.

Intervaller, platt eller uppför en backe, är den gängse metoden att få upp farten. Modern forskning säger att man ska ta i riktigt ordentligt då, typiskt vila nästan lika länge som man springer och kör man många korta intervaller (en minut var ca) så tar man lite längre vila efter 4-5 st och gör om det sen en eller två gånger till.

Man bör se resultat ganska snabbt om man gör detta en gång i veckan, senast efter sex veckor i alla fall. Märks inget kan du ha för lågt Hb, fel på sköldkörtelhormonet eller nåt annat i kroppen som begränsar, det kan du behöva medicinsk hjälp med att utreda.

Långpass hjälper dig orka med dina längre pass bättre men gör inte så mycket för farten på 3-km-rundorna.

Edit: Jens hann emellan, han har en poäng där. Generellt kan det också vara bra med mer variation mellan passen (kan inte riktigt se hur mycket du varierar nu, låter som om du i alla fall provat "allt".

Jag tillhör kategorin "joggar-enstöring" dvs träningsstunden är min egentid, som jag själv disponerar och filosoferar under. Det är inget man skall ha dåligt samvete för, tvärtom är det lättare att vara trevlig och social efter ett träningspass.
Under några år tränade jag tillsammans med min son, i början hade han mer nytta av mig, men i takt med att han blev bättre (och jag sämre) fick jag svårare att hänga med någon längre sträcka. Till slut sa jag att det är likabra att han springer själv, då jag börjat bli en bromskloss och fick ta i så mycket att jag inte orkade kommunicera.

Om en enstöring joggar behöver det inte betyda att han är enstöring för att han joggar, han skulle vara enstöring även fastän han inte joggade alls mao är det en livsform som han valt själv (jag skriver "han" då det är väldigt ovanligt med kvinnliga enstöringar)

Tack alla, trots ett luddigt pladdrigt första inlägg lyckades jag få pusselbitar som passar på flera ställen!
Jag reggar inte min träning här utan på Funbeat, http://www.funbeat.se/person/calendar.aspx?PersonID=134674 .

#2: Ja, jag har nog lite onödigt hög puls när jag springer längre tid, märker jag. Jag fick tips om Mark Allen av en kompis, men kanske blev jag för prestationsfokuserad på tempo och sluttid än puls och totaltid och glömde av detta, bra påminnelse! http://duathlon.com/articles/1460/
Såg t ex de senaste rundorna som kändes tröga både mentalt och i kroppen, att jag hade högre puls, kanske lite pga att jag är trött och sovit dåligt/mindre än vanligt en period också (ljusare, varmare, lite smågrubbel, svårt att slappna av och somna om om jag vaknar på småtimmarna).

#3: Ska ta omtag på intervallerna, t ex köra din rekommendation, och se hur kroppen svarar. Att göra en hälsokontroll just av denna anledning har stått på ToDo-listan länge och särskilt efter den långa perioden utomlands tänkte jag det, för jag gjorde motsvarande innan flytten. Är bara trög att ta mig iväg, nu har jag ju som sagt varit hemma på svensk mark i ett år, men det vore bra med ett kvitto på blodtryck, blodvärden och annat basic "hur kroppen svarar".
Sen är det väl vad jag förstår en investering över många många år att få upp en riktig kondition, särskilt om man aldrig har varit ordentligt konditionstränad. Och en del av oss kanske är mer "långsega" än snabba.
Jag har just läst böcker av Ultra-Rune, Mara-Mackan och Torgeby, härlig läsning, men när de ger nybörjartips och egna erfarenheter så inser jag att man ju har väldigt olika förutsättningar, bakgrund, och väldigt olika definitioner av vad "otränad" och "låg motivation" innebär, minst sagt!

#4: Ja, precis samma situation där, sparringpartnern blir för snabbt för stark. Men man kan se till att hjälpas åt att peppa att komma ut, kanske starta samtidigt men springa olika rundor, eller inte behöva komma i mål samtidigt. Eller som #2/3, välja vilken typ av pass man springer tillsammans.
Jag har inga problem med att jag springer med egna förutsättningar och är hyfsat nöjd utifrån det, men just känslan av bromskloss är jobbig.
Och sen kanske det inte är någon ovanlig känsla att det är skönt att träna vissa träningsformer just för att det är tid med sig själv, och dessutom lite monotont. Jag sorterar en del tankar under tiden, och ibland poppar det upp "nya rena". Härligt och fascinerande!

Jag är en vanlig blekfet tant, men ett av tricken jag har är att alltid ha bra grejor. Jag ska inte kunna skylla på utrustningen att det går trögt, oavsett jogging, cykel, skidor etc, utan det ska vara motorn och styrsystemet som ska jobbas med!
Bra lätta kläder för både vinter och sommar, regn, några olika typer av skor för olika underlag, puls-/GPS-klocka, etc. Jag kanske skulle välja diagnosen "prylintresserad" hellre än "prylfixerad", men samma symptom...
Jag saknar inte grejorna, isåfall skaffar jag dem, men kondition och pannben behöver ständig förbättring.

Tack för vänlig ton och uppmuntrande tankar! Mycket uppskattat.
Jogg.se:s forum är mycket roligare för mig att läsa än Funbeat numer, jag lär mig mycket och har under tiden även nöjesläsning här!

Alla är vi olika men under 6-minfart på 15km är ju inte alls illa. Du är en gammal hederlig dieselmotor som ångar på bra men inte imponerar med sin acceleration. Blev det ingen skillnad alls med Runacademy, för där är ju mycket vikt på löpskolning och intervaller.

#6: Njae, Runacademy gav ett fint smörgåsbord av intervallupplägg och löpskolning, absolut, men det bet liksom inte riktigt heller för att få upp tempot något avsevärt. Sen var jag ganska disciplinerad med 1 intervallpass/vecka under vintern, tills våren kom, skogen lockade och jag fick med mig livskamraten ut. Kuperad terräng är nog mer att se som fartlek än intervall, iaf vår hemmaskog.

Nåväl, 1,5 på 1,5 (15 km på 90 minuter) blev det idag, även om det är så att det känns mer som ett måste än en njutning att sticka ut på en sån runda. Dags att ta en liten spring-paus och rulla ut med hojen istället, tills inspirationen återvänder. Bättre att röra på sig i nån form än inte alls! Har ju inga tävlingar eller måsten, utan motionerar bara för välbefinnande och vara ute i friska luften. Och ja, motorn kanske tuffar på rätt hyfsat efter sina egna förutsättningar, det är en ny växellåda jag skulle behöva! Eller en turbo! :)